Svingade benen över sänkanten redan kl 6.15 och en timme senare rullade jag ut och möttes av solens absolut första strimmor över Huskvarnas höjder. Idag skulle det distanscyklas på riktigt. Fördelen med februari är att man komma ut tidigt utan att behöva köra i mörker. Lite kallt, men inte mer än -4.

Hann runt Landsjön med god marginal i lugnt och fint tempo. Mötte upp med 5 till boys inne i Huskvarna strax före 9. Sedan tog vi samma väg ut igen, men fortsatte på grusvägarna ut till Gränna och golfbanan + ett stopp på Staoil för kaffeslurk. Jag levde dock på två bananer och vatten

Positivt var att jag hade kraft i benen hela vägen hem. Vi körde vätterrundavägen rakt  hem till Huskvarna. Jag skrapde ihop 5 timmar totalt. Så länge har jag inte cyklat sedan maj förra året. Tempot behagligt, med lite tryck uppför backarna. Inte oväntat med tanke på att Jönköpings Pantani var med. Försökte hålla hög snurr på benen för att slippa mjölksyran.

Var riktigt seg i benen på lördagen efter en vecka med totalt 5 tunga spinnpass, varav två var dubbelpass. Men jag vilade i lördags och i går måndag var det vila på träningsprogrammet igen.  Det behövdes.

Att tidigt komma i gång med långpass är guldvärt i början av säsongen. Då är det en sak mindre att anpassa sig till i vår. Full koncentrationen på hastighet. Och det kan räcka. Kommer vara många snabba cyklister i stan i vår - framförallt yngre cyklister som är snabba och inte vill vänta på gubbarna.

Vi får se var man hänger med.

Går varannat år och testar min njurfunktion, för jag har någon ärftlig åkomma som skulle kunna resultera i sänkt njurfunktion på sikt. Bra att få en grundlig koll regelbundet har jag tyckt... tills för tre veckor sedan när min läkare konstaterade förhöjda värden kreatinin (110). Brukar ligga på 90 ca. Ett ganska konstant värde tydligen för varje individ, men kan variera mellan individer. 110 inte ovanligt högt, men ovanligt för mig.

Bara att gräva ner sig alltså... Det tyckte inte läkaren, eftersom alla andra värden var mer än perfekta för gubben.

Han ville ta ett nytt prov och göra ett kompletteringstest som var lite mer avancerat. Lät farligt, nu är jag sjuk på riktigt.

Googlade dock runt en del och fann uppgifter om att ju mer muskelmassa man har, desto högre kreatininvärde. Och kreatinin är inget farligt ämne i sig, utan en slaggprodukt från musklerna, som dock är lätt att mäta och över tid en bra indikator på njurarnas funktion.

Kanske fanns det ett samband med hur mycket man använt sina muskler innan blodprovet togs. Ju mer aktivitet, desto högre värde i blodet. Två hårda spinnpass dagen före provet skulle ju kunna ha ett finger med i spelet...?

Nästan två dygns ro o vila innan nästa test skulle visa att det stämde. Nu var värdet nere på 80, vilket var mycket tillfredsställande. Även det avancerade testet visade på helt normala värden. Vilodagens effekt är alltså klart mätbar.

Puh - skönt. Då öser vi på ett par år till, till nästa dödsdom.

Sumerar veckan, fantastisk vecka på hemmaplan. Vädret i Alperna förra veckan trodde man ju skulle dröja ett par månader till, men både i tisdags och igår torsdag skenade solen för fullt. I tisdags hann jag inte, men igår krönte jag den kungliga födelsen (och min egen) med en lunchrunda runt Landsjön nordost om Huskvarna. Solen värmde hela vägen, och vinterbyxorna kändes någon grad för varma....  Benen dock blytunga efter två dagars hård spinning.

Dessa dagar kommer tätare framöver, det vet vi säkert. Annars har det varit en hackig vecka med lite konstiga uppdrag men har väl dragit in lite stålar i alla fall. Har bokat firman som bygger nya badrummet i källaren, så det är bäst att det fortsätter att flyta in pengar.

När våren och vädret tillåter är det bara att cykla på så mycket man hinner. Känner att alla mina ambitioner till strukturerad träning faller platt. Man vill bara cykla, så mycket och ofta det går. Och med familj och jobb att sköta blir man väldigt kreativ, för att klämma in cykel i varje ledig vrå av livet.

I morgon kan det nog bli lite skateboard för att vila mina sargade spinnben. Vädret ser ut att vara gott. Men söndag må det bli långtur. Att ha långpass i benen redan tidigt är guld värt. Har varit en slarver på den punkten. Men inte värre än förra året.

See you on the tar!

Har semester från jobb och spinning och cykel. En vecka i alperna med 5-6 timmars snowboarding var dag. Huset som vi bytt med en familj ligger så vackert att det är osannolikt. Utanför matrumsfönstret som ligger på 1200 möh pampar Europas högsta berg upp sig 3500 meter till. Ett skådespel som ändras från minut till minut.

Den franska familjen kommer inte till Huskvarna förrän i juli, svenska vintern står inte så högt i kurs....

Igår snöade det hela dagen, men det kom inte mer än 20 cm, men är man svältfödd på powder räcker det långt. Fjärde soliga dagen idag.

Har sprungit en morgonrunda i måndags, onsdags och förhoppningsvis imorgon. Brukar ta en tur förbi Boulangeriet (stavas det så?) oxå och köpa baguetter och pajer till lfrukost och lunch. Ser nog kul ut när jag tar de 200 höjdmetrarna hem med en baguett i varje hand.

Langar upp lite bilder:

Halva huset är vårt, tre våningar och stoooor öppen spis.

Vy från matrumsfönstret.

Fransk liftskötare.


Skulle vara kul att återvända i juli och cykla. Combloux ligger inte långt från alla fina TdF-stigningar. Får se om det går att ordna, och om någon vill följa med.

Ha det.

Någonstans går gränsen, vid -10° för min del. Har alltså hållit mig lugn på cykeln ute den senaste veckan, alla fall långpassen har ställts in. Men det hindrar ju inte att jag cykelpendlat både förra och denna vecka in till Jönköping. Dagtid i februarisolen har det ju varit gött. Tyvärr ingen tid att långcykla på dagen.

Tog dock cykeln in för spinnpass med morronpojkarna både idag onsdag och förra onsdagen. Hade nog -16 förra veckan kl 06.15, men idag endast -4°, rena värme-böljan. Har annars svårt att hålla fötterna varma när det blir lite distans.

När kylan skruvar sig in i märgen är det bra att ha löpningen att ta till. Sprang fyra löppass förra veckan, utan att det kändes ett dugg i benen. Klämde in 4 beskedliga spinnpass också. Så jag är nöjd. Löpning måste vara den optimala vinteraktiviteten, man håller sig varm o go till och med om fötterna i vanliga löpardojer, även i riktigt kallt väglag.

Denna vecka har bjudit på.... glömde förresten att vi körde snowboard och skidor med familjen i söndags, i Knaggebo nordväst om Jönköping. Riktigt fint att se boysen utvecklas bara på några timmar. På sportlovet drar vi till Alperna och lånar ett hus inte långt från Chamonix.

Pelle in aktion.

Vintern får gärn hålla i sig lite efter sportlovet också, skulle vara kul att se pojkarna utvecklas på skidor o snowboard en hel säsong liksom, inte bara en vecka. Vi får se om de vill.

För egen del får det gärna vara vinter ett tag till. Jag har lagt en go grund för kommande säsong, och har hittat en bra lunk i träningsveckan. Intervallpassen känns mycket bra på spinncykeln, löpningen flyter. Umgås till och med med tanken att jag ska springa nått lopp i vår, men det kommer bli svårt att hålla, när det bara kommer flöda cykeltillfällen i tussilagotid.

Fyra spinnpass har hunnits redan denna vecka, trots att det bara är onsdag.

Kontinuitet är väl nyckeln och variation. Det förstnämnda är jag bra på, tränar kondition nästan varje dag. Variationen kanske sämre. Det viktiga är att det känns bra - i huvudet och i benen.

Adios!