Den lilla skatestunden i Olliewood i måndags sluatde i mollartade skräll. Med ny bräda o allt körde ja handen i betongen och stöten gick rätt upp i axeln med en otäck smärta. Inget verkade brutet, men två dagar senare dök det upp ett elakt blåmärke på överarmens insida. Hm, en liten röntkenplåtning kanske inte skulle skada.

Team Ryhov fixade en bild i går och det blev snällt att titta in till akuten... Brustet humerus (toppen av överarmsbenet). -inget gips men mitella för att inte flaxa med armen utåt. Blir varken hoj elller skate på ett tag alltså.

Tänker balsamera formen i England ett par veckor framöver, och frun får köra bilen på fel sida av vägen. Det löser sig säkert.

Betong är hårdare än asfalt, så cykla mer.

Adios amigos et amigas!

I skuggan av TdF  hade jag utlyst egen improviserad backetapp igår, på vår "Cykellista". En fem man stark trupp + en ännu starkare kvinna - Jenny - rullade norrut i sakta mak utmed vätterstranden från Staoil mot Prinserydsbacken, strax norr om Jönköping. Denna betvingades utan några problem, så vi rullade skyndsamt bort mot Bankeryds Trä och körde upp till Flaskebo/Granshult som är en ganska elak backe och lång. Men inga problem det heller. Inte ens för Markus H, som försökte stressa oss övriga på sin mtb - starkt jobbat!!!!

Som omväxling körde vi nerför Klerebobacken och vidare till Torpsleden som ju ger lite serpentinfeeeeling. Man kan ju lossas att 70-talsvillorna i backen är alphus kringbetade av klingande kossor.... Vi hade ju sagt att det skulle gå lugnt, men alla tog i uppför och vi höll oss väl samlade. På vägen tillbaka tryckte vi på lite utmed Kortebovägen för att göra livet lite surt för Mackan med nabbarna.

Vi glassade utmed vätterstranden över till kommunens framsida - Huskvarna, där Ådalsvägens serpentiner var påtänkta, men någon - Robert??? - föreslog norra Kleva, och så blev det. Detta fick bli vår rundas HC-stiging. För min del premiär i år faktiskt. Vi gick rätt jämt där, förutom Christer Liljegren som fick ett mkt viktikgt samtal så han missade att "svara" på mitt dödsryck i sista knäppen upp.



Men sen flämtade vi oss över Läxarp ut mot Kaxholmen o Skärstad, där jag lovat en ny stigning. I stället för att svänga höger upp mot kyrkan i Skärstad, tar man vänster mot Hillinge. Då väntar en lång och vacker stigning som bryts av ett par platåer då man tror sig vara uppe, men det fortsätter i ett par knäppar till. Jenny sa att det var som i Bullerbyn och att Olle, Anna, och dom andra snart skulle komma springande. Men frågan är om det inte var vi som var dagens bullerbybarn?

Vägen fortsätter sedan med grus ut till Vätterlden (fullt åkbar med räcern), men vi vände neråt och var malliga över vår nya erövring. Tror faktisk att det var en ny bekantskap för allihopa. Rullade fint o snällt in mot Huskvarna runt Landsjön.

Kul tur, med två nya ansikten som fått namnlapp - Robert o Micke - båda pigga sub9or, med sprittande och spurtande ben hela rundan. Perfekt för sub8 nästa år!!! Cykellistan är som ett memory, där man  träffar massor av människor med hjälm och hör massor namn, sen gäller det att kunna para ihop rätt... Men för att gör pusslet ännu marigare, så träffar man plötsligt samma människor utan hjälm och färgglada trikåer - då fattar man ingenting plötsligt.

Tack för en finfin runda i perfekt väder.

Det är nu cyklingen är som bäst.

Förra veckan blev ju inte helt kass på träningsfronten. Var hemma utan familj en för att jobba. Men hann cykla oxå. 8 artiklar skrev jag och fyra cykelpass hanns med, inte jättelånga men kul.

Det tråkiga var att riddaren av de  långa skuggorna - Henrik Johansson - kraschade i skogen i fredags när vi körde mtb tidigt tillsammans med Patrik Axelsson. I en brant nerförsbacke strejkade Henriks bägge bromsar och han rännde in i buskar o trän med en våldsam fart. Så där som man ser i tecknad film, när fåglar, harar och ekorrar spritter upp i luften.

Om det hade varit ett stort stumt trä i vägen hade det gått riktigt illa, nu var det 4 ribbor som gick plus att lungan punkterades. Tappert cyklade han hem och bytte om innan sjukhusbesöket som blev två dygn långt. Känner jag honom rätt är han tillbaka på hojen snabbare än kvikt.  Kanke kan man hänga med ett par veckor innan han är fulltrimmad igen. Krya på dig!

Henrik, Nice våren 2011

I går tog jag en tidig morronrunda på "en man hand", runt Siringe och Ölmstad o Skärstad kyrka och Landsjön runt etc. Kändes bra efter tre dagars avhållsamhet... Testade tiden uppför Ådalsvägen för första gången, startade uret vid infarten till Lidheds parkering och körde ända upp till Hakarps rondellen. Gick inte på "hårdläge" från start men en behaglig medvind gjorde att det gick lätt på stora klingan. Sista flacka biten efter fallet stod jag på fullt. 7 minuter och 15 sekunder. Mellantid exakt 5 minuter vi uppfarten till Ebbesvägen (vid bron första gången över fallet).

Tror att jag kan få svårt att slå den tiden varje dag. Det ende som bromsade var den frästa asfalten i serpentinerna.

Ride on!

Nicke Hallgren

I brist på landsvägssällskap rullade jag igår bort till JCK:s torsdagsträning för att se hur de kör och hur hårt...
Den förste att dyka upp var Filip Rudenstam, local, fast numera proffs i England. Perfekt läge för en lugn runda alltså. Tre boys till dök upp, bland annat Gunnar Forsström som jag hojat med tidigare med Sportson-pöjkarna. Snabb o ettrig i skogen. De andra två kände jag inte igen.

Det bar av uppför Åsenvägen och så fort det planade ut rullade vi runt tajt och farten ökade. Gunnar valde (klokt) att ligga bakom hela vägen. Vi drog på bort över Axamo, Järstorp och mot Bankeryd. Innan kyrkan, svängde vi upp vänster mot Galthult eller flaskebo, vet inte riktigt vad det står på skylten där. Att det går tungt uppför vet jag sen innan, och det gick hårt nu. Den där obehagliga känsla att det börjar koka i skallen och benen kom smygande. Hade ju tagit rätt tunga förningar hela vägen dit. Skulle ju inte vara något ankare. Direkt efter backen rullade det på direkt, precis som jag anade, ingen rast o ro här inte.

Nu gjorde jag sällskap med Gunnar och tog ingen mer förning, borta vid Klerebo, tackade jag för mig och körde nerför Klerebobacken för en gång skull, med hedern fortfarande någorlunda i behåll och benen. Hade säkert kunnat rulla med en bit till, men det kändes som det räckte för den här gången. (Hann faktiskt in till stan o friskis för att provspinna halva Mats S pass inför diplomeringen i augusti.)

Slutsats: Ska man bli snabbare till nästa år är det  sån här träning som behövs flera gånger i veckan. Sen om vi kan göra det i vårt eget sub-8-gäng återstår att se. Jag tror vi kan det, men det kräver fler som cyklar tillsammans under hela våren.

Tänker försöka åka med fler gånger, kanske klarar jag mig en hel timme nästa gång. Jag satsar på det. Det kan ju vara så att det inte är några proffs med då.

CU.

Mina egna små tävlingar mot mig själv pågår alltid. Utan mätare o gps eller annat pynt på hojen får man köra mot klockan. I år har jag faktiskt inte utmanat mig själv på rundan runt Landsjön här i Huskvarna-nejden. Men i arla morgonstund var det dags för lite tempo-körning. Har aldrig kört under timmen (1.04) från Hakarps rondellen, över läxarp o kaxholmen sen runt sjöa och hem förbi Vista kulle och upp Ådalsvägen. Vet egntligen inte hur långt det är heller faktiskt. Men det kanske någon annan vet. Har för mig att det är två mil till bortre änden. Så det borde vara ca 4 totalt.

Start 7.33 från rondellen. Benen kändes primafina efter en dags vila. (I måndags körde jag lite halvlånga intervaller nere i Malmö utanför Zlatans hus på Ribban.) Nu smetade jag på jämt hela vägen utan att smygtitta på klockan, vet att jag bör vara i norra änden av landsjön efter runt en halvtimme.

25 minuter tog det utan någon speciell vind att tala om. Chans fanns. Fortsatte i samma stil, körde lite för hårt i de korta backarna på västsidan, men kunde hålla farten bra hela vägen förbi vistakulle, inget möte heller i passagen. Tog det lugnt uppför till Brunstorp, men sen smetade jag på allt jag hade in huskvarna.

Sneglade på klockan, hade mer än 10 minuter tillgodo och bara Ådalsvägen upp till rondellen kvar. Gick ner på lilla klingan, brukar gå att kliva på med stora upp om benen är topp, men lite sliten var jag allt. Men jag höll farten bra, fick lite uppmuntran av Klas Ask (mtb-räv) som kom körande i sin kaminbuss. Han bor nära där hemma.

Målgång 8.30, alltså 57 minuter med några sekunders diff hit o dit kanske. Vättervridet finns kvar.

Testa gärna om du bor här i mina trakter. Kul att ha små mål att sikta in sig på. Ska nog börja att se hur fort jag kan cykla uppför Ådalsvägen, brukar bara skilja på mjukt, hårt och ännu hårdare.

Ha det!

Var nere i Värnamo förrförra veckan och gjorde ett reportage till en tidning om det nya konst-/designmuseet där nere - Vandalorum. Museiprojektet som kastats mellan offensiv och defensiv i decennier. Men nu är första etappen klar och dom styrde upp första utställningen med.... en cykelutställning så klart. Ta hojen och trampa dit, ligger precis vid den södra infarten.





Massor kul o koola hojar av alla de slag, från hela världen, ingen kolfiber eller titan dock, så inte nån blir besviken. Danska Sögreni har ritat några trefliga stålskapelser för bland annat George Jensen. Bambu - naturens eget kolfiber - dyker upp i två hojar. Något som verkligen sticker ut, är den med just stickade "strumpor" till alla rören.





Men fetast av all är nog ändå denna med 36-tums hjul. Mer grafisk och clean kan inte en cykel bli. Hela två mm mellan fram o bakhjul, så det gäller att inte flåsa i för mycket luft.

Utställning håller på fram till augusti ngn gång, sen ska alla hojar auktioneras ut till högstbjudande. Kolla nätet!

See you on the tar!

Trrreeeee dagar utan cykel eller annan träning, fastnaglad vid kontorsstolen tio timmar per dag i 5 dagar. Men nu i morse - lördag - klämde jag in en timme i backarna runt huset. Gött. Två varv runt bonnarundan + två åttor i fagerslättsbacken. Det räcker för att rensa hjärnan. Inte ens pendlat har jag gjort denna vecka utan kört bil fram o tillbaka till stan.

Henrik räddade mig i måndagsmorse med en timmes cykel, men då var det kallt, sen när värmen kom har jag inte cyklat ute en enda gång. I tisdags blev det ett spinnpass i värmen, 40 glada spinners trampade på inomhus..... blev ett mkt bra pass, men motivationen haltade lite innan...

Det närmaste cykel jag kommit de senaste dagarna är en artikel jag skrivit om ägarbytat på Öster Cykel, hur Arne blir Tommy liksom.

Ett semestertips om du gillar cyklar, åk till Vandalorum i Värnamo och titta på snygga, vackra, udda, konstiga, minimalistiska och ovanliga cyklar. Cykelutställningen håller på hela sommaren, med en påföljande auktion av alla hojar.

Några smakprov:


Hemma o jobbar slav en uge till, men då ska jag fan cykla o skata var kväll.

Hej o hoj, nu drar vi till skåne för att fira svärmor!