Jag är på gång...

Fortfarande skymtar en liten svag cykelbyxrand på låret efter sommarens cykelturer. Som en liten påminnelse om att det kommer en ny vår. Längtar jag dit? Nej, inte direkt. Men jag börjar bli sugen på en ny vår o vägen dit. Efter två månader med lite konstgjord andning, börjar synfältet förminskas, och "jävla-anamma-nu-är-det-dax-att-ta-i-känlan" börjar komma tillbaka.
 
Förra veckans eftersmak var god, trots dillande om giftbägaren i söndags m.m. Redan nu på onsdag har jag spunnit två gånger pendlat två dagar och summit en gång. Och jag känner viljan att driva på igen, bita ihop, ta i, plåga sig. Det kan vara tillfälligt, men i december är det absolut hög tid att börja ta i.

För att parafrasera Sokrates: Den som vet om att han eller hon inte är stark, är kanske den starkaste. Insikt och avsikt.
 
Adios!

2012-11-21



Jag o giftbägaren.

Det var premiär för en riktig långtur i dag, första + fyra-timmars-turen, sedan..... Gotland360 i slutet av september, dessförinnan var det nog faktiskt Vätterrundan. Kör ofta två-tre timmar, och det brukar gå bra på en flaska vatten och en banan, men ändå ha lite krut kvar i påkarna hem.
 
Men idag var benen straka o blicken strimmig från Tenhult o hem. Tack o lov hade jag färdtjänst hem tack vare Jern-mannen - Henrik I.
 
De första två timmarna rullade vi på mestadels grus och det rullade på bra, när mina medcyklister körde cykelcrossar. På mtb rullar jag nog lite trögare, men på den gungande gruscykelvägen över Dummemosse var det fördel mig.
 
Kul att det finns så mycket olika grupper att cykla med även mitt i hösten. I går lördag hade man hela tre olika tåg att välja på. Avgångar vid kl 8, 9 o 10.
 
Kl 10 idag visste vi att "Harpojkarna" skulle ut o rulla och vi gled ner till dem och hängde med på helt nya småvägar över Hovslätt, Torsvik etc. Kul!  Av tolv cyklister var jag den ende som rullade på mtb. Crossåkandet har verkligen slagit igenom, och handeln får sälja en racer till - en vinterracer.
 
Väl i Barnarp tog jag beslutet att rulla mot Huskvarna. Tog vägen över Riddersberg o Bogla. Henrik gjorde mig sällskap och det var nog bra, för sista kilometrarna var det tomt, ihåligt, sprött i Nicke ben. Huvdet o blicken likaså. Vattenflaskan och ryggfickan lika tom. Blev fyra o en halv timmes hojande och det var länge sedan.
 
Ett dubbelpass spinning är en slags drogliknande utmattning med adrenalinet sprutande i takt med mjölksyran, men det här är något helt annat, som att tömma Sokrates giftbägare och sakta lindas in domnande gasbinda. I gränslandet mellan levande o död - och det känns sååå skönt.
 
Dags att upprepa den känslan oftare nu framöver. Snart vår.
 

2012-11-19



Förcrossad, varvad o lerig

Även om inläggen varit fåtaliga den senaste tiden, har jag inte slutat cykla. Anmälan till vätternrunt nästa år är gjord oh ambitionen är att komma i minst lika bra form som sistlidna sommar. Även om det kommer krävas en del tid.  Det finns ingen quick fix två månader innan, utan det är bara att bita ihop och gneta på. Kontinuitet o långsiktighet är viktigare än kortvariga laktatfyrverkerier där mjölksyran kokar i systemet.
 
  Bernt Malmberg i stilstudie, var inte nära hans bakhjul, men jag höll undan från att bli varvad och överkörd av den samme. Lokmästaren!
 
Nu blev det ju lite mjölksyra igår ändå, på den så kallade Våffelcrossen som går i fyra deltävlingar här på höstkanten i √önköping. Har inte varit med innan, bara provat banan för två veckor sedan oombytt i chinos. Vanisnningt kul, och vansinningt jobbigt, hann runt 9 varv på 40+ minuter, men blev så klart varvad av de snabbaste. Sist in av de som hann 9 varv.... tror jag.
 
Får vara lite lugnare träning så här års, även om volymerna upprätthålls. Sprang i Köpenhamn med kompis Christoffer i fredags, men det gjorde ont dagen efter och fortfarande faktiskt. Lite snabbare än jag brukar lunka runt, och då känns det som att musklerna är på väg att slitas bort från benpiporna.
 
Adios!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2012-11-05