Ett par veckor före jul brukar jag dra på mig en smärre förkylning, kände hur den kom krypande ur vråna i söndagskväll. Halsen yr igen, näsan täppar. Men en så länge har den inte kommit längre. Kan det vara dödskuren i går med Esperitox och en tumme ingefära i mitt kvällste. Upprepade dessutom kuren i morse och nu ikväll. Känns rikitgt gott. Får jag bara sova bra är jag som nötkärna igen, eller kanske som en nötstjärna? Låter lika obegripligt båda... En lätt förkylning om året må va hänt.

Sedan jag började hoja lite mer systematiskt (läs hysteriskt) har jag inte haft en enda bihåleinflamation vilket jag vederfarits minst två ggr om året i hela mitt liv annars. Skönt att slippa de där sprängningarna i pannan i två veckor...

Körde mitt seniorpass med damerna och herrarna idag, låg på sparlåga hela passet utan att ta i. Tror dom genomskådade min bluff direkt. Men dom låg i som vanligt – pustade och stånkade. Den här veckan blir väl inte någon höjdare träningsmässigt. Men förra veckan var jag rätt flitig. Två löppass och 5 spinningpass. Men inte en gång på riktiga cykeln...

Målning Gunder Höög. Friskis entré Huskvarna

Löpningen känns dock rätt OK, benen inte allt för plågade efteråt. 20 minuterspassen på Mallis för tre veckor sedan gjorde susen. Det positiva är ju att man lätt håller värmen oavsett hur kallt det är. Man e snabbt iväg hemifrån oxå. Detta gäller inte cykeln, har svårt att hålla värmen om fossingarna.

Konstigt att man ska tänka på övervintring redan innan vintern borde ha börjat. Men nu är det bara 20 dagar fram till vintersolståndet. Sen blir det ljusare igen. Men knappast varmare...

Pratade med Peter Elofsson i fredags och han var vid gott mod efter höftoperationen, var i gång och belastade redan. Skönt. Trodde att han skulle kunna vara på jobbet igen efter jul.

I säng!

Men det hade jag ju redan tre stycken....

Efter lite lyckat PR-arbete för min gamla skatebroder Philip Willners som arrangerar Gotland-360 (cykellopp alltså) har jag alltså vunnit cykeltidningen Kadens "Bästa-brev-tävling" och därmed en ny hjälm. Skickade in en modifierad text i brevform, ungefär samma som jag publicerade här i september. Redaktionen hade ju klippt lite, men det viktigaste fick vi med: kärleken till ön, maten och cyklingen.
Hoppas också på en gratisstart till loppet i september nästa år. Det var hur kul som helst.

Läskar er en gång till:

Årets motionslopp – kärlek vid första depån.

På cykeldagarna förra året valdes Gotland 360 till årets motionslopp i Sverige. Varför förstår jag nu. Jag o min fru anmälde oss direkt i vintras för att få plats på fjärde rundan. Deltagarantalet var satt till 200 detta år och kommer aldrig bli mer än… 360 såklart!

Men det är inte därför det heter Gotland 360 först och främst. Loppet är 360 km och går 360 grader motsols runt ön. Upphovsmannen till detta lopp är skate- och snowboardboardlegenden Philip Willners som för fyra år sedan kom på idén att cykla Gotland när det är som vackrast - i september. Själv har han bott där borta i snart 20 år.

Gotland 360 är ett amatör-arrangemang i ordets rätta betydelse. Amatör betyder ju egentligen någon som älskar (av amor). Hela loppet är en kärleksförklaring till ön, och såklart till cykling. Kryddat med perfekta skadefria vägar, medeltida kyrkor, vackra gårdar, fiskelägen, raukar och fantastisk mat. Var 3-4:e mil möttes vi av hembakta bullar och muffins, varm o kall dryck. Och inte minst goe, glade gutar – som en Keno-dröm. Därtill superb lunch. Ingen sladdrig varmkorv, ingen vattnig sportdryck så långt ögat kunde nå.

Från Visby körde vi i olika fartgrupper söderut på lördagen i en rå, byig vind. Havet till höger var skummande vitt. Runt Hoburgen stod vi i princip still, alla åkte och skevade mot kastvindarna. Men här vände vi av mot nordost och då gick det undan. Efter lunch seglade vi upp mot Katthammarsvik. Nu kom det lite äckligt regn, men inga sura miner för det. Trötta ben fanns det nog gott om efter knappa 20 mil i sadeln. Men sista depån bjöd på guta-specialiteten saffranspannkaka, sylt och vispgrädde. Mums – vi flög som varpor sista biten.

21 vackra mil skrapade vi ihop innan vi var framme för nattkvarter i en kringbyggd gammal gutegård. Vad passade då bättre än helstekt lamm? Nio stackars ulltottar fick sätta livet till för detta cykel-blot, (men det fanns många utmed vägen såg vi). Därtill potatisgratäng och sallad, rött vin, hemgjord äppelmust eller gotlandsdricka. Saffranspannkaka fanns åter till bords + chokladkaka. Fantastisk stämning rådde i matsalen. Att det vankades 15 nya upptäckarmil dagen därpå var det ingen som tänkte på.

Vädret växlade friskt på söndagsmorgonen mellvärmande sol och huttrigt regn, menvad gör väl det när man bjuds på varm kajpsoppa i första depån. Så heter den gräddiga purjolökssoppan som görs på Gotland. Inget halvfabrikat, såklart.

Och ser man på, när vi lunchvände i Bungeviken hade även vinden vridit sig och vi hade fortsatt bra vindar ner mot Visby. Sista depån hoppade vi faktiskt över och vi gled vackert in i Hansastaden på strandpromenaden, genom ringmuren, förbi Kruttornet för dusch i gästhamnen. Philip hade sagt att om vi visade upp våra medaljer - självklart hemgjorda i skinn - skulle vi få en burgare på en av hamnens restauranger. Skulle detta bli den enda missen på matsedeln? Såklart inte – ungsbakade rotfrukter med lammfärsbiffar. Utsökt.

Deltagarna var av alla kategorier, precis som runt Vättern. Mest minnesvärd var nog ändå damen från Australien som körde för andra året med sin man. Utan cykelkläder såg hon ut som en sån där engelsk tant som sitter och virkar i soffan med fluffigt grått hår. På cykeln var hon ett monster, fast bara 150 lång. Cool. Kul att det var så många tjejer med, i alla fartgrupper.

Många åkte detta lopp för andra, tredje o fjärde gången, men jag garanterar, det var ingen som återvänt för att putsa sin tid. Bara för att njuta, äta och cykla vackrare.

Cykelmässan var som vanligt en orgie i prylar och färgsprakande kolfiber etc. Efter ett kort tag tröttnar ögat på det nya. Mina ögon fastnade istället  på några fina ylletröjor från italien. Jag såg dem redan förra året, men agenten hade med sig det överblivna lagret och sålde ut udda storlekar. Kläderna är från DiMarchi och ner i påsen gled en helsvart med snygga ljusa pärlemoknappar på ryggfickorna, och en grön hyllning till Irland i samma merinoull. Även en tunn svart vindjacka åkte med - såklart utan massa tecno-laminerade skikt som bara gör att man svettas floder.


Peter Elofsson hörde av sig igår och verkade mycket nöjd med att vara genom höftoperationen. Lite klen var han såklart, men vid gott mod. Fick nog åka hem redan i dag måndag, får undersöka detta i morgon. Meningen var också att han fick belasta benet redanfrån start. Skönt att det gått bra.

Idag ligger snön decimetertjock så min överlevnadsstrategi för vintern aktiverades. Sprang alltså 45 minuter på lunchen och benen känns faktiskt väldigt fina även i kväll. Får se hur det känns i morgon.... Men det spelar ingen roll för då blir det ett seniorpass på spinninghojen med mitt sköna gäng. Hårdkör inte själv hela passet, men skrämmer upp pulsen ett par gånger ändå.  Det räcker så här års. Ska förska träna något varje dag, även om det inte går att cykla ute. Även situps framför TV:n räknas eller en lång promenad.

Fick även lägga ögonen på Crescents nya  EXA. Spänstig ram helt klart, och snyggt med dold vajerdragning. Det återstår att se om det blir märkets återkommst i den absoluta räcertoppen. I programmet fanns också en mer diskret svartvit kolfiberhoj med 105-koponenter som jag gillade. Den skulle göra sig både till min svarta och gröna tröja...

Det känns äntligen som säsongen är över, och man kan börja blicka frammåt och planera lite lagom inför nästa år. Men att börja hårdträna nu är inte aktuellt. Kan bli skönt med lite snö så suget växer lite extra.

Ride on!

En av mina cykelkompisar opererades idag, för att få en ny höft inopererad. För ganska snart två år sedan blev han påkörd av en bilist på vägen hem från jobbet. Bröt lårbenshalsen och opererades omgående. Rehab tog hela våren, men fram på sommaren var han i full gång. I år var han med runt vättern och slog nytt pers. rekord. Men i slutet av sommaren hakade höften upp sig igen och läkarna konstaterade nekros på höftkulan på grund av dålig cirkulation. Han visste att den risken fanns.

En liten extra runda, en lite ouppmärksam bilist, så blev allt mycket krångligare för Peter, och hela familjen så klart. Hoppas verkligen att operationen blir bra utan komplikationer. Att Peter kommer igång med ett aktivt liv igen tvivlar jag inte på alls. I tisdags konstaterade han att han simmade snabbare än någonsin. Simning kommer vara en viktig ingrediens på vägen tillbaka. Viljan är stark - kul att se. Vi ses Peter!

Imorgon händer det mycket på cykelfronten i Jönköping. I stadsparken blir det cykelcross-tävling och på Elmia cykelmässa med massor av nyheter. Vad ska man välja? både och så klart. Just nu ligger det ca 10 cm nysnö här, så om det blir tävling i morgon återstår att se. Mtb:n är startklar med stel gaffel och 2.0 continental-däck. I sportklassen behövs ingen renrasig CX. Vi får se vad som händer. Har lovat Philip Willners på Gotland att springa runt med hans 360-tröja. Dom är på väg mot 360 deltagare i år.
Kanske får man se Crescents ny värsting räcer, såg spänstig ut på bild VR:s tidning.

För egen del är motivationen inför nästa år helt tillbaka. Vintercykel förra helgen och 5 spinningpass denna vecka. många instruktörer sjuka så jag hoppar in när det passar jobb o barn. Imorgon tar jag hojen in till Stadsparken, tävling eller träning - vi får se.

Hörs

För tre veckor sedan brakade min mage ihop i ett kort skov av så kallad ulcerös kolit. Kom väl inte som en blixt från klar himmel direkt. Men jag har väl inte riktigt tagit signalerna på allvar. Det som är lite lömskt är att försämringen kommer smygande under lång tid. Under tre veckor har jag alltså börjat knapra mina mediciner som jag hållt upp med i ett och ett halvt år. På bara två veckor blev magen väldigt stabil igen.

Vad har då detta med mitt cyklande att göra kan man fråga sig? Jo redan förra veckan märkte jag att den där stumheten som jag kännt i benen hela säsongen, även efter ganska måttfull träning inte infann sig som vanligt. Tjocktarmsinflamationen påverkar hela kroppen, bland annat leder o ligament. Men säkert även musklerna tror jag nu.

Tom i bokskogen söder om Århus i somras.

Mer övertygad blev jag efter fredagens och lördagens cykling. Först 2,5 timmars spinning på Friskis och sedan 3 timmar mtb med adjunkt Johansson alias Jern Henrik på lördag morgon. En ganska blöt o kall tillställning kan jag lova. Men det härliga var att jag efter inte kände någonting i låren och Henrik grillade mig ändå rätt hårt i soggiga backarna och jag hade inte en chans att att hänga med. Har ju inte cyklat ordentligt på två månader. Även på söndagen var benen klart böjbara.

Jag hoppas att känslan håller i sig, för jag börjar bli rätt sugen på att börja bygga upp cyklandet inför våren. Längtrar efter långa pass på vintercykeln.

På onsdag blir det  spinning igen med dubbla pass på morgonen. Kanske ska köra lunchen också...

Natt!

Ja förra veckan var det dags att beträda den turistmarinerade ön Mallorca, för första gången för min del. Och det gav mersmak. Men också en del abstinens. Att ön är valfärdsort för cyklister vet jag ju, och nu vet jag varför. I synnerhet efter förra fredagens tur i bergen som löper utmed öns hela västra kust. I bil. Men det var fantastiskt ändå; som en blandning av alperna, Norge och medelhavet. Perfekt väder, runt 20° och väldigt få bilar på vägen. Nu var det familjetur med bad o sol som gällde, för riktigt mogen för omstart inför nästa  år är jag inte. Men helt klart gjorde ö-besöket att suget efter cykeln ökade. Dit måste jag tillbaka snarast för att bergsklättra....

Sakta men säkert börjar funderingarna ta form hur nästa säsong ska planeras. Det som kan sätta käppar i hjulet även i år är ju vädret, så som det blev förra året. På Mallåkra (skånsk stavning) började jag lite försiktigt att löpträna på mornarna, för att successivt anpassa benen. Det kan bli övervintring med löpning och spinning även i år. Den som lever får se.

Spinningen med seniorerna rullar på och jag kör minst två pass i veckan och hoppar in på så  många sjukpass som jag hinner. Otrolig kick att trampa runt med fullsatt salong. Nu cyklar jag inte killarna till skolan heller om morgonen. vilket är synd. Pendling varje dag - långt eller kort - är det bästa för en stressad motionär.

Ta alla chanser o cykla, det finns oftast fler möjligheter i vardagen än man tror, det gäller bara att vara lite klurig och trockla lite, så går det.

Go!