Hemma efter 4 dagars sommarcykling... nästan.
Nice dag 1.
Det var en gång två svenskar och två danskar... eller två korta och två långa cyklister som drog till franska rivieran för att cykla vackert, brant och mycket.
Märkligt vad fort vintern tog slut, med SAS tog det exakt 2 timmar att förflyttas sig till svensk försommarvärme i Nice. Till och med lokalbefolkningen hade börja lätta på yllekappor och rockar för att möta solen. Gräset mkt grönare än förra året och blommorna klart utslagna i parker o trädgårdar. Vi som kom från Jönköping kunde oxå varit utslagna, eftersom vi börjat resan redan halv 4 på natten med buss mot Kastrup. Men vi sov nog rätt gott alla tre på bussen med dubbla säten i en ganska tom buss. Att få med cyklarna - två i kartong och en i snygg cykelkoffert tycktes lugnt - ända till sista lilla biten mellan Malmö och Kastrup, då den nya chauffören skulle kasta av cyklarna (från ett tomt lastutrymme) för cyklar fick man då inte ha med sig. Efter en stunds morgonpigg övertalning gick det dock för sig. På flyget skulle det mätas och vägas den del innan priset för udda bagage skulle fastställas för Henriks och Sørens cyklar. Tror det hamnade på ca 350 kronors extra avgift - rimligt.
Själv gled jag i gräddfilen eftersom Christoffer från Danmark bokat vår resa med sitt guldiga SASkort. Ingen extra avgift där inte. Detta kort gjorde oxå att vi alla kunde glida in i VIP-loungen och sätta i oss en bättre frukostbuffé, med div tillbehör utan extra kostnad. Men som vanligt kan man inte äta sig mer än mätt. Det var också här som Søren fick kontakt med nätet för sista gången på 5 dagar med sin dator.
Planet lyfte på utsatt tid och landade hela tyve minuter före tidtabellen i Nice. Hoppet om att hinna cykla redan på onsdagen försämrades inte heller av att vädret verkade mer än lovande, 18° och sol. Bussen till vår lilla charmiga bergsknalle Haute de Cagnes kom också snabbt och innan vi viste ordet av stod vi och monterade cyklar för glatta livet i världens minsta hus i tre våningar. Vid tresnåret gled vi ut i korta ben och efter bara en liten stund stack armvärmarna upp som vårtecken i ryggfickorna.
Christoffer hade kollat ut en liten nätt tur på 8 mil och cirka 800 höjdmeter upp till en liten bergsby där kaffe dracks i solen, med utsikt över medelhavet. Nerfarten gick i vattendragets Loups dalgång med vattenfall och stup - vackert. Henrik var som väntat mycket pigg uppför, precis som Christoffer, medan jag och Søren fick gräva lite djupare. Jag med retlig hosta, och Sören med halsont. Något vi fick dras med hela veckan. En härlig korvgryta med tomater snurrades ihop efter en snabb handlingrunda i affären, och vi sov gott den natten allihopa även om jag försökte väcka alla med tidig torr morronhosta.
Fortsättning följer... imorgon.
Det var en gång två svenskar och två danskar... eller två korta och två långa cyklister som drog till franska rivieran för att cykla vackert, brant och mycket.
Märkligt vad fort vintern tog slut, med SAS tog det exakt 2 timmar att förflyttas sig till svensk försommarvärme i Nice. Till och med lokalbefolkningen hade börja lätta på yllekappor och rockar för att möta solen. Gräset mkt grönare än förra året och blommorna klart utslagna i parker o trädgårdar. Vi som kom från Jönköping kunde oxå varit utslagna, eftersom vi börjat resan redan halv 4 på natten med buss mot Kastrup. Men vi sov nog rätt gott alla tre på bussen med dubbla säten i en ganska tom buss. Att få med cyklarna - två i kartong och en i snygg cykelkoffert tycktes lugnt - ända till sista lilla biten mellan Malmö och Kastrup, då den nya chauffören skulle kasta av cyklarna (från ett tomt lastutrymme) för cyklar fick man då inte ha med sig. Efter en stunds morgonpigg övertalning gick det dock för sig. På flyget skulle det mätas och vägas den del innan priset för udda bagage skulle fastställas för Henriks och Sørens cyklar. Tror det hamnade på ca 350 kronors extra avgift - rimligt.
Själv gled jag i gräddfilen eftersom Christoffer från Danmark bokat vår resa med sitt guldiga SASkort. Ingen extra avgift där inte. Detta kort gjorde oxå att vi alla kunde glida in i VIP-loungen och sätta i oss en bättre frukostbuffé, med div tillbehör utan extra kostnad. Men som vanligt kan man inte äta sig mer än mätt. Det var också här som Søren fick kontakt med nätet för sista gången på 5 dagar med sin dator.
Planet lyfte på utsatt tid och landade hela tyve minuter före tidtabellen i Nice. Hoppet om att hinna cykla redan på onsdagen försämrades inte heller av att vädret verkade mer än lovande, 18° och sol. Bussen till vår lilla charmiga bergsknalle Haute de Cagnes kom också snabbt och innan vi viste ordet av stod vi och monterade cyklar för glatta livet i världens minsta hus i tre våningar. Vid tresnåret gled vi ut i korta ben och efter bara en liten stund stack armvärmarna upp som vårtecken i ryggfickorna.
Christoffer hade kollat ut en liten nätt tur på 8 mil och cirka 800 höjdmeter upp till en liten bergsby där kaffe dracks i solen, med utsikt över medelhavet. Nerfarten gick i vattendragets Loups dalgång med vattenfall och stup - vackert. Henrik var som väntat mycket pigg uppför, precis som Christoffer, medan jag och Søren fick gräva lite djupare. Jag med retlig hosta, och Sören med halsont. Något vi fick dras med hela veckan. En härlig korvgryta med tomater snurrades ihop efter en snabb handlingrunda i affären, och vi sov gott den natten allihopa även om jag försökte väcka alla med tidig torr morronhosta.
Fortsättning följer... imorgon.
2011-03-29
0 KOMMENTARER