Premiär i den stora klungan för säsongen. Helt obeskrivlig känsla, tickandet från flera hundra frihjulsnav, puffarna av bränt bromsgummi, igångdragen, trängseln, ryckigheten och den totala kontrollen i kaos. Men mest av allt känslan av FART!!

Att svagt utför upptäcka att man inte har fler växlar att lira med, för det går så fort, är fantastiskt (jag har ändå 53 tänder fram på stora). Och man behöver inte vara rädd för att man tar ut sig, det kostar inte mycket energi att åka "kollektivt" men sticker man ut näsan utanför så märker man skillnaden. Och hamnar man i kantvind och det inte finns mer än diket att köra i för att få lä, då blir det snabbt tungt.

Jag satte mig i bilen kl 5 o körde ner till Eslöv på 2,5 timmar, och hann i god tid till starten som gick klockan 9. Åt en 2:a frukost i bilen innan uppsittning.

Cykelcitys Gran Fondo-tåg styrs o körs av en blandning av mycket vältränade elitmotionärer, före detta tävlingsåkare och veteranproffs med flera. Därefter följer en stor skara entusiaster som jag, som gärna vill känna på fartens tjusning, men som inte hjälper till speciellt mycket för att att dra loket framåt.

Storleken på klungan känns igen från VR, men här går det mycket ryckigare, tempot växlar hela tiden, och det körs hårt på vissa partier. Att lära sig läsa klungans vågrörelse sparar mycket kraft - och bromsgummi. Se vad som händer 4-5 led längre fram istället för att blint stirra på första bakhjulet framför. På VR vill alla köra fort och jämt, här vill många komma först.

Gran Fondo i Eslöv innebär att Söderåsen ska bestigas tre gånger från lite olika håll (+ några mindre backar.) Sista backen kallas för Lotta-på-åsen, sägs vara 3 km lång med lutningen 8-9 %. Inget märkvärdigt för oss som bor i Jönköping. Men backar är aldrig några problem i sig när man har växlar, frågan är bara hur fort det ska gå upp?

Första stigningen gick relativ lugnt, med mina ben mätt, men det hyvlades säkert av ett stort gäng redan där. Väl uppe åker man fram bland lummig bokskog och öppna ängar. Rapsen ångade i den fuktiga luften. Vädret var mulet men temperaturen perfekt på 17-18°. Många hade både lång-ärmat och ben på, men det var för varmt. Själv hade jag bara dubbla underställ under cykeltröjan.

Uppför andra stigningen, skulle det åkas fortare tydligen, och jag fick grisa på med det mesta jag hade. Och för att grilla oss ordenligt så körde pöjkarna på hårt även uppe på åsen. Svårt att hämta andan i det läget.
men så slog man plötsligt av på takten igen. Nu skulle dom vara sociala en stund igen med motionärerna. Snällt, artigt och bra för dramaturgin.

Stor skillnad från förra året då en 30-40 man stark grupp gick loss redan efter två mil i regn och blåst, och jag och fyra man hamnade mitt emellan första och andra klungan och körde 6-7 mil ensamma.

Väl hos Lotta tog jag det lite lugnare och jag släppte i väg min danska kompis Christoffer som med nyrakade cykelben hade bestämt sig för att leka med de stygga pojkarna in i mål. För att komma från Danmark är han väldigt stark uppför och han hade inga problem att hänga på. Här sprack det upp rejält med många stumma ben, jag hamnade i en 10 man stor grupp som började jaga, dålig organisation, men framförallt trötta ben, gjorde att förtruppen gled ifrån oss. Vi jobbade på bra men några i gruppen sparade sig och jag överskattade nog min kapacitet, skulle inte tagit så långa förningar här.

Trots att jag åt o drack ordentligt började krampen komma - i vaderna den här dagen.
Väl ute på eugern (åkern) åkte jag av när jag inte kunde täppa en lucka i kantvinden, trots att vinden var mycket beskedlig. Marginalerna är små efter tretton mil. Den sista biten körde jag själv. Vet inte riktigt vad tiden blev, men jag återkommer med det. Tydlien var det den snabbaste rundan av de 6 som körts. Om jag kom in på samma tid som förra året får jag vara nöjd, med lite sämre ben o form.



Summering:
• Kul att komma utomlands o cykla – språket i klungan var nästan uteslutande skånska och det kändes som att cykla med Kajan och Sunken hela vägen.

• Bra fartträning och klungkänsla inför Vätternrundan. Det var många som såg det så, att döma av VR-dekalerna på mångas hojar.

• Mina egna energibars var så där mjuka o fina att de smälte i munnen.

• Vassa armbågar är inget för motionärer, men mjuka är bra som känselspröt. När grannens bromsreglage killar dig på skinnkorna kör ni för nära...

• Christoffer körde in med de första - starkt!

• Inga allvarliga incidenter vad jag vet, förutom en rädd häst som sparkade bakut mot klungan och det blev lite tumult o dikesrull.

Häng med nästa gång!