Den goa känslan sitter i.
Efter två tuffa år där vi rullat med snabbtåg efter 8-10 mils lagtempo, har det blivit ganska splittrat och folk har droppat av till höger o vänster. Tanken i år var ju att vi skulle hålla ihop och göra sub-8 själva - mer eller mindre. Och vi försökte verkligen.
Vi rullade iväg i den lite ryckiga motvinden - utan regn, bara skvätt de första milen - och höll knappa 39 km/h på vägen ner. Kanske lite för snabbt för att vara i motvinden. Några i gänget som inte tagit med sina bästa ben, låg redan tidigt bakom vår roterande massa. I Gränna körde vi om några större klungor som kvävegödde dikesrenen. Först i Ölmstad blev vi upphunna av en större grupp som segade sig ikapp - sakta men säkert. Det var svårt att inte glida med där. Bra jämt tempo, lugnt uppför och bra tryck utför ner mot Huskvarna. I denna veva hade tågmäster själv - Fredrik Holmdahl - valt att ta en senare avgång. Synd. Benen vaknade aldrig riktigt.
I lite spridda skurar rullade vi in i depån i svackbacken innan Domsand. JCK-boysen greppade vant sina kassar och hängde på klungan vi var med i. Per Flöjtberg-Åkesson hade sina supportrar i rondellen vid Åbolid, men det hjälpte inte; strulpunka i backen ner i Bankeryd kortade hans dag på cykeln, och krossade hoppet om sub-8. Men det var ju bara första försöket. Får ju inte gå för lätt...
Norrut togs vi av en skön medvind. Och förfriskade av allt gottis i påsarna kändes det bra. Vi närde förhoppningen att komma ikapp vår storklunga igen uppe vid vattenhålet i Fagerhult. Icke så, men vi tappade inte sugen för det utan gnetade på upp mot Hjo. Vår förnäme tidsstudieman Mr Mouchard bedyrade både en o två gånger att vi höll tiden på våra hållpunkter. Men det började svida lite i benen nu och strax innan Hjo var vi bara 5-6 gubbs som höll snurren på tåget. Att hålla ordinarie tidtabell verkade slita oroväckande på tågets många småmotorer. Nu blev vi upphunna av Fredrikshofs sub 8.30 grupp som var de enda vi sett vid tanken i Fagerhult. En stor klunga rödsvarta, mist 40 pers, som höll en fart som passade oss bra.
Inte krångla med 08:orna... vi lät dem dra till en början. Jag var dock lite nyfiken på tågmotorn längst fram och rullade upp för att inspektera. Det var nog bara 8-10 man som drog tåget och det började gå torrt även där. Jag frågade om de behövde hjälp och de var tacksamma för lite blått Bitwiseblod. Så startade en förbrödring som varade i nästan 10 mil. Lite socialt frågade de vad vi hette, eftersom de själva skyltade med sina namn på sadelstolpen. (Bra idé, den tar vi med oss!) Jag fick sedan en gel koffein av "Jocke" som gjorde susen de sista tre milen. Tack, ska aldrig glömma den.
Här efter var det bara Jens Petterson, Berner + några till som jag såg till. Jens o jag tog våra förningar hela vägen hem i princip och på slutet var det vi som hetsade på deras manskap. Lugnt uppför, full ös utför och på platten. Så mycket det nu gick att ösa på. Det var ju lite kort om tid för oss om vi skulle hinna sub-8.
Knappa milen kvar insåg dom nog att att det gick väl fort för deras tidsmål och att de inte behövde stressa sönder sin klunga det sista, så det lät oss löpa.
Där kunde ju vi också samlat ihop Bitwise, men så blev det inte. Det var lite spridda skurar in i mål, precis som i depån. Större delen av gänget var med in under 8 timmar förutom de som bröt. Fredrik "tidsmaskinen" Mouchard gjorde så klart mitt i prick på 8 blankt, varken sub eller super. Men nytt PB.
Klarade vi oss eller inte? Totalt lyckades vi köra samman i ca 18-19 mil på ett disciplinerat sätt. Mycket disciplinerat - tajta byten i toppen, tydliga signaler, lugnt uppför. Men det höll inte. Sub-8 är tufft, det är små mariginaler, allt måsta klaffa perfekt just på dagen för alla. Vi behöver helt klart fler gubbs i tåget. Och vi behöver vara starkare och jämnare. Träna mer tillsammans, ja visst, framförallt fler galet hårda turer, fler lopp där man ligger på gränsen under lång tid. Mer härdning helt enkelt - tillsammans eller enskilt spelar ingen roll. Cykla på rad kan vi bra.
Hur gick det då för våra 3 avhoppare som valde att ansluta till Värnamos cykelgäng i elfte timmen? Christer de Burger klarade att köra med runt hela varvet på... 7.14 tror jag. Galet snabbt. Niklas Bjarnegård gick i backen 5 mil innan mål och fick bryta, annars hade han varit med in, vad jag förstår. (skulle inte bytt ut gula turhjälmen...) Gammelloket Bernt fick släppa tidigare på västsidan, men putsade väl PB med en halvtimme. Grymt. Även deras stora grupp körde alltså ihjäl mycket folk på vägen.
En sån där fin mys-hålla-handen-resa där alla bidrar och alla är med in i mål samtidigt under 8 är långt borta för cykellistans del. Men absolut ingen omöjlighet. Ni som känner McCrister vet hur galet mycket han cyklat - i vår, i vintras, i höstas – ja, ända sedan förra sommaren har han trappat upp. Bjarnegård cykelpendlar 3 mil VARJE dag hela året, vad jag förstår. Bernt är ju ett fenomen kan man tycka, men hans urkraft kommer inte på posten varje vår. Han får snällt – o tyst - åka och leta efter formen han också.
Det är lätt att ligga i soffan och göra upp planer för nästa år, men det enda bästa är att sitta bakom styret och göra upp dessa. Så enkelt är det, och så svårt o svettigt.
Nästa år gör vi det igen på nått sätt. Kanske två varv på ett dygn? Tack alla för kul resa. Tack SMHI för att vi slapp regnet o kölden.
Kom ihåg, det är nu cykelsäsongen börjar. VR är bara försäsongsträningen.
2012-06-20
Härligt beskrivet Nicke :)
Jag håller med dig om att det är nu som cykelsäsongen börjar, många har pigga ben, vädret borde vara bra och det finns mängder med vägar att upptäcka.
Bara att trampa iväg med dig och JernHenrik så inser man snart att gamla riksettan inte är allt ;)
Vi syns på vägen /Christer
Bra skrivet Nicke, du lyckades beskriva resan precist, även för mig som var med hela vägen men inte längst fram. Nu behöver jag inte beskriva min tur :D
(Jag har körd runt sjöa ett antal gångar nu, tolv starter med ellva genomförda. Plockade ut titanplattan i axeln från förra årets vurpa idag. Kändes bra att bli av med den)
Det är så sant att det är nu vi skall skörda frukterna av den fina formen som vi har byggd upp under våren och toppat nu.
För mig är den kvarstående känslan, såhär några dagar efter, att "damma på" runt Vättern förbi alla depåer utan stopp, är avklarat. Dags att gå vidare! Det känns som det är dags för något nytt! Kanske som du själv har varit inne på, stoppa vid en del depåer och snick-snacka och sen köra allt man orkar mellan depåerna? Sen tycker jag egentligen bättre om att starta sist på natten, då är det lite kvar på dagen när man kommer i mål. Alternativt är ju att köra något annat lopp, för det finns ju gott om dem runtom inte allt för långt bort från Jönköping. Vättern är bra för den är nära, kanske för lätt att bara köra med? Hoppas på fler gemensamma rundor framöver, nu skall det bli lite mer mtb iaf. CS/Sören
Efter ett 2012 där du: - med framgång utmanat de unga tävlingsryttarna i protour spurter, - härdats under kung Henriks ledning i ultralånga fälttåg, - kört slut på oräkneliga spinning elever, så är du väl värd att få köra PB på VR med ett leende på läpparna och inombords få känna det som betyder minst lika mycket som måltiden. Nämligen tillfredställelsen att den långa kedjan av förberedelser balanserats så väl att kroppen slår ut i blom på själva examensdagen.
Att följa din blogg ger inspiration och får många av oss att inse hur lite vi egentligen tränar även om den icke-tränande omgivningen ser annorlunda på
saken. /Niclas B
Kul läsning Nicke!Som du säger är det bästa att bara trampa vidare nu.Hoppas att de gemensamma träningarna kan fortsätta nu efter VR.
Perfekt beskrivning av en härlig upplevelse!!
Vi blev ju fint accepterade av stockholmarna och de var nog nöjda med vår lilla tempohöjning!Jag är grymt sugen att putsa till 2013,kanske 7.30??
Del 2 av denna säsong börjar nu med focus på stig!
Vi ses!!/Jens P