I tisdags på mitt seniorpass blev jag mäkta överraskad. När jag fem i tio klapprade in salen satt mitt vanliga gäng på plats - ca 14-16 damer o herrar. Ungefär samma gäng som vanligt. PLUS en medföljande man till en av damerna. Med styret i lägsta position hade han redan full spinn på pedalerna. Träningskläderna utgjordes av full mundering av US Postal-kostymen. På fötterna ett par något ålderdomliga cykeldojor med spurtkloss. Med lite rufsig frissa skiljde han sig ganska markant från övriga gänget. Efter uppvärmningen, när vi kommit upp i samma tempo, körde han stenhårt. Frustade som ett vilda-västern-lok. Ålder - svårt att uppskatta, men inte en timmme under 70 i alla fall. Och så bröt han på dansk också.  Alla danskar jag stöter på kör hårt. Søren o Christoffer får nu konkurrens....

Trota att vi inte var ute o körde så kunde jag inte undvika att ryckas med, tror det blev mitt svettigaste pass på hela hösten med seniorerna, trots att jag brukar ta i annars också.

Annars den här veckan har det inte blivit volymträning direkt. Två löppass + två spinningpass- i går sprang jag 40 minuter på morgonen innan frukost, sedan ett spinnpass, mellan 10-11. Lätt plåga idag, men på ett positivt sätt.....



Får se hur veckan blir. Adios!

Lovade ju resumé från marathonspinningen igår på Friskis i Jönköping. Salen nästan helt fylld med galna cyklister och motionärer. Tre instruktörer på rad längst fram som körde ett pass vardera - Järn-Jenny, Allan-re-dad, och Triathlet-Malin. Tre elakingar var för sig, nu seriekopplade... var skulle detta sluta?

Jag hade dagen till ära knutit fruns pulsband runt bröstet, för att se vad detta kunde registrera av enfald o mandom. Ganska nedslående att få svart på vitt, kan jag berätta direkt. Försökte ta det lugnt i början, men den djävla klockan var ju kul att utmana (i början)... Att jag troligtvis har ganska låg maxpuls verkar nu bevisat, kunde endast med mycket svårighet klämma upp den över 160. Möjligt eller inte? Kan det ha med lätta fökylningen förra veckan? Eller bara att mamma var rökare både pre- och postnatalt? Får väl ut o springa i veckan o se vad den visar i Kleva.

Första timmen gick bra, men andra var svår att motivera sig att ge allt; satt mest ner hela tiden och tryckte på  jämt och hårt, på gränsen liksom. Men hade svårare o svårare att få upp pulsen. Kändes slitsamt och demoraliserande att se förfallet på klockan.... Efter timme två tog jag o torkade av sadel o styre och duschade i stället. Rätt nöjd ändå. Satt o väntade på mina grannar Peter Forsberg o Mangan Thor för att åtnjuta skjuts hem igen till berget.

Bokskog Aarhus sommarn 2010

Jag slog emellertid ett rekord denna vecka, cyklade 6 spinnpass totalt. Tre egna + tre som motionär. Cyklade dessutom in till stan i onsdagsmorse till det passet; första utecyklingen på en månad (längtar). Dö snö - så kan jag åka skate oxå.

Marathonspinning - bu eller bä???? Gillar entimmes spinningen när man laddar allt på en timme o tömmer så mycket som går, men att ligga på den nivån i tre funkar inte för mig. Att sitta o sunkcykla i tre timmar inne med flåsgrannar som inte orkar prata blir bara tråkigt o enahanda. Gillar sadosocialcykling bättre - piska o prata i intervaller.

Men det blir nog ett trippelpass till om snön vägrar ge upp innan mars.

Adios amigos,

I år kom förkylningen lite tidigare än vanligt, ett par veckor så där. Brukar sällan eller aldrig vara sjuk och årets första förkylning var otroligt lindrig, seg i halsen dock, utan att få den där riktiga rethostan. Trodde jag var redo för träning redan förra lördagen. Eftermiddagens korta löppass slutade då i en smärre astmaattack.

Dagens spinnpass kändes perfekt, helt klart redo för marathonspinningen på friskis imorgon. 3 pass på raken, rättav bara.

Annars har veckan varit klart splittrad när det gäller jobb, känns som jag är på väg in i julruschen.

En krydda de senaste veckorna är att mina gamla skatekompisar från tonåren har grävt djupt och i de nostalgiska gömmorna och scannat bilder. Lustigt att dessa tre-fyra år i början av 80-talet präglat en så mycket. Nu var det ju så att jag och en kompis aldrig slutade utan fortsatte att tävla i princip hela 80-talet. Lite kuriosa är att de flesta av oss som skatade lite längre i Jönköping är o var sk goofy riders - alltså kör med höger fot fram på brädan. Det är bara 20/80 som gör det annars. Därför kallades Jönköping för Goofy-town i Skate-Sverige. Bjuder på ett smakprov från 1980.



Bilden kommer från Huskvarna Folketspark där vi under många år hade stans U-ramp.


Återkommer med rapport från tretimmarsspinningen.

Niha