Hm, hosta och halsont skulle inte få stoppa oss idag inte. Efter morgonpromenad till bageriet hade jag  och henrik kolhydraterna snyggt virade i papper under armen. En mer nyttig frukost har nog inte skådats, fruktsallad, ägg, nötter, ingefära, müsli o så goa mackor.

Vi rullade snabbt ut på den fina cykelvägen norrut utmed den stora floden Vars dalgång. Här går stora vägar på bägge sidor och en fin cykelväg precis utmed vattnet. Svagt, svagt uppför i tre mil och motvind, sedan vek vi av in bland bergen och vägen mot Lantosque; hissnande berg, smala hyllor, snirkliga vägar och något mer motlut i ytterligare två mil. Berget kylde i skuggan. Men solig fika på torget i Lantosque innan den riktiga klättringen började upp mot col de Turini på dryga 1600 m ö h.

Henrik o Christoffer knatade på i eget tempo och jag o Sören lite efter. Efter två tredejedelar satt de o väntade vid en vattenpost där vi duschade håret. Sedan den sista biten kvar. För första gången upplevde jag att jag hade fel utväxling på hojen, fick stå upp för att klara ut den sista biten som blev brantare och brantare. De sista kilometrarna var det gott om snö och vi blev omåkta av bilar med skidor på taket. Apropå bilar så är detta inte bara ett känt cykelberg utan ännu mer ett bilberg, för upp hit körs en specialsträcka i Monte Carlo-rallyt.





Restaurangen bjöd på trerätters menu med viltpaté, lasagne och cremebrulée (hur stavas det?). Om jag hade feber eller bara var trött var svårt att avgöra, men helt 100 var det inte. Väl lång lunch tyckte Henrik efter en dryg timme, men sedan bar det i väg utför på andra sidan - i snöslask den första biten. Mina vita armvärmare såg strax ut som Pippis häst. Serpentinerna ner var otroligt vackra och krävande för armar o händer som låg på broms hela vägen. Att man inte legat i bocken på 5 månader kändes; bromsgummit gick varmt. Väl nere i bebygda trakter kunde vi trycka på hemåt.

Ända nackdelen med Nice är att om man hamnar på fel sida stan, så är det en del knixande innan man kommer till andra sidan. Nu kom vi ner öster om stan, och skulle  hem till Haute de Cagnes väster om flygplatsen. Kul att glida på strandpromenaden, men mycket folk att hålla reda på. Tror att det är nästan tre mil genom stan hem till vårt berg. Visst ja, en liten fika hanns med på strandpromenaden också. Dryga 15 mil hade vi tuggat i oss och ca 2000 höjdmeter, allt enligt Sörens dator.

Kvällen avslutades med middagsfrossa där allt ätbart försvann. För min del kom även feberfrossa och jag nattade mig själv med Astras storsäljare under tungan. Skulle morgondagen bli vilodag? Det mesta talade för det.

Den som lever får se.

Nice dag 1.

Det var en gång två svenskar och två danskar... eller två korta och två långa cyklister som drog till franska rivieran för att cykla vackert, brant och mycket.

Märkligt vad fort vintern tog slut, med SAS tog det exakt 2 timmar att förflyttas sig till svensk försommarvärme i Nice. Till och med lokalbefolkningen hade börja lätta på yllekappor och rockar för att möta solen. Gräset mkt grönare än förra året och blommorna klart utslagna i parker o trädgårdar. Vi som kom från Jönköping kunde oxå varit utslagna, eftersom vi börjat resan redan halv 4 på natten med buss mot Kastrup. Men vi sov nog rätt gott alla tre på bussen med dubbla säten i en ganska tom buss. Att få med cyklarna - två i kartong och en i snygg cykelkoffert tycktes lugnt - ända till sista lilla biten mellan Malmö och Kastrup, då den nya chauffören skulle kasta av cyklarna (från ett tomt lastutrymme) för cyklar fick man då inte ha med sig. Efter en stunds morgonpigg övertalning gick det dock för sig. På flyget skulle det mätas och vägas den del innan priset för udda bagage skulle fastställas för Henriks och Sørens cyklar. Tror det hamnade på ca 350 kronors extra avgift - rimligt.

Själv gled jag i gräddfilen eftersom Christoffer från Danmark bokat vår resa med sitt guldiga SASkort. Ingen extra avgift där inte. Detta kort gjorde oxå att vi alla kunde glida in i VIP-loungen och sätta i oss en bättre frukostbuffé, med div tillbehör utan extra kostnad. Men som vanligt kan man inte äta sig mer än mätt. Det var också här som Søren fick kontakt med nätet för sista gången på 5 dagar med sin dator.

Planet lyfte på utsatt tid och landade hela tyve minuter före tidtabellen i Nice. Hoppet om att hinna cykla redan på onsdagen försämrades inte heller av att vädret verkade mer än lovande, 18° och sol. Bussen till vår lilla charmiga bergsknalle Haute de Cagnes kom också snabbt och innan vi viste ordet av stod vi och monterade cyklar för glatta livet i världens minsta hus i tre våningar. Vid tresnåret gled vi ut i korta ben och efter bara en liten stund stack armvärmarna upp som vårtecken i ryggfickorna.

Christoffer hade kollat ut en liten nätt tur på 8 mil och cirka 800 höjdmeter upp till en liten bergsby där kaffe dracks i solen, med utsikt över medelhavet. Nerfarten gick i vattendragets Loups dalgång med vattenfall och stup - vackert. Henrik var som väntat mycket pigg uppför, precis som Christoffer, medan jag och Søren fick gräva lite djupare. Jag med retlig hosta, och Sören med halsont. Något vi fick dras med hela veckan. En härlig korvgryta med tomater snurrades ihop efter en snabb handlingrunda i affären, och vi sov gott den natten allihopa även om jag försökte väcka alla med tidig torr morronhosta.

Fortsättning följer... imorgon.

Ääääntligen har jag fått ut hjulen på asfalten ordentligt, och det känns otroligt gött. Fast det är ju mer grus än asfalt på gator o torg. Undra hur många ton det vräks ut bara här i kvarteret?

Inte bara kul att cykla ute igen, benen känns förvånansvärt pigga efter tre korta runt-huset-pass + 3 längre. Löpning och spinning har kanske haft effekt ändå. Fördelen med spinningen är nog att luften är så syrefattig där inne att det blir som höghöjdsträning...

Idag måndag är det vilodag, med lätt träningsvärk efter 3 spinningpass på fredagen, 2 timmar ute i lördags morse och 3 timmar drygt igår söndag. I helgen hade jag äran att cykla med en svensk mästare, Henrik Rudelius, som cyklar en del med vanlige Henrik "lårfager". Inget högre tempo ännu, men klart högre än ortodoxt vintertempo. Han vann SM H30 förra året på landsväg. Orkar man hänga med även när det går lite fortare kan det bli bra träning, men två motionärsmördare seriekopplade brukar bli tufft. Man hämtar sig aldrig efter första backen o sen vrider de om kniven ett varv till o spikar igen kistan... Men bara att försöka brukar vara bra träning.

Om 8 dagar drar vi till Nice för 4,5 dagars cykling. Henrik har stuvat om läroplanen och hänger med, kul. Han blir grym i backarna, så det blir att ta i. Han får väl studera medeltida kyrkokonst, medan han väntar på oss på toppen.

Det blir en del att slutföra med jobb innan dess, men det ska nog klara sig. Ska bland annat spika ihop en turistguide till Jönköpings Kommun. Frågan e om man kommer att hinna cykla på räcern innan dess. Som det ser ut nu verkar det avlägset. Men premiär i Nice är ju inte så dumt.

I morgon bitti bär det av ut igen kl 6 på morgonen. 40 minuter i backarna runt Huskvarna. På vintercykeln med tröga däcken.... Morgonen är en juvlig tid då hinner man mycket. Bara man kommer i säng vettigt.

Tänk på att det bara är 3 månader kvar till V-rundan. Dags att komma i gång.

Se you!

Bokat o klart!

I år blir vi fyra cyklister som drar till Nice för 5 dagars biking. Två danskar och två svenskar. Søren o Christoffer, jag och Henrik Johansson.

Ska bli otroligt skönt att slippa det järnspett som vintern hållit oss i schack med.



Förra året var ju total success. Kanske svårt att upprepa, men vi gör ett försök. Mycket hänger ju på vädret. Nya vägar finns det hur många som helst i området. Världen är som vackrast där hav och berg möts.

Helgens väder inbjöd ju till utecykling och många har passat på vad jag förstått. Inte jag dock, fick feber o torsdags kväll och var lite låg över helgen. Hade behövt trampa i tre timmar minst. Det kommmer bli långa dagar där nere. Men det löser sig säkert.

Men i morse tog jag några varv i backarna i Huskvarna för att komma i gång igen. Vackert väder och benen återställda, men de tog slut lite väl fort. Har ju cyklat minimalt i vinter, destomer  spring och spinn! Vi får se vad det ger. Mötte så klart henrik strax efter 6 på väg uppför backarna. Slog följe och njöt av att se dagen gry i rosalila eld.

Annnars kan jag bara rekommendera - cykelpendling!!!!
Den ulitmiata träningsformen för alla som inte är proffs. (Men drömmer om att bli).

Ha det!