Även i dag, tisdag, sitter den goa VR-känslan i. För egen del var det den skönaste rundan någonsin. Känna att man är i riktigt bra i form, och inte ha försökt köra snabbare än man kan. Kontroll hela vägen. Men det var ju min känsla. Den samlade känslan i sub-8 gänget är nog mer splittrad nu dagarna efter. Men jag hoppas inte det är någon som är uppgiven. Det är tufft i snabbfilen för oss motionärer och den skördar en del offer på 30 mil. Jag var själv i vingeldiket förra året - mentalt.

Efter två tuffa år där vi rullat med snabbtåg efter 8-10 mils lagtempo, har det blivit ganska splittrat och folk har droppat av till höger o vänster. Tanken i år var ju att vi skulle hålla ihop och göra sub-8 själva - mer eller mindre. Och vi försökte verkligen.

Vi rullade iväg i den lite ryckiga motvinden - utan regn, bara skvätt de första milen - och höll knappa 39 km/h på vägen ner. Kanske lite för snabbt för att vara i motvinden. Några i gänget som inte tagit med sina bästa ben, låg redan tidigt bakom vår roterande massa. I Gränna körde vi om några större klungor som kvävegödde dikesrenen. Först i Ölmstad blev vi upphunna av en större grupp som segade sig ikapp - sakta men säkert. Det var svårt att inte glida med där. Bra jämt tempo, lugnt uppför och bra tryck utför ner mot Huskvarna. I denna veva hade tågmäster själv - Fredrik Holmdahl - valt att ta en senare avgång. Synd. Benen vaknade aldrig riktigt.

I lite spridda skurar rullade vi in i depån i svackbacken innan Domsand. JCK-boysen greppade vant sina kassar och hängde på klungan vi var med i. Per Flöjtberg-Åkesson hade sina supportrar i rondellen vid Åbolid, men det hjälpte inte; strulpunka i backen ner i Bankeryd kortade hans dag på cykeln, och krossade hoppet om sub-8. Men det var ju bara första försöket. Får ju inte gå för lätt...

Norrut togs vi av en skön medvind. Och förfriskade av allt gottis i påsarna kändes det bra. Vi närde förhoppningen att komma ikapp vår storklunga igen uppe vid vattenhålet  i Fagerhult. Icke så, men vi tappade inte sugen för det utan gnetade på upp mot Hjo. Vår förnäme tidsstudieman Mr Mouchard bedyrade både en o två gånger att vi höll tiden på våra hållpunkter. Men det började svida lite i benen nu och strax innan Hjo var vi bara 5-6 gubbs som höll snurren på tåget. Att hålla ordinarie tidtabell verkade slita oroväckande på tågets många småmotorer. Nu blev vi upphunna av Fredrikshofs sub 8.30 grupp som var de enda vi sett vid tanken i Fagerhult.  En stor klunga rödsvarta, mist 40 pers, som höll en fart som passade oss bra.

Inte krångla med 08:orna... vi lät dem dra till en början. Jag var dock lite nyfiken på tågmotorn längst fram och rullade upp för att inspektera. Det var nog bara 8-10 man som drog tåget och det började gå torrt även där. Jag frågade om de behövde hjälp och de var tacksamma för lite blått Bitwiseblod. Så startade en förbrödring som varade i nästan 10 mil. Lite socialt frågade de vad vi hette, eftersom de själva skyltade med sina namn på sadelstolpen. (Bra idé, den tar vi med oss!) Jag fick sedan en gel koffein av "Jocke" som gjorde susen de sista tre milen. Tack, ska aldrig glömma den.

Här efter var det bara Jens Petterson, Berner + några till som jag såg till. Jens o jag tog våra förningar hela vägen hem i princip och på slutet var det vi som hetsade på deras manskap. Lugnt uppför, full ös utför och på platten. Så mycket det nu gick att ösa på. Det var ju lite kort om tid för oss om vi skulle hinna sub-8.

Knappa milen kvar insåg dom nog att att det gick väl fort för deras tidsmål och att de inte behövde stressa sönder sin klunga det sista, så det lät oss löpa.

Där kunde ju vi också samlat ihop Bitwise, men så blev det inte. Det var lite spridda skurar in i mål, precis som i depån.  Större delen av gänget var med in under 8 timmar förutom de som bröt. Fredrik "tidsmaskinen" Mouchard gjorde så klart mitt i prick på 8 blankt, varken sub eller super. Men nytt PB.

Klarade vi oss eller inte? Totalt lyckades vi köra samman i ca 18-19 mil på ett disciplinerat sätt. Mycket disciplinerat - tajta byten i toppen, tydliga signaler, lugnt uppför. Men det höll inte. Sub-8 är tufft, det är små mariginaler, allt måsta klaffa perfekt just på dagen för alla. Vi behöver helt klart fler gubbs i tåget. Och vi behöver vara starkare och jämnare. Träna mer tillsammans, ja visst, framförallt fler galet hårda turer, fler lopp där man ligger på gränsen under lång tid. Mer härdning helt enkelt - tillsammans eller enskilt spelar ingen roll. Cykla på rad kan vi bra.

Hur gick det då för våra 3 avhoppare som valde att ansluta till Värnamos cykelgäng i elfte timmen? Christer de Burger klarade att köra med runt hela varvet på... 7.14 tror jag. Galet snabbt. Niklas Bjarnegård gick i backen 5 mil innan mål och fick bryta, annars hade han varit med in, vad jag förstår. (skulle inte bytt ut gula turhjälmen...) Gammelloket Bernt fick släppa tidigare på västsidan, men putsade väl PB med en halvtimme. Grymt. Även deras stora grupp körde alltså ihjäl mycket folk på vägen.

En sån där fin mys-hålla-handen-resa där alla bidrar och alla är med in i mål samtidigt under 8 är långt borta för cykellistans del. Men absolut ingen omöjlighet. Ni som känner McCrister vet hur galet mycket han cyklat - i vår, i vintras, i höstas – ja, ända sedan förra sommaren har han trappat upp. Bjarnegård cykelpendlar 3 mil VARJE dag hela året, vad jag förstår. Bernt är ju ett fenomen kan man tycka, men hans urkraft kommer inte på posten varje vår. Han får snällt – o tyst - åka och leta efter formen han också.

Det är lätt att ligga i soffan och göra upp planer för nästa år, men det enda bästa är att sitta bakom styret och göra upp dessa. Så enkelt är det, och så svårt o svettigt.

Nästa år gör vi det igen på nått sätt. Kanske två varv på ett dygn? Tack alla för kul resa. Tack SMHI för att vi slapp regnet o kölden.

Kom ihåg, det är nu cykelsäsongen börjar. VR är bara försäsongsträningen.

Min seger över mig själv blev på 7 timmar 51 minuter. Men framförallt var det den goaste rundan för min del av de 6 jag kört. Pigg o stark hela vägen runt, allt är relativt, men så kändes det.
Den enda åkomman som gör sig påmind så här ett dygn efter, är att höger hälsena svullnat och är rätt tröööög. Alltid något nytt på VR.

Ett lite mer broderat reportage följer inom kort.

Konstig vecka. Massor av jobb, möten och samtidigt väldigt suuuugen på att cykla. Samtidigt ska man hålla sig lugn, ladda o vila.  Allt är redan så bra som det kan bli. Men trots att jag cyklat rundan många gånger, så har jag nog aldrig varit så nervös i veckan innan.

Men nu fredag kväll känns det lugnt. Har skickat iväg Malin som startar klockan mitt i natten strax efter två. Får se om vi ses vid mål.

Jag drar upp tidigt imorgon bitti, har lagt in en madrass i V70:n. Så sover jag över till söndag under nått träd.

Men hur har uppladdningen gått. Är man van att cykla varje dag så är det svårt att inte cykla. Så det har blivit små goa turer hela veckan. Spann dubbelpass i tisdags, med fullt drag. Pratrunda med Peter Elofsson i onsdags, Även i dag blev det en kort tur på morgonen på fastande mage, en halvtimme i raskt tempo. Sen skolavslutningar i kubik.

Packar klart, lite osäkert vad det blir för väder. Ser ut att dra in en liten regnskur på morgonkvisten, men med lite tur kan den ha dragit förbi till klockan kvart över tio. Hoppas. Att starta med att vara blöt o kakakakall är inge höjdare.

Vis av förra årets väggning har jag laddat upp med lite kemikalier, inte sportaffärernas färgglada E-nummer, utan apotekets vätskeersättningsmedel Resorb. Ska användas vid långvariga diaréer och kräkningar. Fullt jämförbart med Vätterrundan i 40 km/h alltså

I ryggfickan: 4 raka långa bananer, 20-25 egna energikakor (små mumsbitar), en redbull, får se om jag gör en macka o tar med. Lite kanelgifflar brukar slinka ner.

Problemet är frukosten, äter stadigt hemma, men innan start är det ju nästan dags för lunch.... Får se om jag tar med mysslin upp och mjölk i en kylväska, blir nog så.

I egna depån ligger mer bananer och Resorbspetsad citrondricka, en näve salta jordnötter, en redbull till + några flappjacks (stavas det så???).

Tre av de starka har bytt grupp i veckan, till en ännu snabbare, lite synd, men de vill spänna bågen ordentligt, och dom får en fin grupp att åka med där.  Trots Quislingarna mönstrar vi upp 23 man i morgon.  Målet är en tid på 7.45. Imorgon vid denna tid vet vi hur det går.

Adios.

Fredagens regn bjöd in den franska gastronomins hörnstenar till ett slabbigt möte på lördagens regnvåta vägar. Det höll upp större delen av rundan igår, men sniglarna och grodorna hade inte en lugn stund. Inte vi heller.

Sir Henry o jag drog runt landsjön i skönt tempo kl halv 8, men hade ändå gott om tid väl tillbakai Huskvarna, så vi tog en liten backattack uppför Öxnehagas branter och sedan bort runt Ljungarum för att inte bli stående för länge vid anslutningen med de övriga riddarna kl 9 vid Shellmacken. Kände mig inte helt rask i benen så jag spolade ner en kall Espresso på burk för 15 kronor med hopp om att benen skulle piggna till.

Vi drog tillbaka mot Huskvarna 8 pers och vi tog oss upp de 120 höjdmetrarna som Ådalsvägen bjuder. Sen bar det av på småvägarna bort mot Ramsjön och vi provade på den nya genvägen till Lekeryd som svänger av höger 300 meter innan Ramsjöholm. Vägen jag aldrig kört trots att man åkt förbi där tusen gånger. Mycket vacker småkuperad väg där vi successivt ökade tempot tills det började krulla sig i muskelfibrerna, åtminstone på mig.

Patrik Thunberg var med för första gången i år - en rutinerad vätterhäst som är trygg på vägen i alla väder - för att vara helt otränad som han sa, hängde han med okuvligt.

Gick lite lugnare ett tag, men från Skärstad och hem mot Jönköping var das Schnell Zug i farten igen. Samlat uppför i Kaxholmen i 17-18 kilometer, sedan fullfart utför mot Huskvarna. Vi kramade, vred och manglade ut varenda gnutta lägesenergi som fanns i vår samlade kroppsmassa.

Tillbaka på vätterns 90 meter över havet tackade jag för mig och krämade på det sista uppför Kleva hem. Lagrade alltså lite ny lägesenergi i benen och konstaterae att jag inte var helt slut efter nästan 4 timmars körning. Kanske är formen där den ska.  Inte så mycket att göra åt det nu ialla fall.  Om 7 dagar har vi facit.

Tvättade av hojen dess franska tvårätters-meny, men åt INTE upp alla gamla rester i kylskåpet.

kvällen bjöd på vandrings fest mellan husen i kvarteret för att äta för-, huvud- och efterrätt hos tre olika familjer med nya människor man sällan träffar. Kul.

Söndag vilodag

Bra med helg mitt i veckan idag. Eftersom förra helgen gick bort pga halsont och store pojkens konfirmation med påföljande biverkningar. Skämt  åsido, det blev en mycket kul helg, med lite "avprogrammering". Spann på fredagen i fulla drag så porerna sprutade som gejsrar. Sedan vila i tre dagar. Halsen seg, men jag tror det är lite stressrelaterat.

Genrepet i dag onsdag blev väl lite av en konfirmation för mitt sub8-gäng. Vi tuggade på i över 41 knyck mellan Jönköping och Värnamo, ca 13 mil. La till tre ensamma mil dessutom, så det blev en bra dag i sadeln. Även om vägen var extremt tråkig. Vi körde alltså gamla E4:an genom Byarum, Vaggeryd, Skillingaryd, Klevshult, Hörle. Att köra samma väg tillbaka är ju extremt hjärndödande. Men så blev det.

Jämn hög fart hela vägen. En fart som slet en del, vilket visade sig mot slutet när vildavästern-stämningen spred sig.  Vi behöver bara köra 39 för att klara målet under 8 h. Drt ska nog gå om vi inte kör för fort i början o sliter ut stalledrängarna.

Konfirmation i Värnamo, alla klarade sig bra.

Vi var på en grannmiddag i går kväll, och jag berättade hur kul det är med cykelgänget, att jag cyklar med 20-25 pågar som är mellan 20-60 år.
- Inte 60 år, väl?
- Jo då, och 60-åringen ruggiast av allihopa, så även i dag. Bernt Malmberg tryckte på grymt sista milen hem. Slätdraget är svårslaget.

Brukar säga att jag cyklar mycket, men tränar väldigt lite. Detta var ett rent träningspass. Ett av säsongen få.

Nu är det bara en vecka att träna på, får köra så mycket som går, full sprutt fram till nästa torsdag.