Kontrasten mot förra söndagens gotlandscykling var total denna morgon. Inga depåer, ingen sol, ingen jämn fin asfalt, inga raukar. Mtb, skog, vatten och halv  snickers väntade.

 

Men sällskapet var lika fint.Och vi hann med lite kultur på Slottkyrkogården, där några gamla gravar inspekterades på väg genom stan.

 

Henrik – min förlösare – ville vädra sin nya höghjuling i skogen, och dagen till ära hade jag slängt på min dämpade gaffel på mtb:n. Den har legat oanvänd i tre år, till förmån för min lätta stela i kolfiber. Ett par timmar brukar det gå att köra stelt, men med Henrik på hög mankhöjd och stökig terräng var det tur att jag bytte. För det blev ingen söndagscykling... för mig.  Handleden sympatiserade nog också med bytet.

 

Man kan ju låtsas att det var hans stora 29-tumshjul som gjorde att man fick satsa ordentligt för att hänga med i svängarna både uppför o nedför. Men sanningen är naknare än så. Inte stora hjul, utan små ettriga nakna ben.

 

Max tre timmar, blev fyra, och vattenledningsparkens stigar blandades med Hallbyledens till att börja med, sedan gjorde vi en transfer via Rocksjöns spänger mot Strömsbergsskogen, där sista timmen rullade i väg på torra stigar i skuggan av hybridaspar, ekar och böcker. Med bara en liten flaska vatten var jag rätt spak i påkarna, men Henriks halva Snickers kanske var räddningen hem.  Från Strömsberg hoppade vi över till Bondberget och tog oss ned till Huskvarna.

 

För första gången för dagen låste jag gaffeln uppför, då vi tog södra kleva upp. Benen var riktigt skapliga, förvånande nog. Så här timmarna efter känns det dock att det blev en och annan höjdmeter. Hur många vet jag inte. Kanske lika bra det. Saliga äro de enfaldiga.

 

Har starka funderinagr på att snabbt bli medlem i "De trötta hararna" så att man kan vara med i deras kubbmästerskap nästa lördag. Nu när jag fått lite fart på benen lagom till höstdagjämningen.

 

Lördagen bjöd på högsommarcykling i kort-kort, kanske för sista gången i år. Svag vind och jämn asfalt hela vägen ner till Hoburgen. Bara avbrutet av två depåer med allehanda gosaker. Hade lyckats få med mig Christoffer från Danmark, (vars fel det överhuvudtaget är att jag cyklar så mycket som jag gör); vi hoppade på snabbtåget i 4 mil ner förbi Klintehamn, där gjorde vi ett kort stopp på 30 minuter hos en bekant som byggt ett snyggt hus nära stranden i Djupvik.

 

Väl tillbaka på stora vägen var det svårt att veta om hustrun och resten av Jönköpingsfolket passerat eller fortfarande var norrut. Vi chansade såklart på att de hade passerat så vi kunde tugga på i ett ordentligt partempo. Vi susade i kapp klunga efter klunga men inga Cykellistor i sikte. Vi frågade runt och insåg nog att de kanske inte hunnit förbi trots allt, så vi tog en (välbehövlig) långpaus i depån där "Så mycket bättre" spelades in. Efter en kvart dök de andra upp. Resten av dagen gick sedan lugnt och städat till, förutom ett antal depåspurter. Hur många vet jag inte, för depåerna är många på detta lopp. Minns dock safranspannkakan på Kattlunds gård och laxpizzan på nästa och....

 

 

 

Till kvällen helstekta lamm o potatissallad och en kladdmumsig Visbytårta med massor av choklad. Samma lilla lyxtårta kostade 250 spänn styck i Visby, såg vi på måndagen. Dom sparar inte på gosakerna på detta lopp, som bara kostar som Vätterrundan. Där får man då inga spelemän eller grottlagrad ost.

 

Söndagen ville Christoffer ägna åt att blåsa ut hjärna o ben i lite högre tempo och jag fick dispens från socialcyklingen. 18 mil i 36-snitt är väl inte så kass, men vi tankade kolhydrater i alla depåer och missade inte en enda gosak. Vi var väl 12-15 pers till att börja med, bland annat ett gäng som tydligen körde livet av förstaklungan under lördagen. Redan innan lunch började det klagas på att det gick för fort i backarna, och som smålänning var det inte konstigt att fråga sig vilka backar de menade. Samtidigt hade alla överdrivet brådis i depåerna, så vi knappt hann få i oss lammsmäckorna på lunchen. Det var ett evig jagande ikapp varje gång. Christoffer o jag och Fredrik från Halmstad CK brände också en del krut på depåspurter även denna dag, vilket kanske var oklokt....

 

Nåja, vi var alla tre "bidragande orsaker" hela vägen ner mot Visby, men vi bara 5-6 som drog nu. I Lummelundadepån, blev vi frånkörda igen, och vi fick jaga både i branta backen upp till landsvägen och en knapp kilometer på platten sista milen mot Visby. Ch och jag hjälptes åt att gå ifatt, och med lite saltgurka under ylletröjan så var jag rätt förbannad. Lagom till vi kom i kapp klungan var det en lång slakmota där jag tog en monsterförning för att ge igen, och det sved nog lite här o där, men kanske mest i min egen lekamen.

 

Goa boys trots allt. Nu var vi i Visby lagom till solens ankomst och vi satt länge och snackade och smackade grillspett. Ännu mer go mat som ingår i priset. Halv två var vi i Visby, så vi antog att det skulle dröja innan resten av gänget skulle dyka upp. Ch tog flyget hem till Danmark kl 17.00 och jag väntade ett ett tag till och snackade med Fredrik Holmdahl och LF-Martin från Jönköping. Sen blev det samma mat en gång till för mig och resten av Jönne-gänget och vi satt på Jodas restaurang ända till kl 11. Tog igen det sociala bortfallet alltså.

 

 

Lite synd att vi stressade på genom depåerna, och lite synd att vi inte hann cykla på Fårö; vi få ta chansen nästa år igen. Lite lättare om man åker andra varvet runt stora ön, som vi gjorde förra året, då tar man den lilla ön på lördagen, innan lammen tystnat. Hoppas på medurscykling alltså...

 

Missa inte att anmälan vid nyår.