I förrgår vann 51-åriga fransyskan Jeannie Longo tempo-FM – alltså franska mästerskapen i cykelåkning mot klockan.

Vad säger det om cykling och ålder? Allt!

Cykling är en otroligt skonsam form av träning som man uppenbarligen kan hålla på med på elitnivå en stor del av livet, som Jeannie Longo.

Att bara för man blir äldre, så måste man bli sämre o sämre kapacitetsmässigt, stämmer inte heller tydligen, utan har mest med våra invanda föreställningar om åldrande att göra.



Det är aldrig försent att börja träna säger vetenskapen. Över 94 år finns dock inga dokumenterade studier på att det skulle kunna ha någon positiv effekt. Men det vore dumt att chansa att det inte skulle vara så. Och man behöver inte träna mindre intensiv heller tydligen, det är bara att ösa på så mycket det går. Kroppen svarar på tuffa utmaningar i alla åldrar, lite sämre för varje år som går förvisso, men det finns alltid utrymme till ett lyft - fysiskt och mentalt.

När det gäller Jeannie Longo så visar det ju också hur kul det är med cykling, eftersom hon kan behålla inspirationen att träna på absolut högsta elitnivå decennium efter decennium.

Cykla mer!

Nu när VR är överstökad  –  det var rätt stökigt i år, men mkt kul  –  brukar de flesta ställa av sina hojar och vara nöjda med sina bedrifter och tider. Dumt. Det är ju nu det är som finast att cykla, när värmen äntligen kommer.



Dessutom har man ju en fantastisk fin form att njuta av, distanserna  i kroppen, bara att ösa på.

Det var precis vad jag gjorde i går morse kl 6, med ett glas juice och en banan i magen. En fin runda upp mot Skärstad o Siringe och in till stan runt Landsjön. Höll mig på den nya cykelbanan där smällen hände i lördags och Jenny åkte in i räcket.

Bara armar, bara ben och bara cykling för att det är vackert. Ingen hets.

I stan så mötte jag upp med morgonpigge Henrik på ny svart cykel. Det var långrunda på schemat för hans del, så vi slog följe upp till Bankeryd, där jag vände och åkte ner till stan igen, för att utnyttja en av mina sista frukostkuponger på Stora Hotellet. Körde juicepressen varm – grape och apelsin.... mmmm!

Där efter cyklade jag till Vinna, en av mina reklambyråer jag jobbr mkt med, pratade nya jobb och lämnade fakturor analog-manuellt. Och så en sväng förbi Sportson för att ventilera VR.

Med nya nyttiga kolhydrater i benen kunde jag smiska på fint upp på berget hem, med svetten lackande i pannan, som ett spinningpass... fast friare.

Just det, hög tid att fixa spinninglåter till mitt senior-pass i höst.... something new, something old, something borrowed, something blue.

Nästa söndag blir det långlopp på mtb i skogarna runt Eksjö. Fram med röjaren.

Cykla mer!

I dagens Jönköpings-Posten står det om den "exklusiva skaran" i snabbgrupperna som fick förmånen att åka på tomma vägar hur fort dom ville.

Och detta skulle kunna vara berättelsen om hur vi klarade drömgränsen (i alla fall för motionärer) under 8 timmar på Vätterrundan. Hur allt funkade perfekt, vilket flyt vi hade, hur väl förberedda vi var, hur lagmaskineriet samkkörde. Men det var ingen exklusiv gräddfil vi åkte i, alla fick slita djuriskt.

Jo, viss klarade vi det, nästan alla i Bitwise kom in på 7.56, två ännu snabbare under 7.30, och några halkade över, men slog ändå sina personliga rekord med marginal.

Men egentligen blev inget som det var tänkt, åtminstone inte för min del. Jo, det blev faktiskt så spännande som jag trodde. Så nära en tävling med gemensam start man kan komma. 600 startande inom 20 minuter och de allra snabbaste mot slutet. Men inte exklusivt.

Vi kom i väg bra och stretade på i svår motvind tillsammans med Hisingens CK, höll undan fram till Gränna ungefär innan de riktigt snabba kom i kapp. Då var det bara att hänga på, men det slet i motvinden kände jag i benen. Strax innan Kaxholmen skulle en bil köra om klungan (en av mycket få under dagen tack o lov) och fick möte. Vad göra? Svänga rätt in klungan så klart. Det krasade dyra karbonhjul överallt precis framför mig; jag gjorde mig redo för att lägga mig i högen av cyklar, när det plötsligt uppenbarar sig en väg genom detta inferno och jag lyckas ta mig förbi helskinnad. Mirakel. De flesta Bitwisare fanns framför, såklart. Men Jenny o Fredrik bakom mig, tydligen. Jenny åkte in i vägräcket ordentligt, men fortsatte. Fredrik Mouchard klarade sig.

Själv försökte jag komma i kapp klungan tillsammans med några fler som klarat kraschen. Helt i onödan, för det fanns snabba grupper bakom som kunde hjälpa till att täppa. En stor taktisk miss från mig. Framme i Kaxholmsbacken var jag helt slut och nästan i fatt, men bara nästan. Och då kom snabbhanarna igen, och jag körde jämt med dem uppför. Men det slet. Genom Jönköping kunde jag inte hänga med utan krampen kom i vänster vad o lår. Lite tidigt när man har nästan 20 mil kvar...



Tänkte att jag kör upp till vår depå i Bankeryd o ser om de andra är kvar. Det var dom, utom några som hängt på de snabba. Jenny kom in strax efter mig ganska chockad efter sin krasch i räcket o hade svårt att andas, men hon fortsatte ändå (hon är av stål den damen). Pausen blev alldeles för kort för mig, men vi rullade iväg. Kände direkt att det inte gick att hänga med, utan ropade att jag släpper. Där trodde jag att VR var slut för min del. Alla klockor har stannat, alla bussar har gått - du är ute ur spelet. (citat MAD:s Götebörsen 1979)

Tillsammans med en annan Jönköpingbo som jag inte kan namnet på stannade jag o stretchade mina ömma ben, såg några strövisa åkare komma. Men inte en klunga i sikte. Bara sistabilen som samlade upp startande från de tidigare timmarna. Men han sa att vi fick klara oss jälva eftersom vi var i snabbgrupperna. Skönt.... men hur?

Pausade nog i tio minuter när det kom en liten tapper skara på 10-12 pers och vi hängde på bakom först. Perfekt tempo för mina ben. Det var bara fyra som drog, men de behöve hjälp och vi sänkte farten något och alla kunde bidra. Och alla gjorde sig redo för att detta var vårt tåg mot mål  -  17 mil bort...

Men som när det gäller VR så händer det alltid något spännande. Helt överraskande kom det en obekant sub-8 grupp o körde i fatt oss, och nu var jag redo att hänga med igen efter att ha slukat lite sportdryck och knaprat de egna barsen o två bananer. Tänkte att om jag kunde hänga på till Hjo åtminstone, skulle det vara bra - o det gick. Till Karlsborg, faktiskt ännu bättre. Drog gjorde jag inte, såg till att ligga bakom en stor rygg hela tiden. Tänjde på vänster vad hela tiden o trampade med högern så mycket det gick. Krampvärken kvar, men kraften tillbaka - konstigt, men det går på cykel.

Efter Karlsborg började mitt dricka att tryta o vi  skulle ju ha en snabbdepå här för påfyllnig, men det var inte o tänka på för min del. Däremot närde jag hoppet att min kompisar kunde vara kvar där. Vi hade rullat på bra nu. Inte. Men någon mil senare körde vi in i skocken blå-vita - ett kärt återseende och jag visst att jag hade vatten om det behövdes. Självklart hängde de på, och nu började de bli spännande igen. Tror inte att de räknat med denna buss heller. Hoppet tändes nog om att det skulle kunna funka. Vi blev mer aktiva i klungan och upp mot Aspabruk så var det vi som tog det mesta jobbet, och själv började jag känna mig som mitt gamla jag igen.

När vi körde den smala vägen över norra änden spelade jag ut mitt sista kort. En 25 cl Black Coca-cola som jag köpte i Frankrike för 4 år sedan, men som blivit kvar i kylskåpet. Hade den i fickan från start. Inte tappa den nu. Tog halva i en skummande klunk - och den direkta effekten var att jag kände mig otroligt glad.

Placebo-effekten måste varit gigantisk i detta skede. För nu var det bara en sak som gällde - under 8h. Och vi hade minutrarna på vår sida detta år, det visste vi. Inte tappa något hjul, täppa luckor och dra själv. Det var många som hjälpte till nu. För min del var det på tiden, jag som snikåkt på hela västsidan. Skäms! Men jag försökte betala till dem jag skyldig vore.

Sista fyra milen är långa, men det gick bra genom skogarna runt Medevi och Heidenstams Öfralid. Och vansinnigt fort på de små vägarna. Tack o lov hade den sydliga motvinden mojnat sedan morgonen.

När man svänger ut på rakan mot Motala är det en befrielse, då är det bara att ösa på. Men inne i Motala är det knixigt, så vi tog det lugnt där. Vore retligt att springa in i mål med cykeln om halsen o missa tiden. Eller ännu värre...

Heeeeeela 4 minuter till godo detta år. Förra året 4 för sent. Ironiskt. Otroligt kul att se så många i mål. Jenny måste tillhöra svensk damelit, fast hon inte vet om det. Fullfölja efter den smällen i räcket - imponerande. Näst snabbaste tjej för året.
Lite synd att Fredrik M inte kom med klungan. Han hade släppt vår grupp senare än jag , men hängde på när jag kom i kapp ensam i min nya grupp. Men sen kroknat igen och inte kunnat följa. Han hade oturen att var lite för stark, men ändå inte. Jag dog tidigt och fick chansen att uppstå från Hades dödsrike. Han gjorde ändå sin snabbaste runda, hoppas han är nöjd ändå.

Själv är jag tacksamt glad för att det gick. Jag var mycket stoltare förra året, för då var jag med i lagarbetet mycket bättre hela vägen. Formen lite sämre i år, och lite högre tempo + den taktiska missen innan Kaxholmen, gjorde att benen inte höll. Marginalerna är små i den här farten.

Halvofficiella resultat finns på denna länk: http://users.student.lth.se/c03cho/

Stolt också över min fru (t.v.) o hennes speeeeedsisters som gjorde det under 12 timmar på första rundan.



Vätternrundan är ett drama i många akter som innehåller det mesta: spänning, tragik och gädje. Jag fick chansen att uppleva allt. Knappt ett år kvar till nästa runda. Härligt.

Fakta mat o dryck
4 liter vatten/sportdryck/Blake-Coke (för lite)
6 bananer
15 egengjorda små energybars (smälter perfekt i munnen)
1 snickers (för torrt i munnen)
1 köpebar (för torrt i munnen)
1 gel (fy va äckligt, första gången, aldrig mer)

Igår blev det premiärdopp i Vättern med kidsen på eftermiddagen. Sedan kom Malin med en stoooor familje-pizza som inmundigades på stranden. lite cykel blev det ju ändå i igår. Fram o tillbaks  till stan för att träffa kund och ut till Sportson för lite koll o prat. Benen kändes bra, utan den där värken jag haft i många veckor fram o tillbaka. Kan vara bra o vila lite i bland....

Imorse skjutsade jag syrran till Landvetter för vidare flyg till Mexico, hennes andra hem. Sedan hem o lämna ryggsägg till fruns reservdepå med torra kläder om det blir regn i morgon. Men det ser ju ganska ljust ut för morgondagen. Än så länge. Åsa Bodéns polare har ju ändrat sig fram o tillbaks hela veckan.

Nu är det bara att stöka ihop hemmet något så när tills mormor o morfar kommer för att se till kidsen till söndag.
och sätta på cykelhållarna på taket också. och laga mat o ....

Start kl 09.32 imorgon, första depå som är öppen är i Fagerhult så sent. Punka innan dess och det blir ensamt på vägen. Har inte ens med reparationsgrejer, men väl nya continentaldäck... Bara att ta bussen hem till jkpg.

Det kommer bli en jätteklunga ner till jönköping, hoppas det blir en säker färd.

Håll tummarna för under 8 timmar.

Jo, det blev en bra tvåtimmarsrunda i går kväll, kuperat, mycket upp  o ner. Vi snittade 36 km/h på tolv pågar i drygt två timmar. Och mycket disciplinerade var vi också i leden. Alla glada o nöjda vid hemkomst. Gott att få trampa ut ordentligt en gång till, nu är det bara att ladda mentalt. För min del handlar det först o främst om att se till att sova gott, vilket inte är min starka sida, vaknar tidigt och somnar gärna framför aktuellt - galet.

Kolhydratuppladdning är inget jag tänker speciellt på, försöker proppa i mig nyttigheter i stället. Mat är inte energi först och främst, utan nyttiga näring för att bygga upp kroppen.

Hela Motala förvandlas på fredag till ett groteskt pasta-hak med vattniga såser. I varenda hörn av stan serveras pasta med tveksamt näringsinnehåll. Alla sitter o slevar kilovis av lantbrukskooperationens klisterprodukter. Hur fin är man i kistan efter det? Inte konstigt att folk har ont i magen på rundan. (mycket vanligt)

Förra året åt vi på en bra restaurang nere i hamnen alldeles precis vid starten (rött glasat hus). Gott kött o fina salader (även pastasallad) gott o nyttigt, men inga groteska mängder. Helst vill jag äta tidigt så att man inte går o lägger sig med en klump i magen.

Problemet i år är att jag/vi inte startar förrän kl 09.30 på lördagen, med snabbgrupperna. Med mina mått mätt är det ju lunchdags i cykelsammmanhang. Så jag får väl ta med mig två mackor o äta hemma i Jönköping, det lär väl inte rulla på hysteriskt genom stan. Hinner kanske en dubbelfrukost också med ägg o müssli på morgonen.

Igår rullade vi in till McDonalds och åt glass med kolasås, Christer de Burger alias Liljegren bjöd. Förutom att cykla driver han också två McD-restauranger i stan. Hur hinner han bli så stark på hojen?  Tack!

Cyklar nog en kort runda på fredag morgon också bara för att hålla i gång benen.

Om inte annat, ses vi i Motala.

Hua, tog cykeln till konsum nu i kväll, benen var inte goa  efter går- och lördagens cykling.  3+5 timmar på hojen blev mitt genrep inför vättern. Två helt olika pass, det ena intensivt hela tiden i 3 timmar, tills det krampade vänster lår den sista milen hem till berget. Igår var det bara tomt... men upp o hem kom jag ändå.

Kommer jag klara det? Sub8? Under 8 timmar nu på lördag? Kommer vi klara det, Bitwise-gänget? För egen del är det högst tveksamt. I fyra-fem timmar kan jag nog vara med och bidra i gruppen och ta mina förningar, men sen...
I går fick jag släppa gruppen i sista backen, var i och för sig inte sist upp. Men det var så tomt i benen att det ekade i flöjtbenen.

Gruppen kommer klara det galant, det var många starka pågar med i går på genrepet och Jenny som var grym. Totalt var vi nog mer än 20 pers. Samkörningen gick väl sådär, kan man säga, men rutten var för kuperad för komfortabel klungkörning i sk belgiskkedja. Det innebär att gruppen kör i två led, varav det ena rullar något långsammare och man byter led när man är på toppen. Mycket energismart. I går var det mest polsk riksdag... men det var kul.

Frågan för lördagen är hur vi gör när de riktigt snabba grupperna kommer ifatt oss, ska vi hänga på, eller låta dom åka förbi. Lite egoistiskt tycker jag att vi ska hänga på om det går fram till vår depå. Jag kommer behöva den vilan... och alla i gruppen är kapabla att hänga på i alla farter som förekommer. Problemet skulle vara om någon grupp kör väldigt hårt uppför i exempelvis Kaxholmen. Det kan ta hårt på dom som är långa o tunga. Och dom behövs på platten och utför där de kan generera mycket fart med alla sina muskler.

3+5 = 8 - en Vätterrunda på två dagar. Visst, det kan gå. Vi får se hur det känns. I morgon kväll kör vi ett kort tempopass igen, det får bli det sista innan VR sedan lite lugn cykellufsning för att hålla i gång benen. Eller kanske ska ta och simma lite, det brukar hjälpa benen tillbaka.

Tänk på vilodagen så att du helgar den!

...jag skulle rulla runt på vägarna här i Jönköpingtrakten i tajta trikåer, blöja i brallan och vita balettskor på tårna, hade det blivit en förtalsanmälan.

Idag var det premiär i mina nya cykeldojor. Nu är de inte bara vita men de skimrar i pärlemo dock. Shimano så klart, pålitligt och i det här fallet överkomligt pris. Innan körde jag i mtb-dojor även på landsvägen - bra att gå i, men inte speciellt stabila. Det bästa med de nya är att jag kan ha dem till spinning osså, med sin dubbla inserts. Man e väl smålänning...

I går utlyste jag ett mkt tidigt tretimmarspass bland Bitwise-bröderna som jag ska åka VR med (under 8 timmar helst). Dålig uppslutning dock. Henrik lår-fager var ju såklart med på noterna redan kl 7, och det bar i väg i en ruggig kastvind från sydväst. Vi gick ut i mot-, och hem i medvind, men precis när vi vände kom regnet och vi spöades någon halvtimme. Väl i stan igen såg vi åter blå himmmel. När Henrik har sina lugna pass är det lagom att försöka hänga på. Gott att få känna sig stark på hemvägen.

Att köra tidigt på helgerna passar mig perfekt, i dag ännu bättre, eftersom min fru osså skulle hoja med en av sina speed-sisters. Tre timmars kvalitetscykling, sedan hem o fixa frukost till kidsen. Malin stack strax innan jag var hemma. Tajming i cykelfamiljen.

För henne blir det första gången runt det stora blå och hon och "systrarna" har hojat på bra hittills. Tyngden har legat på distans, men jag har peppat henne att köra korta intervallpass här på berget. Tror det gett mycket att blanda.

Själv kör jag ett pass till i morgon, sista genrepet med Bitwise innan VR. Ska försöka få ihop 5 timmar. Gäller att ta med o äta. Kanske kör vi på tisdag också.

Cykla mer!

En liten formtoppning kan nog hinnas med innan nästa veckas styrkeprov, frågan är bara hur. För min del blir det nog långkörning både lördag och söndag - 3 resp 5 timmar - hoppas jag. Sen kör jag nog någon rask runda på tisdag max 2 timmar sedan bara lätta rundor när man åker omkring o känner sig stark.

Morgoncykling. Bild från spinning-trippen förra helgen till Malmö.

Förra året krönte jag uppladdningen med att gå ordentligt i väggen sista långträningen helgen innan VR. Inte bra för självförtroendet. Var mycket starkare då än nu, men hade kört för intensivt under en månad och det tog stopp helt enkelt. Det var ingen extrem runda vi var uta på, men kropp o knopp sa nej från en backe till en annan. Det var svårt att veta hur jag skulle ladda veckan innan då. Bara vila, eller snabbt upp på hojen igen?
Såg till att äta o sova ordentligt. Körde ett par rundor i slutet den veckan, men lugnt.

Jag var mycket nöjd med min insats då, även om vi inte kom under 8 timmar, utan + 4 minuter : (  Jag hade en ordentlig svacka efter 14-15 mil, men jag höll mig kvar i vårt gäng, men stod över några förningar på platten före o efter Hjo. Backarna efter Karlsborg räddade mig. Sedan bidrog jag hela vägen in i mål. Men det var krokigt på många håll i ledet då. Av 19 stycken var vi nog bara 12-13 som var med samlat i mål. Snitthastigheten krävde sin tribut, kanske kunde vi gått lite långsammare tidigare och haft med fler pigga de sista 5 milen. Men jag tror inte det ändå.

Bakom vår grupp hade vi säker 100 pers som åkte med, av dessa var det bara två som hjälpte till och drog. Otroligt vilken förbrödning som skapades i det tysta. De bidrog inte bara med fart, de höjde moralen tio snäpp oxå. Vi klappade om varandra efter mål och tackade för en bra tripp. Sen försvann de i massorna. Hjältar.

Är det första gången du åker VR och du vill åka fortare än du tror att du kan, finns det några enkla tips. Häng på de stora klungorna och titta mer på pulsen än på snitthastigheten. Det kan gå fort långa partier, utan att det kostar mycket energi. Fortare än du kanske någonsin kört innan. Men du har antagligen aldrig åkt så stor "buss" tidigare.

Sen gäller det att äta på cykeln och att börja knapra direkt från start. Se till att ha fickorna fulla. Bälja inte dricka, utan små klunkar, när det behövs. Synd att släppa stora klungan för att kissa efter 5 mil redan. Drick inte för mycket timmarna innan du start heller.

Stannar i depå gör man inte för att äta, utan för att fylla fickorna. Det kan ta tid att köa i alla fall. Ät på hojen.

Och ha inte dåligt samvete om du inte hjälper till att dra så här första gången. Men har du krafterna så uppskattas det av alla om du kör jämt följsamt utan ryck.

Mitt första år körde jag på en hybridhoj med räcerdäck, gick alldeles utmärkt. Hade stor nytta av min danska kompis Christoffer som cyklat allt möjligt under många år. Han såg till att vi hängde med rätt grupper o pausade på rätt ställen. En perfekt introduktion i långlopp. 9.27 tror jag att jag cyklade på den gången, under 9.30 i alla fall. Och det kändes rätt smidigt till och med. I tanken var det ett svart hål efter 15 mil, men det hålet kom aldrig.

Det jag kommer ihåg bäst var att Christoffer o jag klappade om varandra i Gränna, för det var där vi träffades i början av 80-talet på Grenna skolan. Jag körde följebilen en sommar åt honom o några skolkompisar som körde VR för första gången. Då åkte jag bara skateboard.

Oj, nu blev jag nostalgisk, bäst att koja så får vi hoppas på bättre väder i morgon. Körde dock 4 mil i morse runt Landsjön på mkt stumma ben. Inget rekordförsök idag... Benen började vakna efter en timme ungefär, men för sent...

Mötte så klart adjunkt Henrik som gärna kör tidiga morgonpass, precis som jag. Men det är väl det enda vi har gemensamt när det gäller cykling... Kul pöjk som gärna bjuder på tips o idéer.
Great  inspiration!

Säkert är det fler än jag som är trötta på alla syntetiska underställ som luktar unko-bunko efter ett ganska kort tag. Trots noggrann tvätt, på stipulerade 40 grader. Av misstag råkade jag få med en av mina vita crafttröjor i  handukstvätten som gick på 90°. Vipps var unko-bunko lukten som bortblåst. Kan inte  märka att fibrerna smält ihop eller förändrats till det sämre.

Sagt o gjort (dictum factum) så slängde jag i alla underställ och körde dem på vittvätt - perfekt.

Vet inte om jag kan rekommendera kuren, men den funkade, om du vågar...

Annars kan jag remommendera tunt ylleunderställ även på sommaren - luktar ull ganska länge utan att tvättas varje dag.

Gårdagens kvällstur var det regnigaste jag varit med om och kanske det kallaste också. rullade 6-7 mil med Christer de Burg och Kelly. Trodde det skulle klarna upp efter timmar av regn och det såg lite ljusare ut mot Bankeryd och Trånghalla-backen där VR kommer gå i ny-gammal sträckning. (Se upp för rondellen inne i Bankeryd, det går fort utför där, men genom rondellen kommer man inte i mer än 30 knyck, max.)

Men sen kom regnet och gick inte sin väg. Det spikade  i två timmar innan vi var hemma igen efter en tur upp på Hökensås. Dränkta tusen gånger om, bara att sörpla i sig av sniglar, dynga o dagmasksgegga som skvätte om alla hjul. Kanske inte konstigt att jag är lite risig i kistan i dag.

Christer tryckte på med en enorm motor, jag försökte ligga bredvid så mycket jag kunde men fick gå ner bakom o hämta andan gång på gång. Köra upp o dra var inte att tänka på. Det tillät han inte. Blir bra att ha med sig ett sånt ASEA-lok runt sjöa, (Känner mig mer som ett Fleischmann själv).

Det här skulle ju bli en grym cykelvecka, men regn och massor av uppdrag har satt en del käppar i hjulen - bokstavligt. Men den är inte slut ännu. Kör en morgontur imorgon  - om det inte regnar spön.

Till helgen är det dags att provpacka bakfickorna inför VR, se hur mycket proviant som är möjligt att få med.

Ride on!

Veckans träning började faktiskt redan 5 minuter efter midnatt. Körde in hyrbilen till Jkpg efter spinningkursen och det blev efter allt annat var gjort - dvs seeeent. Räcern låg ju redan i bagaget, så det blev midnattscykling i kortisar o vindjacka. Genom Vättersnäs gjorde sig blåsan påmind och på bästa proffsmanér fixade jag en högfarts-kiss i gräset utmed cykelvägen. Premiär.



Kan bli bra att kunna om två veckor om man är i rätt klunga när nöden är som störst. Tyvärr kommer jag inte då kunna skyla mig i mörkret som idag. Utan det får bli för öppen ridå. Sen får jag inte ta mina tajtaste brallor med kortaste hängslen.....

Dessa sedelärande ord hittade på ett av Malmös läroverk i fredags, då jag på racern var på väg till Friskis o Svettis lokaler i Malmö.

Svårt att veta hur det står till med visheten, när man stänger in sig 4 dagar på spinnningkurs, och vädret är precis det man längtat efter i  ett halvår. Värmeskillnaden mot årets kallaste cykling borde blivit ca 40 grader. Men det slapp jag ju nu...



Men kul har vi haft, och spunnen är jag som sockervadd. Tre pass om dagen i ca 22 gradig stiltje inomhus. Jag är redo för vilken värmebölja som helst runt vättern. Det första instruktörerna tog ur mig var mitt låga styre: "det här är spinning inte tävlings-cykling".
Allan, nu behärskar jag position två nästan till fullo.... men 8-or finns det en hel del till att jobba på. Ska börja med att lära mig räkna.

Nu är ju inte jag den som missar chansen till lite guldsmakande morgoncykling, så både fredag och lördag morgon vevade jag i gång benen med lite boulevard-biking i helt ensamt majestät på Malmös bredaste gator. Tog bland annat en  tur under Öresundsbron i fredags - vackert. Ca en timme styck per dag, sedan frukost på hotellet. Kan ni tänka er, dom hade Frost flakes... (hoppas inte Søren läser detta).

Nu har vi inte bara kört praktik, utan  har även knökats fulla av allehanda teoretiska råd för hur man blir spinnledare i Friskis-tappning. Kan bara säga att jag är mycket imponerad över det seriösa upplägget, med totalt hela 8 dagars utbildning.

Nu kanske det inte räcker för att just jag ska klara diplomeringen, som blir som en student-examen i augusti med en närvarande censor som nagelfar en. "Herrens fruktan, vishetens begynnelse" – vet inte om det finns något att hämta där i det här fallet? Friskis-pedagogiken känns lite modernare, men guldbokstäver är fint...

Nu är det bara en vecka att hårdköra på, förhoppningsvis har jag inte dragit på mig någon bacillusk under helgen.

Ride on!

Håll utskik efter oss på lördagen 19 juni.

Så blev det lite team-körning mitt i veckan. Disciplinerat på raka led och enhetliga kläder (utom jag). Uppsittning 18.00 för 13 pågar som delar drömen att cykla runt det stora blå under 8 timmar. Det ingår även en urstark tjej som heter Jenny Malmhäll. Men vi fick klara oss utan henne i kväll, men det gör vi inte runt Vättern.

Upplägget för kvällen var att köra cirka 2 timmar på en ganska platt rutt för att få igång bra samarbete. Detta gick långt över förväntan. Kvällens teamleader Peter Elofsson klockade oss på ca 40 km/h i snitt på 6 av rundans knappa 8 mil och runt 38 km/h på hela turen. Riktig vätterfart alltså på gamla E4:an söder ut mot Vaggeryd!

För egen del kändes det kanon i grupp, för första gången i år. Får ofta för mig att jag inte ska orka och att benen är sega. Men i kväll kom kraften tillbaka efter varje förning, och jag vågade ligga i lite längre än vanligt. Självförtroende. Gött!

Kanske berodde på den grandiosa lunchen som intogs på en av stadens Libanesiska hak, bara massor av nyttiga kolhydrater o proteiner. (Jag nämner inte att jag åt pommes till med vitlöksmayo.)
Laddade bara med en näve osaltade jordnötter + en morot innan. På rundan åt jag fyra av mina hemklabbade bars och drack den sista hemgjorda flädersaften från förra året. (trädet blomma snart igen.)
Det ska vara gott att cykla...

Vad är nu Bitwise då?

Ett lokalt IT-bolag som ägs av två cykeltokiga amerikaner. Och är man amerikan och cykeltokig så startar man ju såklart även en cykelklubb. Kelly och Jim heter ägarna, o båda kommer cykla samman med oss på VR. Förra året när vi cyklade på 8.04 tappade vi bort Kelly i Tivedsskogarna norr om Karlsborg (förlåt). Bitwise samordnar vår sub 8 satsning. Det är tredje året jag är med där. Klubben har också en nära koppling till den lite lösare Cykellistan.se

För min del blev det nästan 3,5 timmars cykel i kväll och då var inte benen helt rökta öppför backen hem. Plus att jag cyklade in till stan för lunchmöte. Kanske 12 mil totalt idag. Problemet med kvällscykling är att jag alltid vaknar mitt i natten vansinnigt nödig, svårt att veta hur mycket/lite man ska dricka när man kommer hem.

Dags att självgott klappa filéerna o somna.

Berg o hav är trevligt var för sig, men tillsammans blir det perfekt. Därför är Norge perfekt. Var i Dröback strax söder om Oslo fredag-lördag-söndag, på barndop och försenad bröllopsfest. Malins bror bor där sedan många år. Bodde i vackert renoverde hus prixis vid fjorden. Yndigt! (heter det så?)

Och som av en slump tog jag med MTB:n för att sticka in ett pass mellan släktgemytet. Men efter en tajt arbetsvecka med många korta hårda pass (måndag, onsdag, torsdag, fredag) blev det vilodag på lördagen. Strosade runt i Dröback i ett par timmar, åt en jättebukett nykokt sparris till lunch som svärföräldrarna tagit med från egen odling. Med smör, riven parmesan och ett par varv peppar (+ god skinka), blir det gudomligt.

Pratade oxå cykel med en "gutt" vid namn Sverre, som kört Styrkeprövet ett antal gånger, mellan Trodheim-Oslo, dryga 50 mil. Får bli nästa år... Kan ta tåget upp o sen cykla hem till Småland.

Söndagsmorgonen bjöd på fuktigt, mulet och varmt väder. Knappa två timmar backar i o kring Dröback - passade mig perfekt. Gillar nya platser där jag kan cykla runt och upptäcka, och titta på nya o gamla hus. Träning på lätt mage innebar skriande hunger efter 1,5 timmar.

Träningsveckan saknade bara ett rejält långpass, annars var de cykel 5 dagar o totalt drygt 7 timmar i sadeln med lite blandad - hård - kompott. "Allt samlas upp inför summeringen", som Reeperbahn sjöng på 80-talet.

Istället inledde jag veckan med ett 2,5 timmars pass igår tidig morgon (kl 6), pausade på Stora Hotellet för frukost, innan det bar av hemåt för jobb. Åkte förbi Habo kyrka och hittde det här fina rapsfältet. Gött att fylla benen med äggröra, bacon och färskpressad jos. Vardagslyx - längtar redan...

I kväll blir det nog träning med gänget jag ska åka runt det stora blå med. Alla börjar få samordningspanik.... för att vi åkt så lite i grupp, men det ordnar sig nog.

Ha de!