Benen höll nästan hela Protour igår, men bara nästan. Men leendet höll hela vägen runt. Otroligt kul att köra igen. Otroligt tråkigt att det inte blivit fler än denna gång, förutom prologen i våras. 

Var väldigt sugen på att känna på benen lite, samtidig full av ödmjukhet att den ringa träningen under sommaren satt sina spår. Och det hade den, flåset var väl inte på plats direkt, men muskulaturen svarade bra. Redan i första spurten var det dags. Och jag kunde inte hålla mig, det var bara att hänga på och det gick bra. Och kvällens tre första poäng var säkrade, lite lättare än jag förväntat mig. Endorfin-euforin kanske gjorde att benen kändes ganska oberörda.

 

Första backspurten ändrade resolut på detta. Hamnade lite för långt bak och kunde inte hålla farten och ville inte brutalväxla så jag bände mig förbi ett tiotal cyklister och rullade väl in som 6-7:a. Nu var benen riktigt stumma. Räddningen blev ett ett kort punkastopp.  Uppför långbacken i Fiskebäck tog jag min egen fart som vanligt och det brukar räcka till en mittposition i fältet. Lungt i början, för att sedan köra om ett par tre. Har aldrig prövat att gå ut offensivt här.

 

Sen sparade jag mig i två backar och laddade för sista platten, och där fick jag med mig 4 poäng. Kanske inte så konstigt när alla laddade för sista långrökaren. Då var mina ben helt slut, men själen uppfylld av helig andning.

 

Nästa år ska jag va med igen om ben, knopp och kropp är med mig. Ska ta tillbaka den gröna tröjan från den Rosa harskocken. Det var inte direkt fråga om att visa var skåpet skulle stå, men jag kunde i alla fall lyfta det lite grann...

 

Tisdag 27/8

 

Startar om maskinen för andra gången detta år. Efter januari och februaris åkomma, var det ju så dags att ta en sommarpaus med handen i gips. I dag ganska precis 8 veckor sedan det small till i vänster handled. I den högra också för den skull. Är mycket tacksam att den höll.

 

Det blir ingen hårdkörning i sensommarn, men ska i alla fall se till att benen kommer igång, och får sin dagliga dos av någon form av träning. Klarar att köra ett par-tre timmar nu på räcern utan tok-ont. I helgen var det ngt salgs barncancer tramp som vi körde med barnen, 2,4 mil runt stan. bBlev nog nästan 6 mil totalt, men då e det stelt efter. Men inte mer än att det släpper till dagen därpå. Därför har det blivit ganska mycket varannandagscykling.

 

 

I lördags fick jag skum värk i pannan när jag drog på lite längre sträckor. Som äta-glass-ont i pannan, som bara hugger till. Vet inte vad det berodde på. Spann i måndags morse för att testa nya låtar till spinningen. Då kände jag inget. Inte heller när jag pendlade in till Jönköping på eftermiddagen. Kanske vätskebrist, från dagen innan.

 

Ja, spinning, det ordinarie höstprogrammet drar igång denna vecka och jag har laddat upp med lita nya låtar. Blev lite hetsjobb sista kvällarna. Funkade bra nu idag tisdag på premiären.  Trodde schemat började nästa vecka. Det har varit rätt hysteriskt med jobb första två veckorna nu. Men jag har läget under kontroll... just nu.

 

Spinning kan ju tyckas rätt fel en dag som idag när solen skiner sitt vackraste. Men det är gött med musiken, spinnörerna och att få blåsa ut porerna så man blir, inte bara svettig, utan fet smetig på huden. Sen bara duscha svinvarmt direkt efter, länge. Men alltid avsluta med kalla strålar.

 

I morgon är det sista rundan med Protour i Jönköping. Ska försöka hinna dit; var ju med på första rundan, så då passar det ju bra att köra sista.  Förra året vann jag den gröna spurttröjan.
Lite snopet, det som var förra årets höjdpunkt på cykelveckan. Men det tar vi igen nästa år.

 

Hoppar nog över Hammarrundan på lördag också. Brukar inte missa den, och brukar cykla rätt starkt i backen. Men det kommer gå ännu fortare i år, har bara ökat för varje år. Körde väl 2007 för första gången,  på hybriden då.

 

Adios!

 

Och jag är glad att jag åtminstone kan sitta inne i källaren o cykla på min spinncykel någon time då o då. Det nya gipset som jag fick i måndags när stygnen togs på operationssåret har öppnat en helt ny cykelvärld. Alltså jag kan greppa styret med fingrarna mycket hjälpligt. Inte stå så sklart, men ändå skjuta på lite grann med fossingarna, så att svänghjulet blir lite varmt. Har ju inga direkta referenspunkter på spinnhojen heller, men är hjulet så varmt att det precis går att greppa har jag tagit i, det vet jag.

 

Bra med bruten arm precis de tre veckorna det är Tour de France kanske ngn tycker, men jag är inte riktigt en soffcyklist, även om det är kul att se sista timmarna på några bergsetapper.  Så har det blivit denna vecka i fint sällskap av Henrik Q.

Förövrigt känns motoriken som Pippis arm i sockerdricksträdet. Tangenterna hittas med högern, men det har ljusnat lite sista dagarna som sagt, så att man kan hjälpa till i hushållet igen. Om det nu är en ljusning...

 

Springa borde jag ju kunnat, men det känns för osäkert, om jag skulle snava på ngt. Dessutom har alla vibrationer känts i armen o ärret, så det får bero ett tag till. Om en vecka åker gipset av, men det lär dröja ett tag innan man kan börja bända i styret igen. Får försöka att inte halka för långt ner i hålet tills vi ska cykla runt Gotland i mitten av september. Det får bli min utmaning för hösten. Spinningcykeln får gå varm ett tag till.

 

Hade ju annars sett fram emot att spänna vaderna på någon protour under sommaren, eftersom jag missade våren första race. Tror nog att jag hade kunnat skrämma upp någon av de unga slätkammade tupparna även i år.

 

Ja, Henrik är ju en pedagogisk pöjk, som jag vet nyttjar sommaren på bästa cykelsätt, men när vi pratas vid är han snäll nog att inte klä dagens tur i allt för fina ordalag, för att inte göra mig allt för abstinent. Så var det i vintras också när jag hade sköldkörtelpajen, då peppade han hela tiden med: "det är inte nu vi ska vara snabba". Helt sant. Tack för det. Hinner nog bli en o annan fin tur innan hösten lägger locket på.

 

Benen har varit ganska orakade de senaste veckorna, men igår åkte hyveln fram igen, kanske kan växtkraften styras om till benläkning i stället.

 

Benen är redo, när armen är det. Ha det fint på vägarna.