Dammolnen har lagt sig efter Vätterrundan och livet börjar återgå till det normala, dvs jobb o cykel i lagom blandning, fast mest jobb denna veckan. Lite hysteriskt med sista slitet innan semestern, då allt ska vara klart innan augustis igångdrag.

 

Början av veckan smolkades lite av att alla tydligen inte var så nöjda med vår sub-9-cykling runt Vättern förra lördagen. I mina ögon gjorde vi ett mycket taktiskt lopp. Det perfekta loppet runt vättern finns nog inte, för det blir aldrig som man tänkt sig. I det här fallet var det den stygga motvinden ner till Jönköping som var tvungen att tacklas.

 

Vi valde att samarbeta solidariskt med Norrlandsklungan och Lunedi från Lund, och tog oss till Jönköping utan att ha tappat speciellt mycket tid enligt tidplanen, och UTAN att ha slitit oss själva i stycken. Visst det var lite ryckigt längst bak i klungan. Men de förningar jag tog, när vi var framme, sved duktigt i mina lår. Nu blev det kanske 5-6 förningar totalt per gubbe ner till Jönköping. Hade vi gjort jobbet själva hade det inte gått fortare och vi hade fått göra minst 25-30 förningar var. Det kan ju vem som helst räkna ut hur vi hade mått i benen. Hur mycket blåste det då? Ja, upp till  10-11 meter i sekunden i byarna. Då är man som ett sprött lönnlöv - lika lättfångad av vinden, och lika lätt att smula sönder.  Äääääven om man är 18 pers.

 

Visst det kanske gick något fort i Kaxholmsbacken inser även jag, men inte fortare än att alla i vår klunga borde varit ganska oberörda av tempot. Sedan var det ju frihjulsrull i fem minuter efter det in i Huskvarna.

 

Genom Jönköping var det ingen stress, o absolut inte uppför i Bankeryd. Lite väl frikostigt med tid i depån tycker jag, så jag var ganska raskt på hjulen igen. Även om jag kanske stressade på lite där, så vet jag inte hur många gånger jag lugnade tempot upp mot Habo och förbi bokskogen. Det är tungt för många efter att ha stått still och jag har själv åkta av där två gånger med sub-8 klungor tidigare år. Men i första utförslöpan var det fartglädje, eftersom vinden nu var till vår fördel. Svårt att inte släppa loss när man slapp "väggen" i pannan.

 

Oj vad härligt att få brusa iväg. Och jag kan förstå att det var några som tyckte att det gick för fort i några av de svaga motluten upp mot Fagerhult. Men vi bromsade oss flertalet gånger.  Skulle vi nå målet i tid var det dock tvunget att gå fort utför. Vägen upp mot Hjo och till Karlsborg är ju sen nästan helt platt och då brukar det gå jämt. Så även denna gång, även om det är tråkig cykling. Backarna upp mot Tiveden är en befrielse. Skönt att kunna stå och variera belastningen.

 

Nu hade nog de tre släppt som släppte. Men resten av gänget tog sig an backarna med en mycket tydlig strategi - galet långsamt uppför, och galet fort utför. Taktiken höll perfekt i varje backe, så perfekt att vi faktiskt seeeegade oss i kapp sub-9-gänget från Kungälv.  Vi utnyttjade våra starka motorer perfekt för att hjälpa hela gruppen, och sparade på de svagare uppför. Men alla tog sina förningar i tvåparscyklingen - kort eller länge - med bara något  undantag då o då, när någon behövde äta upp sig lite. Är det någonstans på rundan där folk brukar trilla av är det ju här, men vi tappade ingen, även om det var slitet lite här o var, men det ska det ju vara efter 26 mil.

 

Istället för att jaga om Kungälvarna tog vi rygg på dem in i mål från Hammarsundet. Fortsatte att snurra runt vår grupp, men stressade inte om. Vi fick en behaglig resa - nåja - in i mål. och vi gled in i samlad snygg trupp, 15 pers av 18 startande.

 

Jag är mycket tacksam för att jag fick förmånen att cykla med detta goa gäng, även om jag nog bara kände knappt hälften innan. Men cykling förbrödrar. Men jag är också den förste att be om ursäkt för om jag på något sätt skulle ha orsakat så att någon inte fick möjlighet att gå i mål tillsammans med oss.

 

Men sub-9 skrattar man, som sagt, inte bort bara så där. Det kräver bra ben, bra huvud, rätt äta o dricka och en bra dag. Någon fick ont  magen, efter knappt halv loppet, då är det inte lätt att ens ligga bak. En av dem som trillade av hade varit sjuk i två veckor innan utan att kunna cykla en meter. Hade jag varit frisk, men inte cyklat på två veckor hade mina ben varit parkerade i Gränna, ännu tidigare om jag varit sjuk.

 

Sub-9 är hårt - det snyter man inte ut i ett fräs. En eloge till alla som gjorde det för första gången - vi gjorde det tappert. Och tack till kapten Forsberg, lugn och trygg.

300 km + 3 liter vatten + 3 bananer + 1 cola + 1 flapjack + 1 redbull + 15 hemgjorda minibars + 1 näve jordnötter.

 

Av 18 cyklare var vi 15 i mål i gemensam klunga under 9 timmar. Goaste rundan på 4 år tror jag. Gott gäng massor med kraft, tyvärr tappade vi tre cyklieter på vägen. Onödigt, ja kanske, svårt att säga under loppet, men i mål hade vi marginal på ca 20 minuter. Kanske hade någon kunnat räddas.

 

Men taktiken gick som en svans: galet långsamt uppför, och galet fort utför när alla lätt kan alstra fart. De starka tog lite längre förningar på platten i synnerhet, men det var inte många som stod över sitt dragjobb. För många var det en drömgräns att gå i mål under 9 timmar, och det är det. 30 mil skojar man inte bort, bara så där. Inte i den farten.

 

Jag är ytterst tacksam att jag fick vara med i cykellistans sub9-grupp, trots relativt lite träning med dem. Mäktigt att gå i mål tillsammans efter gemensamt slit.

 

Största fördelen med snabbgrupperna på lördag förmiddag är att man kan sova hemma. Få en natts göttig sömn på egen kudde. Det sämsta är att vi inte startar förrän närmare hal 11.  Då brukar ju jag vara hemma efter mina långturer.

 

Men nu fredag, det mesta är packat, vädret ser mkt stabilt ut för dygnet som kommer. Bananerna är snyggt snoppade, hemma-barsen packade i fina pappersark, och citronsaften blandad med lite sportresorb med samma smak.

 

Borde kanske bytt däcket bak, inte för slitaget utan för de många små-små hålen efter all grusvägscykling i vår. Men det blev en ny slang istället för den lagade efter punkan för en månad sedan.

 

Kommer jag bli avundsjuk när mina sub8-bröder drar i väg kvarten innan oss?

Nä, känner inte så alls, inte nu, och jag tror inte det blir så i morgon heller. Jag kommer nog få cykla hårt ändå. Min tid på 7.51 från förra året kommer vara svårslagen med några större marginaler, om jag inte börjar träna, istället för att bara cykla....

 

Kan det bli första rundan i korta ärmar i morgon? Borde kunna gå...

 

 

Återkommer - godnatt!

 

 

Blev en sista långtur innan rundan i dag söndag. Med min nya sub-9-grupp så klart.  Ett bra gäng som är jämna och glada, och tar hand om varandra på vägen.  Vi gav benen en riktig omgång runt Gränna, Linderås, lekeryd. 11-12 mil tror jag. Som vanligt tog Henrik o jag en uppvärmning runt Landsjön som låg speglande platt kl halv 8.

 

Skrapade väl ihop 15-16 mil totalt. 11-12 igår och 21 i torsdags. Mäktig avslutning på träningsvåren som varit lite upp o ner tidsmässigt. Att formen inte är så kass kändes i går då jag hängde med sub-8 grabbarna hyfsat. Men jag är mkt nöjd med mitt beslut att gå i en något lugnare klunga. Det kan inte gå fortare o fortare varje år...

 

Tror det kommer gå galant på lördag, om alla har en normal dag.  Men just i kväll känns benen mycket slitna, på ett sätt som jag inte känt på länge. Kommer cykla lite försiktigt hela veckan, även om det nog blir helvila i morgon måndag. Kanske lite skateboard för att mjuka upp mucklerna. Vi får se.

 

Är lite orolig för den sena starten runt halv 11 på lördag, men kom på den geniala idén att börja i mål och äta pastasalladen som serveras efter målgång. Eftersom vi inte stannar någonstans, så blir det lit mer valuta för pengarna....  Börja cykla vid lunchdax är inte min melodi.

 

Vi får se!

Körde genrep med min "nya" vättergrupp idag. Det blir Cykellistans sub9-gäng som jag kör med. 15 herrar stod på startlinjen och körde t.o.r. till Värnamo på gamla E4:an. Urtråkig väg, men mycket trevligt sällskap. Vi körde tvåpar hela vägen ner, och belgisk kedja en bit hem. Då fick vi upp farten ordentligt, men många tyckte det gick ryckigt och många var inte vana vid konceptet. Men tillbaka i tvåpar hade vi grym fart och snittade nästan 39 knyck tur och retur. Alla var med och bidrog, ingen tyckte att det gick för långsamt eller snabbt. Alla var bara väldigt nöjda. Så fort behöver vi ju inte åka på VR, men det är bra att veta att det går att höja tempot om det behövs.

 

För egen del kasserade jag in ca 21 mil idag med extraturen runt Landsjön och lite bergsbestigning för att hitta en ny tröja så jag matchar resten av klungan. (Tröjan fick jag låna av Ola Lundmark.) Höll mig på ganska mager diet, men värmen gjorde att det var bra torrt i flaskan sista tre milen innan Hyltena, där jag fick lite vatten äntligen.

 

Var bra spak i benen upp för södra Kleva hem och tackade min klokskap att sätta på 27-11-kasett på hojen. Inte ofta man behöver den, men är man lite matt i mekaniken är det bra att ha lågväxeln....

 

Sista veckan innan Vätternveckan och det får bli en hård helg på hojen. Sen lugn cykling som uppladdning. Brukar köra en liten runda varje dag för att stilla huvudet och benens otålighet. Att vila helt veckan innan som man hör många rekommendera tror jag inte alls på. Är benen vana att rulla ofta så är det ju bara att fortsätta, utan att köra på rött och surt.

 

Denna vecka: Dubbeltur i måndags, först lunch sedan kväll med Hararn; spinning, tisdag och onsdag + pendelhojning. Tre dagar till att leka på denna vecka. Kör väl hårt lördag, sen får vi se om det blir någon mer kollektivtrafik.

 

Ladda på!