Berg-o-dal-cykling
Kontrasten mot förra söndagens gotlandscykling var total denna morgon. Inga depåer, ingen sol, ingen jämn fin asfalt, inga raukar. Mtb, skog, vatten och halv snickers väntade.
Men sällskapet var lika fint.Och vi hann med lite kultur på Slottkyrkogården, där några gamla gravar inspekterades på väg genom stan.
Henrik – min förlösare – ville vädra sin nya höghjuling i skogen, och dagen till ära hade jag slängt på min dämpade gaffel på mtb:n. Den har legat oanvänd i tre år, till förmån för min lätta stela i kolfiber. Ett par timmar brukar det gå att köra stelt, men med Henrik på hög mankhöjd och stökig terräng var det tur att jag bytte. För det blev ingen söndagscykling... för mig. Handleden sympatiserade nog också med bytet.
Man kan ju låtsas att det var hans stora 29-tumshjul som gjorde att man fick satsa ordentligt för att hänga med i svängarna både uppför o nedför. Men sanningen är naknare än så. Inte stora hjul, utan små ettriga nakna ben.
Max tre timmar, blev fyra, och vattenledningsparkens stigar blandades med Hallbyledens till att börja med, sedan gjorde vi en transfer via Rocksjöns spänger mot Strömsbergsskogen, där sista timmen rullade i väg på torra stigar i skuggan av hybridaspar, ekar och böcker. Med bara en liten flaska vatten var jag rätt spak i påkarna, men Henriks halva Snickers kanske var räddningen hem. Från Strömsberg hoppade vi över till Bondberget och tog oss ned till Huskvarna.
För första gången för dagen låste jag gaffeln uppför, då vi tog södra kleva upp. Benen var riktigt skapliga, förvånande nog. Så här timmarna efter känns det dock att det blev en och annan höjdmeter. Hur många vet jag inte. Kanske lika bra det. Saliga äro de enfaldiga.
Har starka funderinagr på att snabbt bli medlem i "De trötta hararna" så att man kan vara med i deras kubbmästerskap nästa lördag. Nu när jag fått lite fart på benen lagom till höstdagjämningen.
2013-09-22
0 KOMMENTARER