Men det hade jag ju redan tre stycken....

Efter lite lyckat PR-arbete för min gamla skatebroder Philip Willners som arrangerar Gotland-360 (cykellopp alltså) har jag alltså vunnit cykeltidningen Kadens "Bästa-brev-tävling" och därmed en ny hjälm. Skickade in en modifierad text i brevform, ungefär samma som jag publicerade här i september. Redaktionen hade ju klippt lite, men det viktigaste fick vi med: kärleken till ön, maten och cyklingen.
Hoppas också på en gratisstart till loppet i september nästa år. Det var hur kul som helst.

Läskar er en gång till:

Årets motionslopp – kärlek vid första depån.

På cykeldagarna förra året valdes Gotland 360 till årets motionslopp i Sverige. Varför förstår jag nu. Jag o min fru anmälde oss direkt i vintras för att få plats på fjärde rundan. Deltagarantalet var satt till 200 detta år och kommer aldrig bli mer än… 360 såklart!

Men det är inte därför det heter Gotland 360 först och främst. Loppet är 360 km och går 360 grader motsols runt ön. Upphovsmannen till detta lopp är skate- och snowboardboardlegenden Philip Willners som för fyra år sedan kom på idén att cykla Gotland när det är som vackrast - i september. Själv har han bott där borta i snart 20 år.

Gotland 360 är ett amatör-arrangemang i ordets rätta betydelse. Amatör betyder ju egentligen någon som älskar (av amor). Hela loppet är en kärleksförklaring till ön, och såklart till cykling. Kryddat med perfekta skadefria vägar, medeltida kyrkor, vackra gårdar, fiskelägen, raukar och fantastisk mat. Var 3-4:e mil möttes vi av hembakta bullar och muffins, varm o kall dryck. Och inte minst goe, glade gutar – som en Keno-dröm. Därtill superb lunch. Ingen sladdrig varmkorv, ingen vattnig sportdryck så långt ögat kunde nå.

Från Visby körde vi i olika fartgrupper söderut på lördagen i en rå, byig vind. Havet till höger var skummande vitt. Runt Hoburgen stod vi i princip still, alla åkte och skevade mot kastvindarna. Men här vände vi av mot nordost och då gick det undan. Efter lunch seglade vi upp mot Katthammarsvik. Nu kom det lite äckligt regn, men inga sura miner för det. Trötta ben fanns det nog gott om efter knappa 20 mil i sadeln. Men sista depån bjöd på guta-specialiteten saffranspannkaka, sylt och vispgrädde. Mums – vi flög som varpor sista biten.

21 vackra mil skrapade vi ihop innan vi var framme för nattkvarter i en kringbyggd gammal gutegård. Vad passade då bättre än helstekt lamm? Nio stackars ulltottar fick sätta livet till för detta cykel-blot, (men det fanns många utmed vägen såg vi). Därtill potatisgratäng och sallad, rött vin, hemgjord äppelmust eller gotlandsdricka. Saffranspannkaka fanns åter till bords + chokladkaka. Fantastisk stämning rådde i matsalen. Att det vankades 15 nya upptäckarmil dagen därpå var det ingen som tänkte på.

Vädret växlade friskt på söndagsmorgonen mellvärmande sol och huttrigt regn, menvad gör väl det när man bjuds på varm kajpsoppa i första depån. Så heter den gräddiga purjolökssoppan som görs på Gotland. Inget halvfabrikat, såklart.

Och ser man på, när vi lunchvände i Bungeviken hade även vinden vridit sig och vi hade fortsatt bra vindar ner mot Visby. Sista depån hoppade vi faktiskt över och vi gled vackert in i Hansastaden på strandpromenaden, genom ringmuren, förbi Kruttornet för dusch i gästhamnen. Philip hade sagt att om vi visade upp våra medaljer - självklart hemgjorda i skinn - skulle vi få en burgare på en av hamnens restauranger. Skulle detta bli den enda missen på matsedeln? Såklart inte – ungsbakade rotfrukter med lammfärsbiffar. Utsökt.

Deltagarna var av alla kategorier, precis som runt Vättern. Mest minnesvärd var nog ändå damen från Australien som körde för andra året med sin man. Utan cykelkläder såg hon ut som en sån där engelsk tant som sitter och virkar i soffan med fluffigt grått hår. På cykeln var hon ett monster, fast bara 150 lång. Cool. Kul att det var så många tjejer med, i alla fartgrupper.

Många åkte detta lopp för andra, tredje o fjärde gången, men jag garanterar, det var ingen som återvänt för att putsa sin tid. Bara för att njuta, äta och cykla vackrare.