Någonstans går gränsen, vid -10° för min del. Har alltså hållit mig lugn på cykeln ute den senaste veckan, alla fall långpassen har ställts in. Men det hindrar ju inte att jag cykelpendlat både förra och denna vecka in till Jönköping. Dagtid i februarisolen har det ju varit gött. Tyvärr ingen tid att långcykla på dagen.

Tog dock cykeln in för spinnpass med morronpojkarna både idag onsdag och förra onsdagen. Hade nog -16 förra veckan kl 06.15, men idag endast -4°, rena värme-böljan. Har annars svårt att hålla fötterna varma när det blir lite distans.

När kylan skruvar sig in i märgen är det bra att ha löpningen att ta till. Sprang fyra löppass förra veckan, utan att det kändes ett dugg i benen. Klämde in 4 beskedliga spinnpass också. Så jag är nöjd. Löpning måste vara den optimala vinteraktiviteten, man håller sig varm o go till och med om fötterna i vanliga löpardojer, även i riktigt kallt väglag.

Denna vecka har bjudit på.... glömde förresten att vi körde snowboard och skidor med familjen i söndags, i Knaggebo nordväst om Jönköping. Riktigt fint att se boysen utvecklas bara på några timmar. På sportlovet drar vi till Alperna och lånar ett hus inte långt från Chamonix.

Pelle in aktion.

Vintern får gärn hålla i sig lite efter sportlovet också, skulle vara kul att se pojkarna utvecklas på skidor o snowboard en hel säsong liksom, inte bara en vecka. Vi får se om de vill.

För egen del får det gärna vara vinter ett tag till. Jag har lagt en go grund för kommande säsong, och har hittat en bra lunk i träningsveckan. Intervallpassen känns mycket bra på spinncykeln, löpningen flyter. Umgås till och med med tanken att jag ska springa nått lopp i vår, men det kommer bli svårt att hålla, när det bara kommer flöda cykeltillfällen i tussilagotid.

Fyra spinnpass har hunnits redan denna vecka, trots att det bara är onsdag.

Kontinuitet är väl nyckeln och variation. Det förstnämnda är jag bra på, tränar kondition nästan varje dag. Variationen kanske sämre. Det viktiga är att det känns bra - i huvudet och i benen.

Adios!