I lördags var det dags att cykla räcer i den stora flocken. En blandad skara på cirka 30 cyklister som makade sig iväg på en "cyklats" om cirka 5 timmar. Jag hade redan 2 timmar i benen innan vi kom iväg. Så jag sladdade av efter 3,5 timmar, mer än väl belåten och benen hyfsat fräscha. Två bananer o en liten Snickers räckte som proviant. Men går det fortare framgent, måste proviantlådan ses över. Särskilt om man cyklar över lunch.

Och det kommer att gå fortare fram över, det vet vi.

Verkar förövrigt som det är på väg att bli lite öppnare mellan olika cykelfalanger i stan. Inte för att det varit någon kylig stämning, utan bara mer att vi gubbar haft lite väl mycket respekt för den gamla anrika cykelklubben JCK. Men så jättesnabba är det inte, i alla fall inte allihopa. Men snälla är dom allihopa. Dom tränar ofta lite mer aggressivt, vilket är bra träning för alla som vill lyfta sin cykling. Att köra med dem som är bättre än en själv gör att man blir bättre själv.
Samma lunk o sällskap är en fälla som är lätt att fastna i.

Den här veckan blir det lugnt med spinningen för att orka/hinna cykla ute. Passa på att njuta av vädret. Med lite otur kanske det är de varmaste dagarna för hela våren vi just vederfarits.

Den som lever får se.

I dag händer det mycket, ska göra två intervjuer på helt olika platser, kl 11 i Aneby, kl 1 i Habo. Blir lite körigt. Sen ska jag försöka premiärcykla med racern oxå på riktigt. Vädret ser lovande ut. Ingen vind o massor av sol. Får förbereda kvällsmaten innan jag ger mig ut, det är ju mörkt kl halv 7 så det blir inte jättesent. Nästa vecka sommartid, då kan man cykla en timme till om kvällarna i ljus.

I går var det dags för veckans nyckelpass på spinncykeln - dubbelpasset i Huskvarna. Kände mig seg på morgonen, men hade sovit som en stock. Laddade med en näve jordnötter+banan+en kopp kaffe, vilket hör till ovanligheterna i mitt liv. Benen vaknade direkt på seniorpasset, som går i lite lugnare tempo. Jag mötte med tungt motstånd och bra vrid.

Intevallpasset gick i samma fröjdens tecken, benen kunde ösa på, och kraften kom tillbaka. Så kände jag inte förrän i maj förra året. Lite tidigt nu, men förhoppningsvis ett gott tecken. Förra veckans relativa vila var nyttig. Allt gick i Sllooooww mmoootioon då.



Idag fyller vår egen "Bernt" 60 år. Förra året trodde jag att han bara var i början av de femtio. Men så var inte fallet. Bernt är en av de starkaste cyklisterna i stan när det gäller tempokörning, men kör brallorna av de flesta 25-åringarna även uppför. Har bra placeringar i SM o NM i sin åldersklass. De senaste vårarna har jag haft Bernt lite som formkoll. Kan man nästan hänga med Bernt, så är man i mycket god form.

Skulle jag vara så snabb även när jag fyller 60, vore det fantastiskt. Tur att jag har några år på mig att träna till dess. Grattis Bernt!

Redan förra söndagen kändes det att det skulle bli en tung, seeeeg vecka. Sprang på lördagen, distanscykling söndagen ca 3,5 timmar. Sen var jag mig inte själv förrän i fredags. Och jag försökte inte utmana varken ben eller huvud. Väntade bara ut det onda. Kanske inte så konstigt när jag spunnit rätt mycket de senaste veckorna.

Spinnpassen i veckan kördes med minsta möjliga motstånd och med mesta möjliga fejk i ansiktsuttrycket. Ett pass i måndags, två i tisdags sedan helvila i två dagar. I fredags cyklade jag in lite försiktigt för att känna hur glada benen var. och det kändes riktigt gött. Spinningen kl 10.00 var sprittande och benen var hur starka som helst. Gned svänghjulet riktigt varmt, utan att gå på max. Blev ett extra pass på kvällen i Huskvarna, med samm känsla, inte fult ös, men kontrollerat tungt.

Så igår Lördag stor det distans på programmet och jag rullade ut redan kl 6.55. Och var hemma utmattad 11.30. Helt slut. Större delen av dagen gäng körde stora 28" tums hjul på kross eller racer. Det blev till att slita lite hårdare hela vägen. Även Henrik körde mtb och han klagade lite medlidsamt, mest för att trösta mig tror jag. På hemvägen tog orken slut helt och fullt, så jag fick vingla in på Friskis i Huskvarna och tigga en dricka på kredit. Annars hade jag inte tagit mig upp hela vägen.

Söndag: mest vila och fäktning med Pelle. Vi såg De tre musketörerna i går kväll så det var bara att fortsätta på det spåret. Plast blomkrukor trädda på pinnar för att skydda händerna.

Jo jag sprang också en runda i morse 35-40 minuter, först i slutet som benen vaknade.

Förhoppningsvis blir det racerhoj ute i veckan.

Adios!

Kunde inte hålla mig, tog räcern in till stan i måndags, med bara händer, och utan vindjacka. Trots att benen är fortsatt stockiga och tunga, känns det helt otroligt att få känna farten i de smala däcken, hur lätt kraften blir rörelse. Hur månader av tung spinncykling spritsas ut över asfalten i en hyllning till Newton själv.

Det är vår för 2012:e gången sedan vår tideräkning. Jag är frälst.

Är grymt trött o sliten idag. Igår föll jag nästan av spinncykeln på morgonen. Körde som vanligt denna vinter med morronpojkarna mellan 7-8, sedan väntade ett gäng lärare från en av stadens gymnasieskolor på en genomkörare. Först alltså ett intervallpass, sedan ett medelpass. Detta med endast en halv tallrik müsli som botten. Hann inte ens få i mig en banan emellan.

Intervallerna har ju visat sig mycket bra oavsett målgrupp och egen ork. Tydlig struktur och full kontroll på effektuttaget. Medelpasset - mitt eget - spelade mig sålunda ett spratt och på tredje sista låten höll jag på att härdsmälta, fick helt enklet starta om näst sista låten två gånger för att sansa mig.

Frankrike, 2 timmar från Nice och Medelhavet mars 2009.

Är riktigt sliten, med ömmande lårmuskler. Händer inte så ofta nu för tiden. Ska försöka simma med Pelle i eftermiddag; brukar vara som balsam att få plaska lite.

I eftermiddag ska jag också vara med och starta upp en helt ny träningsgrupp på Friskis. En kom-i-gång grupp med 25 pers som bestämt sig för att börja röra på sig, men som tidigare av olika anledningar haft långt till rörelse o goda vanor.

Om nu dubbelpass på spinncykeln är en föredömlig god vana....

Förra veckan bjöd på bra träning. Träning på vila och återhämtning. Måndag, torsdag och lördag höll jag mig i stillhet. Däremellan mest spinning och ett litet löppass i fredags. Har en tanke att hålla igång springet hela våren, lite sugen på att anta utmaningen ärva en biljett till Göteborgsvarvet. Söndagen snurrade jag runt jönköpingstrakten i lite drygt tre timmar. Kallt och varmt om varandra.

Nuvarande platsinnehavare brukar springa på 1,40 nått och jag får inte springa långsammare, för då trillar han längre ner i startfältet. Borde inte gå, men jag kan ju vara rätt envis. Och har ju sprungit rätt flitigt hela hösten, egentligen sedan ja bröt armen i somras. Behöver inte bestämma mig än....

Vilodagar är rena dopingen. En dags återhämtning gör underverk ända in i kromosomspiralerna. Lättare att tillgodogöra sig nästa träningspass, lättare att ge allt igen. Kraften flödar till fullo.

Rekommenderas!

Förövrigt: det är bara ca 100 dagar kvar till Vätterrundan. Dags att bestämma sig hur den resan ska bli. Är det första gången du cyklar och ganska ny på träningshojen, är det hög tid att komma ut på vägen. Rekommenderar cykelpendling till och från jobb eller annat. Med lite disciplin kan det bli många mil på hög intensitet i veckan. Dessutom två träningspass per dag, om än korta, men det gör susen.
Fortfarande lite kallt att cykla ute kanske någon tycker, men ska man bara köra någon mil, hinner du knappt bli kall. Bara varm och snabb.

Återkommer om detta.