Igår i Stockholm på jobb, endast cykel till o från Huskvarna station. Men jag gjorde en lång promenix fram o tillbax till Tegeluddsvägen, en timme i var riktning. Gjorde en lång intervju för Domstolsverket.

 

I dag fredag pendeln in till Jönköping - möte - spinning - möte - pendeln hem. Inte helt bortkastad träning. körde räcern hem i jeans... Snyggt.

 

Imorgon blir det nog en lite tur på morgonen, men bara två timmar, händer en del annat som ska passas in oxå.

 

Söndag kanske också en lite morrontur. lammhultstrampet går då, men det hinns tyvärr inte med.

 

Ska försöka vara i fin form till vi åker till Gorland 360 om två veckor. 36 mil på två dagar kommer kännas. Ingen tävlingshets, men långt så det är skönt att vara säker på att klara 20 mil första dagen. Kommer bli vackert.

 

"I was ready to suffer." Ja, så sa Kessiakoff när han intervjuades om sin seger på Spanien runt i dag.

Riktigt så hårt var det väl inte på vår lokala Pro Tour i kväll, men visst tog vi i. Hade ju lite cykelpendling och ett spinnpass i benen sedan i morse, men det gick bra ändå. Benen vaknade efter halva rundan och jag kände mig alert på plattspurterna. Vann två och trea på två, så jag håller nog undan för Milkman Gustavsson i kampen om gröntröjan.

Bara en gång kvar med spurt. sedan lite festlig avslutning. Börjar bli mörkt nu, så det är smalt om tid på kvällarna för cykling. Men det har varit kul inslag i cykelstaden Jönköping denna säsong. Ganska annorlunda träningsform, men kompletterar allt annat bra. Blandat e bäst.

 

Hörs

Hektisk dag i lördags, Malin borta, och två begivenheter lockade:  Skate-session med gubbskatarna som kom hem över helgen och/eller Hammarrundan, det lokala prestigeloppet då staden glada motionärer får spänna vaderna mot stadens lite mer tävlingsinriktade cyklister.

 

Från början var detta en VM-kvalbana för landslaget en gång i tiden som bevarades som ett motionslopp. Den utslagsgivande banan börjar dock locka till sig fler o fler cyklister från när o fjärran i Småland. Backen som ska tuggas uppför 6 gånger är ganska tuff, men inte mördande. Beror så klart på vilken fart det går i.

 

Första gången jag körde hade jag ingen räcerhoj, utan körde på en hybrid. Det var bland det roligaste jag gjort och bestämde mig för att till året därpå skulle jag rulla runt med första klungan istället för att bli avhängd. Så har det blivit de flesta åren, trots att antalet deltagare blivit fler och rundorna snabbare. Tror jag förbättrat min tid med en kvart genom åren.

 

I år såg startfältet klart tufft ut med en del elitåkare som dök upp. jag lyckades dock åka med uppför de fem första varven, men på sista tappade jag lite positioner och var lite för passiv i stigningen. Trots att jag grävde ganska djupt i laktatskåpet. Rullade dock inte in många sekunder efter täten på den 72 km långa banan. Tiden blev 1.47. Vet inte vad det ger för snitt. För två år sedan hade 1,52 så en klar förbättring.

 

Grämer mig lite över att jag inte var mer offensiv i början av backen och såg till att ligga längre fram så man har lite marginal. Tror det var på fjärde varvet som det gick hårdast i backen och intensiteten fortsatte på platten i motvinden. Då var slutet nära. <man känner en total utmattning som jag inte kommer i närheten av på träning, eller väldigt sällan i alla fall. Allt går på övertryck – kapilärer och alveoler är hel ut och in.
 Dessutom börjar huvudet säja ifrån, man blir less på det.

 

Dessutom har jag en förmåga att utgå från att jag kommer bli ifrånkörd, undervärderar mig själv, blir passiv och känner efter för mycket - särskilt i backen. Varje år känner jag en skräckblandad förtjusning när jag rullar dit. Men man kan inte låta bli.

 

Får mentalträna mer till nästa år + benen.

 

På eftermiddagen blev det dock en del skate med gubbsen - kul. Borde åka mer för jag vet att känslan kommer bara man åker lite regelbundet. Har dock inte åkt sedan i början av maj. Då blir man stel. Cyklingen gör inte benen smidagare heller. I höst blir det ändring på detta. Kanske.

Det var lagtempo på Pro Tour-programmet igår. Tyvärr ingen större uppslutning, säkert mycket tack vare regnandet hela dagen. Men timen innan hejdade sig droppet.

 

Blev bara två tremanna lag och jag fick äran att köra med Mr. Bjarnegård som på årets meritlista har en Cykelvasa under tre timmar!!!!!! Den tredje pöjken var för oss en okänd Hare från La Lepre Stanca. Vi rullade på bra, tog det lugnt i backarna uppför för att kunna hålla ihop trion på platten för max fart. Blev väl lite glapp här o där, men vi hade nästan 36 i snitt på dryga tre mil och då är rundan inte platt direkt. Desutom fick vi stanna för både buss, bil och häst.

 

Hade varit kul och åka partempo med Niklas på en lite längre slinga och lite mindre kuperad. Han är som gepard.

 

Får bli en annan gång.

 

Efter en rätt regnig lördag drog jag ut ett mail om sällskapscykling på söndagen. Och trots lokal mtb-tävling på mitt hemmaberg i Huskvarna slöt det upp sex pers kl 9.

 

För egen del började allt redan halv i 8 då jag försökte hinna in till en annan grupp som skulle ut kl 8. Rullade iväg i korta ärmar, kanske sista gången detta år på en morgontur. Lyckades dock åka till fel uppsamlingsplats upp på Mariebo och han precis se ryggen på dem vid Torpaplan. Samtidigt som Henrik ringde o sa att han var mig till mötes mot Huskvarna. Morgonlogistiken firade nya triumfer...

 

Vi vände ännu en gång och försökte åka ikapp, detta lyckades dock inte. Att åka sida vid sida med H är ju ett slitgöra och vi stod på rätt friskt. I Norrahammar tog vi norrut igen för att hinna tillbaka till kl 9 och nästa gäng.  Och vi rullade in på minuten vid Kinnarps och där stod två kändisar, Søren J, och Fredrik Mouchard. Någon minut senare rullade ytterligare två tvåhjulingar in - Martin N och Stefan Lundgren, vilka dock vek av efter de första två backarna.

 

Ja, Henrik drog igång i ett raskt tempo upp mot västers höjder och dagen skulle bjuda på ett antal löddrande stigningar. Björnebergsbacken o Tolarpsväggen besgrades, och upp förbi Lalleryd, sedan ner mot Bankeryd och upp den elaka Labbarps backen. Sedan runt och uppför Torpsleden, och där knep det till i mitt vänstra lår och krampen lurade huggande. Om det var vätskebrist i värmen, energibrist från dagen innan eller ngt annat vet jag inte. Eller bara allmänt Henrik-syndrom. Lite tidigt dock på dagen.... I de resterande styggingarna - Prinseryd och Klerebo - tog jag det pianissimo. Søren puttade mig sista biten på sista.

 

Det var i dessa trakter jag kroknade efter Haborundan i våras. Och liksom då fick jag matas. Henrik hade en klassisk nötkräm i rockärmen som trollade för mina ben, men bara en liten stund. 

 

Så här såg det ut i slutet, när pågarna drog mig hem. För hem kom jag. Tack!

 

Søren - Fredrik - Henrik.

Försöker slipa backformen lite inför Hammarrundan nästa vecka. 6 varv på en slinga genom Taberg o Norrahammar söder om Jönköping. Stygg backe på varje varv som brukar sålla bland oss motionärer. Därför har jag piggat upp mig med några tuffa backpass här i Huskvarna, där vi om möjligt har några ännu styggare.

 

I måndags morse fick jag sällskap av Henrik ett varv i norra Kleva, två i Fagerslätt o sen avslutade jag med tre åk uppför Ådalen. Gjorde repris på den rundan kl 6.30 idag på egen hand. Uppför Kleva gick jag lite lättare än när Henrik var med, men annars gnodde jag på tungt uppför Ådalen, på stora klingan, och två-tre kransar kvar att leka med. Fick stå lite i serpentinenerna för att inte skrynkla ihop helt, men annars höll jag hela vägen upp till rondellen.

 

Måste varit nära min rekordbestigning  på 7.30 nått. Borde faktiskt mätt. Har varit slak hela dagen efter.Så det kan gå på bara ett par timmar.

 

 

Detta dock efter näst sista spurten på Pro Tour i onsdags. De två sista spurtpriserna oavgjorda med Gurra "Milkman" Gustavsson.

Onsdag kväll, det var dags för Protour och banne mig, sken inte solen både varmt o vackert från himmelen.

 

Det börjar dra ihop sig striden om tröjorna går in på sista akten. Jag har fått slita hårt de sista omgångarna för att behålla den gröna spurttröjan från Craft.  Men det ser ljusare ut nu. Bara en gång kvar på den dryga tre mil långa slingan som innehåller fyra plattspurter och fyra backdito. I kväll vann jag tre av fyra plattisar (tvåa i den fjärde) och tog även poäng  i två backar. Går inta att gå fullt i alla utan jag brukar softa i två backar.

 

En sagolikt vacker kväll som avslutades på en balkong med en kall öl o popcorn. Var faktiskt rätt mörkt när vi drog på neråt stan efter balkongdepån. Det höstar.

 

 

Guldkalven alla vänder sig mot för att be om bot o bättring, och möjligen starkare ben. Henrik  tog sats ikväll och visade att han kanske är stans snabbaste man uppför. Om han bara vill. Och inte redan har tre timmars morgoncykling i benen.

 

 

Så här såg det ut förra veckan, jag själv i grönt, Gurra i rosa o Helena i gult. Kjell kom in lite sent i gemet i år men stretar på bra. Om några år blir han riktigt snabb.

 

Har blivit en del bra turer sista veckan, fortsätt med det Nicke.

Stod och velade inför ankomsten till svärföräldrarnas fina hus på Hven. Skulle jag ligga kvar i semesterns konfortzon eller ta tag i cyklingen igen på allvar. Jag valde det sistnämnda.

 

Hven erbjuder ju dock lite konstiga cykelmöjligheter, för dagturisterna är det paradiset, men som glad motionär är öa lite kort o liten. Men likafullt väldigt vackert. Jag har njutit av 14 dagars hård kort cykling varje morgon innan frukost. Lite drygt en timme de flesta dagarna, men faktiskt en tvåtimmars snurr den sista dagen. och snurr är faktiskt rätt uttryck, för det blir några snurrar runt de olika slingorna jag har på grus, stigar och vägar. Sista dagen stötte jag på en tjej som sprang hela 5 gånger. Kunde inte annat än skratta varje gång vi möttes.

 

Det handlar om naturliga intervaller med tunga drag i korta branta backar. Men när motvinden ryter kan man även hitta en o annan slakmota som man kan borra några minuter i, men längre än så blir det inte. Om man väntar till efter kl 9 går det inte att få sträcka ut alls. Då vimlar det av gula cyklister över hela ön. Tror uthyrningen har tusen cyklar som brukar vara på vift när solen lyser i samma färg.

 

  Det finns en del korta men branta backar att spänna vaderna i.

 

 

 

 

 

  Alltid nära havet.