Det blev en helg med extra allt: Bilen ner till Lund i fredags, (efter dubbla spinnpass till lunch) sen urpremiär på Hip-Hip-pojkarnas nya show - "Köp mjölk, skriv bok." Biljetter hade svåger o svägerska fixat som känner Johan Wester. Barnen hos mormor o morfar i Malmö.



Lördag: promenad 1 timme utmed havet i Bjäred, sedan kort visit på skatetävling inne i Malmö. Många gamla skatekompisar från förr - 80-tal. Kul att se dem på riktigt o inte bara på fb. Körde hem på lördagkvällen och fick lite tid i soffan framför TV:n.... utan att somna. 

Söndag: Distanscykling 3 timmar, med glatt sällskap och underlag, hemma redan vid kl  11. Resten av de ljusa timmarna spenderades i Knaggebobacken i Mullsjö, med två av sönerna. 2,5 timmar snowboard. Kul med vinter på eftermiddagen.

Sen mat och kamineldning - söndagskänsla!

Måndagmorgon: liten lätt löprunda 40 minuter. Mer än en vecka sedan sist.

Får se vad resten av veckan har att bjuda på. Jag är beredd på allt.

Strax innan jul var vi ju i Stockholm på friskisutbildning, cykel-Søren o jag,  för att lära oss Friskis syn på intervallträning på spinncykel.

Nu har terminen startat och jag har redan kört 6-7 intervallpass som ledare. Försmaken så här långt är mycket god tycker jag, och motionärerna verkar uppskatta det enkla och tydliga i upplägget, med ordentliga återhämtningar mellan intervallerna.

Jag har lagt upp 55-minuterspasset i två block med medellånga och korta intervaller 4+4+3+2 – 4+4+3+2+2 återhämtningen 1 minut mellan varje. Funkar bra. Lätt att hänga med för alla, man behöver inte tjoa så mycket under låtarna, mer driva på. Rakt o tydligt. I går hade jag två debutanter som var med på spinning för första gången och jag tror att det var lättare för dem att hänga med, än på ett vanligt medelpass.

Søren sa häromdan att antingen var han sjuk eller så var hans pass ovanligt hårt. Jag har gjort samma upptäckt - inte av hans pass - men mitt eget. Det känns inte så jobbigt under och direkt efter intervallpasset. Men på kvällen är man helt slut i benen på ett helt annat sätt. Och man slipper vända ut och in på lungorna.

Min egen högst ovetenskapliga mätmetod - att känna hur varmt det stora svänghjulet är på hojen efter passet - indikerar att det stämmer. Det är lätt att gnida det riktigt varmt med intervaller.

Vi får se om det ger ngt resultat till våren. Januari har hittills varit en bra träningmånad, med god belastning, lite mer spinn än tänkt och lite mindre spring, men det kanske är bra om det är cykel man ska bli bra på. Det är bara långpassen på helgen som blir lidande.

Vi får se hur det blir till helgen.

Hej.

...benen kändes oförskämt pigga i går morse, efter spinningorgierna i fredag, så jag rullade ut halv 9 för att möta stadens triathleter + lite stövisa vinterlystna cyklister. Vi var nog 12 pers, kändes som storklungan om sommaren... Cyklade mot vinden söderut mot Tenhult och fortsatt söderut. Jag vek av i södra änden av Tenhultssjön, och åkte ensam norrut över Öggestorp och Lekeryd. Grymt isigt på småvägarna, och jag kör dubbfritt. Skönt att vara ensam så att man inte fäller hela klungan.

Hade jag fortsatt söderut hade jag inte varit hemma förrän 12 och jag kände inte riktig för en sån dosis igår. 2,5 h lagom.

Primus, vår 15-årige pöjk körde spinning med Malin, med galne Allan som ledare senare på fm. Kanske kan få igång honom ute i vår på allvar. Snabb i backarn är han redan efter skolcyklingen, men uthålligheten är väl lite eftersatt ännu.

Sen 2 timmar pingis i källaren med boysen under kvällen. Riktigt mör i benen satt jag sedan med handen djupt i godisskålen framför P3-galan.

Början av året blev mer intensiv än väntat, inte träningsmässigt, men jobbmässigt. Både förra veckan och vecka 1 blev hysterikska, upp kl 6 o jobba, sen sena kvällar. 13-helgen skulle vi till Malins bror som bor Lommedalen strax nordväst om Oslo, men jag fick börja med att stänga in mig och jobba i stället dag 1, medan resten av gänget åkte pulka i vinterlandskapet.

Jag sprang dock en timme på trettondagsmorgon med Anders Auklands granne, dvs min svåger Jakob. Alla längdbröderna bor i  grannskapet. Bättre träningskompisar kan man ju knappast ha...eller är det kanske tvärt om. Kurt Asle Arvesen, cyklisten, har också flyttat dit nu efter proffskariärren. Men han sågs inte till. Norge är fint. Och snöigt. Tänk vinter på riktigt.

Förra veckan körde jag igång terminens spinningpass, med en liten utökning - ett intervallpass direkt efter seniorerna på tisdagar. Lite barnsjukdommar första omgången förra veckan, men denna veckan har det flutit på bättre. Lyckats köra passet tre gånger denna vecka, i och med två inhopp oxå. I onsdags och i idag fredag - oxå efter seniorpasset. Kanske inte optimalt att köra intervaller efter ett inledande pass, men idag kändes det riktigt gott efter. Porerna stod som öppna Veberförgasare en timme efter.

Värre i onsdagskväll, när jag skulle hem till berget här i Huskvarna. Helt låg - tog nog 40 minuter hem jämfört med en vanlig hemtransport om 20 minuter. Torsdag vilodag - mycket välbehövlig. Borde nog inte cykla ute imorgon men, det blir nog så ändå. Har inte sprungit en enda dag denna vecka. Pendlat två dagar Jönköping t.o.r.  betvingat Klevaliden tre gånger, och spunnit... vågar inte skriva, i fall min fru skulle läsa.

Men jag har jobbat oxå, dragit in ett mycket bra uppdrag som kan löpa på många år om vi sköter oss - jag och reklambyrån Vinna. Borde fakturera massa jobb nu som är klara och det ser riktigt bra ut i upptakten av året. Kanske kan lägga en slant i pensionshögen som inte vuxit speciellt mycket senaste åren som frilans. Eller ta det lugnt ett par veckor i vår och cykla tungt, länge och vackert. Det är också en investering, både i framtiden och i nuet.

Ser ut att kyla på i morgon, är det mer än fem minus så blir det nog inte cykel. Vi får se.
Åkte faktiskt en mkt kort skaterunda ute i betongen förra helgen, då det var torrt, skulle kunna vara samma imorgon, fast kallare. Precis som när jag var liten går jag o drömmer om hur jag sätter olika trick i betongenpoolen.



Skickar med en bild som den eminenta skatefotografen Martin Willners tog på mig 1988-89 tror jag. Den dök upp på Faceboken i julhlgen. En frontside Grind, med gott häng uppe på kanten. Sånna skulle jag gärna göra igen, men betong är hårt, det lärde jag mig förra året.

God natt!

Får se om jag kan sortera lite  minnen från det gångna årets träningshöjdpunkter. Det är många stunder som är magiska och många personer som trängs om förstaplatsen.

Årets resa:
Tveklöst de 5 dagarna i Nice med Christoffer‚ Jernhenrik och Søren. Soligt o varmt bland de franska havsalperna. Jag gillar berg - både med cykel och snowboard.



Årets träningshelg:
En lördag i början av maj cyklade vi hårt i två timmar, Søren och jag, sedan följde 6 timmars flytthjälp till Allan o Maribel, från 3:e våningen - utan hiss - ut på landet. Grymt sliten. Söndag 8 mil Haborunda...

Årets slitigaste lopp:
Haborundan blev otroligt slitsam, sega ben från start, men jag nöp mig fast i första grupp om sex pers och var sist in mål av dessa.

Årets lyft:
Berner från Sportson hade cyklat mycket hela vintern och våren och visade på Haborundan att han lyft sig ordentligt från året innan. Förra året var jag nog lite starkare. Nu var han skoningslös. Fantastiskt för att vara en fd lat hockeyspelare - hi hi! Grymt jobbat! Nästa år tar han steget upp i elitserien.



Årets formbesked:
På en av de längre rundorna i slutet av maj gick det undan och vi körde ut i kuperad terräng som innebar ett viss manfall. På hemvägen var det många slitna ben på gamla E4:an. Jag hade precis tagit en tung förning och klämt ut det sista ur tandkrämstuben. Bernt - en av de tunga pöjkarna i vår klunga - tog över och vred på fullt. Platt är hans melodi. Ingen orkade följa bakom honom och jag var på väg neråt i klungan, men bet ihop igen och täppte den luckan. Bernt är alltid en bra måttstock när det gäller form. Kan man nästan komma ikapp honom är det bra. Läs mer på nästa...

Årets förebild:
Ja, Bernt, utan att du kanske tänker på det, så är du en stor förebild för många av oss gubbcyklare i Jönköpingstrakten. I alla fall för mig. Med ett vridmoment i benen som mer liknar en Scania 560 kör du ifrån de flesta av oss. Ålder är tydligen något väldigt relativt... Tack Bernt!

Årets avundsjuka:
Har ofta drömt om att ha en egen butik, där jag skulle sälja skateboards, eller cyklar eller danska designmöbler, helst allt på en gång. Tommy Skagert drömde inte utan slog till på en av södra Sveriges mest inbitna räceraffär: Öster Cykel. Oväntat för alla, men kanske ändå inte. Nu kan han dväljas i prylar av titan och kolfiber hela dagarna. Och snacka cykel med fem-femtisexig tunga. Oj, vad avis jag är. Lycka till Tommy!!!!

Årets vurpa:
Har två händelser i åtanke: Sørens vätterkrock som kostade honom nyckelbenet och en skön sommar. Men även Jernhenriks skogsvurpa som innebar 4 pajade revben och en punka... inte på hjulet utan på lungan. Den sistnämnda såg jag med egna ögon. Den första är jag glad att jag slapp se. Hu, det är inte ofarligt att cykla.



Årets bita ihop:
Jo det måste nog bli Jernhenrik. 8 dagar efter korsfästelsen i skogen, satt han på cykeln igen. Oj vad ont han hade, men.... han bet ihop. Är man van att cykla varje dag så var nog livet i soffan mer av ondo.

Årets vackraste tur:
Svårt att ranka, men jag gillar ju att cykla tidigt på morgonen och då får jag ofta sällskap av Jernhenrik - riddaren av de långa skuggorna. Det får bli en tidig hösttur runt Ramsjön med lite frost i gräset i slutet av September tillsammans med Patrik Axelsson. Solen värmde redan efter någon timme. En annan hösttur en vecka senare utspelade sig på mtb runt Landsjön; En ljummen torsdagskväll i början av oktober blev magisk, en sommarens sista suck. Henrik o jag körde i kortärmat i solnedgången högt över Kaxholmen, pallade några äpplen, sen hem. Långa skuggor.

Årets eldsjäl:
Kan inte bli annat än Mats Sundberg i år igen - cykellistans grundare, motor och kreatör. Glad, spontan och drifitig som få jag känner. För er som inte vet är Cykellistan ett löst nätverk om ca 150 cyklister i Vätterbygden som synkar sina utflykter i olika fartgrupper. Mycket socialt.



Årets fenomen:
Även i år är man ju otrolig imponerad av Niklas Bjarnegård - mannen med den gula hatten - som åker med de snabbaste i diverse olika motionslopp runt om i Sverige både på räcer och MTB. Tiden på Cykelvasan imponerade stort. Var också med och drog oss runt på Habo-rundan. Har aldrig sett honom mattas en enda gång. Själv känner jag mig mest som Nicke-nyfiken när jag cyklar med honom. Nyfiken på hur han tränar till och från jobbet.

Årets kvinna:
Jenny Malmhäll körde för andra året i rad in under 8 timmar på Vätterrundan. Näst snabbaste tjejen på hela rundan, den snabbaste jag känner. Alltid glad och alltid försynt lågmäld om sin egen kapacitet. Kör brallorna av de flesta. Bor numera i Värnamo, men jobbar i Lund, hoppas få äran att cykla med henne igen.

Årets julstjärna:
Christer Liljegren, alias Chris de Burger, har gjort en motvalls satsning i år och fortsatt toppa formen under hela hösten. Lagom till jul är han hur stark som helst. Kan han hålla sig frisk och motivationen på topp till våren kommer han vara en motionärsdröm. Fullt kapabel att åka under 7 timmar runt vättern, eller där omkring.

Årets fiskare:
Peter Elofsson, en härlig livsnjutare som alltid predikar vilodagens välsignelse. Och jag och många andra borde lyssna mer på honom. En vilodag gör underverk på en träningssliten kropp. Peter kraschade för två vintrar sedan och bröt lårbenent, men har kommit tillbaka bra. Hetsar inte fram formen, och tar gärna en dag med fiskespöet i stället för stressträna. Klokt.



Årets läromästare:
Blir Henrik Johansson, alias Jernhenrik, alias adjunkten, vet inte hur många tidiga helgmornar vi cyklat samman detta år - också. Tidigt är oftast två timmar innan någon annan ens börjat smörja kråset med frukost. Alltid glad, om det möjligen inte blir för många stopp. Alltid sugen på at diskutera och prata om något helt annat än tröskelvärden, kort-korta intervaller, snittpuls/-hastighet, watt och laktatnivåer. Hellre DN:s kultur- eller ledarsida.

Vet såklart att tranorna som bugar åt oss på Haurida-åkrar heter "Grus grus" på latin. Aldrig åka samma väg två dagar i rad och inte fram o tillbaka. Behövs inte heller för han känner varenda liten stig på 10 mils omkrets runt Jönnet. Cykling ska vara vackert i alla aspekter enligt HJ, och det blir det alltid på något sätt. Även när det är -18° runt Öggestorp. Kanske just då.



Att bara försöka hänga med i hans tempo är bra träning, men han väntar alltid snällt på toppen, krönet, i kurvan. Han vill ju ha nån att prata med. Det är tack vare Henrik som det finns hopp om den kommande generationens bildning, rykt och ans. Och om min form. Great inspiration.

Vi ses nästa år!

Är i Skåne hos svärföräldrarna som bor ett stenkast från Limhamnsfältet i Malmö. Förrgårdagens cykeluppläxning byttes mot lugn o fin sanddynslöpning. En timme med saltstänk i mungipan och sjögräs i skosnörena. Förra veckans storm har ätit bort en bit av stranden, men det finns att ta av... Tångbergen höga!

Så här i årets sista timmar är det väl dags för en summering av årets händelser, vet inte riktigt vilka kategorier som ska inkluderas.... årets bästa runda, lopp, vurpa, inspiration, klättring.

Återkommer inom kort. Hav tröst!

Klämde av 3,5 timmar vårcykling idag med Henrik I och Henrik II idag. Lite blandat grus och asfalt runt Angeredshestra, Taberg, Barnarp, Rogberga. Första gången långdistans på två... nej tre veckor. Pigg hela rundan och jag fick uppleva att Henrik Rudelius låg bakom hela turen. Kommer nog aldrig upprepa sig.

Pågarna följde med uppför Kleva och Jern-Henrik tuggade på hårt uppför som vanligt och jag ville ju inte bli helt akterseglad, så jag bet i ordentligt och höll mig inom hörhåll av hans dubbade däck. Själv körde jag på ganska snälla sommar-mtb-däck. Kan förklara att jag inte blev av med brallorna helt...

Bara att konstatera att jag spunnit o sprungit på bra under hösten, men distansträning har det varit lite si och så med. Två långpass per helg är inte möjligt om  man ska hinna med jobb, familj och socialt liv för övrigt. Men under januari och februari måste det till minst ett långpass per vecka/helg. Sen kommer ljuset och då kan det bli av även mitt i veckan.

Imorgon drar vi till skåne för lite släktträffande, löpskorna åker med och skaten, Långcykla får vi göra på fredag. Kan bli skönt med lite avkoppling från spinn och cykel. Det ska ju bli skönt väder.

Har tankat in 54 pass som instruktör på friskis i höst plus de jag cyklat som motionär själv. Kanske +60 spinnpass totalt med fokus på flås så klart, men också på benstyrka.

I kväll annandagen känns benen lite slitna efter den goa urladdningen uppför hem.

Hörs

Rättare sagt det fanns inga alls innan. Bara långa skärmar som täcker det mesta skvättet.... på en själv. Kompislappar är helt enkelt skärm-förlängningar som gör att det sista dropparna som lämnar däcket längs med backen inte ska skvätta på bakomvarande, kladda ner hennes eller hans cykel, skor eller ben, när man ligger ute o långcyklar i vinterkladdigt före.

Tittar man på riktigt gamla cyklar från förra seklet var skärmarna mycket längre, framförallt framskärmen gick så långt ned att man inte skvätte sand och vatten på den egna kedjan. Av denna anledning är kompislapp fram minst lika viktigt. Det sparar kedja o drev väldigt mycket.

Långa skärma är inte så långa som de brukade vara. Synd. Väntar fortfarande på att någon fabrikant ska göra en riktigt fin pendlarcykel, som funkar från start, utan att man ska behöva börja med att bygga om den för riktikgt elak höst/vinter-cykling. Som reklammakare är det ju sånna unika argument man vill ha för att kunna profilera en produkt.

Engelska Brooks gör kompislappar i tjokt naturfärgat skinn. Vackert, men kanske inte så funktionellt.

Får se när jag ska inviga dessa skärmförlängningar bara, denna helg blev det bara ett löppass, men jag behövde verkligen varva ned lite från veckan innan med 7-8 spinnpass.... Blev galet.

Så har snön kommit... och gått här i Jönköping. Lite klassiskt att känna saltsmaken i munnen när man kör mitt i gatan nerför Hakarpsbacken här i Huskvarna. Inte av svett utan från gatans natriumbegjutning. Känns som ett delmål är avklarat - hösten! Nu är det bara bit-i-hop-månaderna kvar. Kallt, ja, men ljusare absolut! Bara en vecka kvar till det vänder.

Det knepiga är att hålla ihop hösten, lätt att låta tiden glida iväg, och glömma träningen ett par veckor. Men jag tycker att det gått bra i år. Bra med spring o spinn, sämre med långpass, men 6-7 längre pass har det väl blivit i oktober och november och december. Längre = med mer än 2 timmar, oftast 3-4.

Förra veckan blev väl i intensivaste laget, med många spinnpass + spinnutbildning i Stockholm på Friskis. Søren o jag gick spinnintervallutbildning; helt nytt inom Friskis nu till våren. Äntligen ett träningsupplägg som passar spinnformen perfekt, tycker jag. Till 35-45 minuters aktiv cykling passar intevaller perfekt. Blir till att sätta ihop ett nytt program till vårterminen.

Det blev två tuffa pass i Stockholm, söndag igår, vilodag. Idag lätt löpning runt kvarteret på morgonen - stumma ben. En vecka sedan jag sprang men det kändes som två månader... Benen anpassar sig snabbt.

Den här veckan får gå lugnets tecken. I alla fall i början. Ska försöka simma lite i morgon, när sonen simhoppar.

Ska leverera lite text till Munksjö också - en kär nygammal kund.

Håll er friska och på vägen.

...kan man hitta sin form i tö?

Idag var det premiär för halkcykling i snösörja, is och frusen nederbörd. Två och en halv timme skrapades ihop med Jern-Henrik, alias Bockstensmannen. Vi var rätt blöta o kalla redan efter ngn timme, men vi tog oss runt Tenhultssjön, sydost om Jönköping. Bestigningen upp på höjderna gjordes genom fagra Strömsbergsskogen upp till Skinnersdal. Där uppe var det halt, kladdigt o sladdigt, men vi höll oss på hjul. Sen började det snöa rejält och vacker i stora flak.

Ett tag har det känts som att vintern varit på väg att bli överhoppad, att det är dags att snart dra igång försäsongsträningen på allvar. Men nu kan det bli vinter i lugn och ro, och man behöver inte stressa, utan bädda ner sig en nivå till i vinterdvalan

Förresten funkade mina nya vinterbrallor perfekt;  får se om de klarar temp långt under nollan också...? Fattas bara ett par stora-shimanopjäxor oxå.


h,

Niha

Hoppade in igår och ledde spinnpasset för stadens cykelklubbar. Gick ju inte att fegköra då. Dom fick sig ett modifierat Seniopass till livs, med blandade låtar, från Vivaldis vinter till Håkan Helström och DEVO - 80-talsikonerna med röda lampskärmar på skallen.

DEVO - klassisk skatemusik i början på 1980-talet.


Tror dom gillade upplägget, såg slitna ut efter... hi hi! Give them what they want, but not what they expect.

När det blir överjävligt svättigt har jag probelm med att byxorna skaver på skinkorna, tror det är saltet som gör att det blir irriterat. Ser lite skoj ut när man har outlinen på paddingen tatuerad där bak... Besparar er dock bild på detta.

Hoppas jag får köra med dem igen, kul!

/Nicke

Gick idag bakom en tjej som varit på F&S-gymmet i huskvarna, i alla fall tränat. När vi går nerför trappan och hon närmar sig dörren, viker hon två steg åt sidan för att trycka på knappen för den automatiska dörröppnaren...

Människan är en komplex och härligt motsägelsefull varelse.


Gunder Höög, FS entré i Huskvarna.

Vilken träningsdagbok, kanske någon undrar?
Har ingen och tänker nog inte skaffa. Är inte uppkopplad på några sajter för att mäta o räkna heller. Lägger tiden på att träna istället och jobba.

Denna vecka har jag (igen) klämt in 4 spinn-, två spring- och ett cykelpass igår på 3,5 timmar. Plus lite cyklande fram o tillbaka mellan Huskvarna och Jönköping. Och till husvagnsmetropolen Tenhult. Det är ingen imponerande volym, ingen imponerande intensitet, men en skön känsla för skallen. En bra grogrund att stå på, övervintra och hålla hungern på lagom nivå. Lite bättre volym än förra hösten och vintern kanske. Då kom jag inte igång förrän i julhelgen.


En leende riddare av de långa skuggorna Hernrik Johansson.


I går blev det lite vildavästerncykling med allsköns cyklister. Ett vansinnigt snurrande för att plocka upp folk till höger och vänster. När det väl blev dags att ge sig ut på landsvägen var det lagom för mig att ta mig hemåt.

Dessutom: Att cykla grus med ett stort gäng där hälften kör utan skärmar. Då blir det rätt kladdigt i onödan.
Jag hade nästan 4 timmar på klockan ändå igår, och ben och huvud voro nöjda.

Söndag: Helgar vilodagen.


Adios!

Jo ett möte hade jag i går, då jag korrläste lite text till ett stort projekt som flutit på sedan i våras. Dags att fakturera också, vilket blir ett av mina större sammanhängande projekt.

Det unika var attt det var två dagar helt utan prestation, bara lite bokningar och mailande, vet inte när det hände senast, hade inte den känslan över sommaren ens.

Började gårdagen med ett spinnpass kl 7 med tillhörande pendling dryga två mil totalt. Sedan plocka upp tvillingarna på väg hem. Tänkte sedan att jag skulle utmana med ett löppass innan middagen oxå, vilket landade på dryga halvtimmen. Gott att skrämma igång kroppen två gånger.

I dag cyklade jag boysen till skolan oombytt, i jeans, men jag passade på att strutta omkring en dryg timme till på hojen, bara lugnt o fint. Sedan efter lunch och en del mailande och inläsande bytte jag om och hojade jag runt Ramsjön i dryga två timmar. Riktigt gött, men lite kallt - skulle nog haft en tröja till på mig.

Nu är jag riktigt trött men har lyckats att inte somna i soffan, kanske beroende på att jag intte vågat sätta mig. inte ens jag har kunnat somna stående ännu...

Till helgen blir det långcykling, helst både lördag och söndag, men vi får se. Söndag är det lite lektävling i cykelcross, sista av tre deltävlingar, ska nog vara med där.

Men redan på lördag är det ju cykeldgarna på Elmia, absolut blir det en kläm-o-känn-session. Bara massa nyheter och kanske ett o annat fynd. Dags att luska lite i vad det ska cyklas på nästa räcersäsong.

Återkommer med lite mer kött på dessa ben. Och kanske lite bilder från mässan.

Adios

Nej, inte ute där blir det bara mörkare och mörkare. Jag tänkte på mina ben - skillnaden mellan de förr så solbrända benen och cykelbrallans kant. Spinning sätter inte färg på benen direkt. Men i sinnet.

Gillar faktiskt spinningen mer o mer. Trodde nog att det skulle bli monotont att köra samma program två gånger i veckan, men det funkar. Jag är ju en repetetiv personlighet som kan lyssna på samma CD i bilen tre veckor i sträck. Så det är inget problem. Sen kan man ju gå på ngn annans pass och få lite variation.

Hven i somras med Pelle o Tom i solnedgången.

Denna vecka, 45, kommer det bli 4 spinnpass totalt, hoppar in som reserv på lunchen idag torsdag, i nya lokalen på A6-center i Jönköping. 5 blir det, ska köra två imorgon, först seniorerna som vanligt på förmiddagen, sedan extra i Huskvarna. Bra för jag hinner inte cykla långt på lördag. Får bli löpning då istället. Öppet hus på en av gymnasieskolorna hägrar för familjen, främst stora sonen Primus.

Ska skriva några löpmeter text till Konradssons kakelbroschyr innan dess....

Adios!