Annandagpåsk och på dagens cykelschema stod 9 mil hoj på dansk jord. Hade övergivit släktens sommarnöje + familj på Hven, för lek i sommarvärme.

På vägen till Slagelse ca 7 mil bort från Köpenhamn, och nära första Bältbron, upplyste Christoffer mig om att det fanns 5 miljoner danskar och ca 50 miljoner svin i Danmark och att det medför vissa problem med gösseln... Vilket jag nog skulle bli varse på  9-mila-turen som vankades i västra Själland.

Nu var inte alla danskar på plats till start, eftersom detta bara var  "ett mindre byløp" som min broder letat upp. Alltså fanns blott 500 personer på startlinjen... (Tänk det på Haborundan!) Att det också fanns den del svin i skocken visade sig sedermera.

Lite oturligt hamnade jag och Christoffer inte i samma startgrupp utan kom i väg med tre minuters mellanrum. Att de inte släppte alla på en gång var nog klokt, för detta lopp gick zick-zack över landsbyggden på pyttesmå mysiga smala asfaltsvägar, förbi kritvita trappstegsgavlade kyrkor, mysiga byar och ståtliga herrgårdar med pampiga alléer. Och förbi grisgårdar där amoniaken stod tät.

Vet inte hur många 90-graderssvängar som avverkades i mkt låg hastighet med påföljande hysteriskt igångdrag. Med lite nyvunnen skatekänsla i benen löste jag det; det gäller att hålla farten och inte tova ihop sig med framförvarande. Först lite lucka till nästa svin o sen full tjong in kurvan, så slapp jag ståjaga i kapp varje gång. (vilket förövrigt var lite extra svårt med ett ömmande revben sedan sista skaterundan.)

Hade ingen riktigt koll på hur fort det gick, men redan efter en mil kom en rejäl backe (med danska mått mätt) och där blev vi väl 10-12 gubbar som höll ihopp hela vägen hem + dem som första gruppen spottade ur sig pö om pö. Om nu danskarna var försiktiga i backen, var de desto mer rutinerade i vinden, trots att det inte blåste mkt var det solfjäder åt antingen höger eller vänster på varje nytt ben över det kullriga landskapet - kul att se o lära.

Utanför en större lantgård fick vi också prova på lite pavé, iform av 150 meter med stor gatsten, som vi rände in i med 40 knyck. Tänk att köra 5 mil på sånt i tävlingsfart som på Flandern runt.

Jag var rätt mör i benen och tog det ganska piano i klungan de sista två milen. Åt det sista i ryggskafferiet, som dagen till ära bestod av två bananer, en snicker och en flappjack.

Christoffer hade varnat för att det kom en kort brant backe på slutet som skulle dela klungan, nu kom den lite tidgare än jag trott, och direkt efter kantvind vid havet + ännu en 90-gradare. Men med bra fart genom kurvan spann benen upp finfint och mycket riktigt där försvann ganska många. Det var fler än jag som voro slitna. Men det blev inget riktigt ryck ändå förrän sista kilometern, i en längre men flackare backe upp till målet. Där fick svinen grisa på utan mig. Fanns inte så mycket att spela med längre. Brøndums cykelklubb var först över snöret, de hade 5 gubbar i vår grupp.

Christoffer och hans grupp hade rullat in 5 minuter före oss, alltså körde deras grupp två minuter snabbare än vi, och han hade 37 i snitt på sin mätare. Inte så pjåkigt att köra så snabbt i det tvära vägnätet  och med den dåliga organisationen som rådde i vår grupp. Min taktik att vila mig i form funkade nog rätt bra.

Blev inte mycket hård cykling förra veckan, men jag körde 1,5 timme på Hven i lördags, hårt och skoningslöst upp och ner för alla stigar o vägar som finns på den platta ön men med branta fall ner till havet i alla vädersträck - som Rosenlunds sandbankar ungefär.

Efter Slagelseløpet bjöds det på potatissallad med köttfärsbiffar + en kall cola. Inte så illa för 110 danska kronor.

Så här såg det ut mest hela tiden, fast från bilen...

En iaktagelse efter loppet när folk fått av glasögon o hjälm, var att det var många äldre som kört hårt i bådas grupper. Christoffer o jag, 45 år båda, var inte på något sätt äldst. Tvärt om. Danskarna håller formen. I bilen hem till Kbh var vi överens om att vi lätt har 15-20 år kvar innan pensioneringen.

Full fart!