När nästan alla cykelkompisar drog till Tranås för att köra Sommen runt +12 mil, packade Henrik Johansson och jag hans bil för att dra djupare in i smålandskogarna, mot Åseda och Uppvidingetrampet, detta också ca 12 mil. Danske Christoffer skulle möta upp här, med far sin, för att köra nostalgirunda. Ch växte upp här på 70- och 80-talet. Och Henrik skulle lätta på plånboken för att köpa Ch:s avlaggda Zipp-hjul.

Åseda var stämt till fest, och musikkåren spelade i takt med lotteritombolan. Här var det man ur huse som gällde. Kul. 25:te året som rundan kördes tydligen i arrangemang av Korpen.



Detta "tramp" samlade en inte föraktilig skara cyklister av olika kaliber från olika klubbar i Småland, Nässjö var rikligt representerade, liksom Lammhultscyklisterna. Några tävlingsåkare dök också upp, eftersom något lopp i Lund blivit inställt tydligen. Det vankades mer fartträning alltså. Och vind. Vi gick ut i medvind på stora vägen mot Oskarshamn och körde mkt fort, och det ryktes hårt i de svaga motluten. Det fanns folk som ville decimera klungan till varje pris här, och det lyckades nog. Detta fortsatte när vi svängde in på de mindre vägarna, med högt ryckigt tempo. Nu var det lite mer kuperat, men utan galna backar. De första 4-5 milen gick fort, men vi var nog ändå 30-40 pers i klungan fortfrande.

Nu gick det lugnare och inge ville riktigt gå upp i vinden, några utbrytningar gjordes, som fick hållas, men det var svårt att komma i väg i vinden. Det kissades och åts, och det gick stundtals vädligt makligt framåt. Alla verkade vänta på varandra. Turen gick genom många fina samhällen, förbi hagar, kor och glasyttor och naturen stod grön och grann bara för vår skull.

Med ca tre mil kvar kom vi till en lång lång raksträcka, med en på håll gigantisk stigning i slutet. Såg farligt ut, för nu borde det hända något... Det gick ganska fort uppför här, men återigen inte hysteriskt, inte ens från tävlingscyklisterna. Nässjö-folket försökte stöta på toppen, för att rycka sönder lite, men det lyckades inte. Tror hela gänget var med uppför här i alla fall.

Mina ben var hur pigga som helst, kanske pga av hela skafferiet på ryggen var tomt. När vi kom ut på Växjö-Oskarhamsvägen igen var det plötsligt stark medvind igen och 15 km kvar till mål. Och nu vaknade folk till och det rullade på grymt fort igen med mindre attacker till höger o vänster på stora vägen. För egen del var det inga problem att hänga med,  jag låg mitt i klungan ungefär. Det tunga draget fanns där i benen för att öka farten. Och jag läste vågrörelserna ganska bra så det blev inte tokigt ryckigt.

Christoffer o Henrik var mer aktiva längre fram. Det här var ju hemmabana för Christoffer. Tror att han också var först till stadsskylten. Men målet var i mitt i byn vilket innebar en skarp 90° vänstersväng och sedan 3/4 varv i stans enda rondell och sen 150 meter spurt. Hur det kom sig vet jag inte, men en bit innan infarten så hängde jag på en killes hjul lite längre bak i ledet, och han hade nog tänkt sig att vara med där framme och vi tågade upp i toppen och plötsligt var jag helt oplanerat längst fram i detta skenande tåg, benen bar ju och jag visste hur infarten såg. Hur göra?

När vi närmade oss infarten, var det liksom ingen som gjorde några försöka att bromsa in. Och kanske var det säkrare att ligga bland de 5 första här, än mitt i, jag vek in framhjulet i bästa roadracing-stil, kom med runt och missade dikeskantens grus med tre centimeter. Hur det gick bakom vet jag inte, Christoffer gillar inte sådana kurvor vet jag, men jag tror inte någon gick i kull.

På vägen mot rondellen var det väl några som passerade mig ytterligare, men hur fan skulle det gå runt här?
Jo, det gick också, men jag har nog aldrig lagt hojen så långt ner innan. På upploppet dunkade det på folk bakifrån, men jag höll mig nog bland de 10-15 första i alla fall. Att kunna gå igenom kurvorna ganska ostört hade sin fördel.

Henrik gled in som trea med Nässjö folk runt sig på både höger o vänster sida. Han som vann var en tävlingspojk som hade stått för det mesta rycket och draget för dagen, han var mer byggd som en Hockey-spelare och hade ett otroligt drag på flacken. En rättmätig "kransman".

Nu vankades det korv, bulle o saft, som smakade gott. Henrik köpte hjul och vi begav oss hemåt ganska raskt. Jag hade ju en damsugare som väntade på mig där hemma, inför kvällen vandringsfest i kvarteren där vi bor. Att orka sig igenom en festkväll, kändes som den stora utmaningen för dagen.

När vi steg ur bilen hemma kändes benen oförskämt ostela. Förra helgens Habo-runda som gjorde så ont kändes avslägsen. Tack och lov.

Det gick inte att hålla sig från den lokala Habo-rundan i dag (72km). Planen att cykla de ca 3 milen till västergötland höll dock inte, eftersom barnen lämnades ensamma hemma av cykelföräldrarna. Jag tog bilen till Bankeryd, knappa milen från start, för att vara lite mer snabbrörlig.

Tyvärr bara ett 50-tal startande i de två klasserna, men ändå lite galningar med för att det skulle kunna gå fort. Så blev det också - de första 3-4 milen gick galet i långt över 40 knyck, lite väl häftigt, men kul och nyttigt. Man märker inte först att farten sliter så som den gör.  Glömmer att dricka o äta o så kommer tröttheten och smärtan. Precis som det är på VR i den snabba klungan, så det är nyttig träning även om det är kort.

Här höggs det och ryktes det mer och mitt på finns en lååååång seeeeg stigning där det sprack upp. Jag är ju relativt stark i backarna och lyckades haka på uppför den sista biten, men det var på vippen att jag drunknade i en sörja av plågad vanmäktig mjölksyra. Vi var sex man med där, tre från vår VR-grupp - Niklas Bjarnegård o Berner Yngve också + tre licensåkare från den lokala räcerklubben. Inte så illa.

Vi höll i hopp hela vägen i mål, vi visste att det fanns starka ryttare bakom som jagade, men höll undan med några minuter. Jag var helt krullig i benen när det var dags för spurt och lät de starka hållas. Rullade in som 5:a. Tror det blev så för två år sedan också. Träningskompis Henrik Johansson tog andraplatsen. Han började dagen med 5 extramil i benen... o la till två innan hemkomst. Där har ni skillnaden. Bjarnegård är ju ett fenomen utan motstycke, även år. Verkade helt oberörd av turen. Berner har målmedvetet (sålt andrabilen) pendlat sig i grym form denna vinter. Grattis!

Vi från listan är alla inbitna cykelpendlare, det ger också starka ben, tack o lov, för annars är det svårt att hinna träna.  Förövrigt är det ju bra att köra så många lopp som möjligt innan VR, så man får fart och lite riktig smärta på bordet. Nästa helg är det inplanerat lopp i Åseda, med danskkompis Christoffer, han är uppvuxen där på 70-80-talet.

Det ser bra ut inför VR.

h,

Nicke

Vilken ride vi fick idag, lördagtur redan vid 7, och jag fick sällskap... Av Søren som också hade lite tajt schema för dagen men ändå kände att det behövdes cyklas lite hårt. Solen var ju såklart uppe också.

På dryga två timmar dammade vi av varandra så att jag tror att vi båda var rätt välmörade. Turen gick över Hakarp, Ramsjöholm, Siringe, Skärstad, där vi åkte baklänges upp bakom XL-bygg där det finns en stigning som otroligt vacker.  Vill man åka grus kommer man fram till Vätterleden så småningom, men det är asfalt hela vägen upp på toppen.  Vackra hus, vacker natur, vacker utsikt. Vi vände dock tillbaka ner och sedan motsols runt Landsjön. Och in till stan.



Man behöver inte köra 4-5 timmar för att bli slut i benen, bara man är i rätt sällskap så. Eller fel....

Tack Søren för en go tur.

Imorgon blir det Habo-rundan, ca 7 mil, men med fram o tillbaka cykling ca 11-12.

I går tisdag blev en sån där perfekt träningsdag, när man skrämmer i gång kroppen flera gånger och det känns bra, inte slitsamt. Men det innebar en liten kort tupplur på eftermiddagen i soffan på hemmakontoret, annars hade det inte gått.

Har haft lite hysteriskt med att få ihop bokföringen i firman, men den lämnde jag till bokslutsdamen som gör det sista +  deklarationen, innan spinningpasset i går kl 10.00. Men redan dessförinnan hade jag bestigit Klevaliden efter att ha cyklat boysen till skolan. Klevaliden är kanske en av landets mer omtalade cykelbranter, och finns lite förvirrande i två versioner: norra och södra. Samma höjdmeter, men norra lite mer blandad bränta (nytt ord!). Jag bor nästan på toppen av den södra.

Spinningen var tänkt som ett lugnt pass innan kvällens intervaller, men efter 5 minuter hade benen kommit igång och jag körde tunga långa intervaller som jag inte tänkt, men benen var hur glada som helst. Kleva för andra gången. Och en stor tallrik köttfärssås, sallad o pasta. Och en stor klunk Brämhults blå-/vinbärsjuice.Mer skrivjobb, men efter en timme var det dags för huvudet att vila... på soffan.

Sen var det inga problem att mata intervaller på industriområdet 300 meters ryck x 10. Kul med många starka att kämpa emot.

Medvind hem genom stan till Huskvarna och dags för Kleva igen, nu med räcern. Läge för rekordförsök? Ja varför inte, ska ju göra det under 4 min i år,  från övergångsstället i botten till andra. Stod upp första halva för att känna vridet, visst kanske... kan gå. Jag stod på hela vägen, men missade med 9 sekunder. Spenatsoppa väntade, passade perfekt denna dag.

Det går fler tåg.

Inte för att jag är överdrivet barmhärtig när det gäller småkryp (inte alltid mot mina medcyklister heller hi hi), men när det vankas fransk buffé på regnplaskiga vägar brukar jag försöka styra undan för grodor, sniglar och daggmaskar av fetare dimension. Mest av egoskäl, jag vill ju inte ha cykel o rygg nedsmetad med blötdjurspudding.

I morse var det dags för första gången, ett vårtecken så säkert som något, långa dagge stäckte ut sig på vägen framför mig och instinktivt svängde jag undan. Helt i onödan för egen del, eftersom jag kvart över 6 satt på gamla vintercykeln (vet inte hur många gånger jag ställt undan henne). Maskskärmarna satt ju på med förlängningar o allt. Men jag räddade ju liv.

Nog om maskar, hade ett fint pass på torra vägar i lödrags morse, ute kvart över 7 ensam och hojade runt landsjön i lagom mak, för att möta upp lite fler folk runt halv 9 tiden i Huskvarna. Hann in på Preem och låna lite 5-56 (varför heter det så?) Sedan bar det av mot Gränna i bra fart. Lite för bra tyckte nog någon. Jag kände mig ovanligt stark o rask och skulle ju inte med hela vägen. En av tvillingarna skulle diplomeras i Ju-jutsu (stavning?) vid kl 11, därför var det dags för vändning i Ölmstad. Med tanke på motvinden blev det en kamp mot klockan.

Mer fina Hvenbilder på boysen.

Jern Henrik svängde också av och vi tog lite småvägar hemåt för att kyssa vinden lite från sidan. Vägen upp till Skärstads kyrka var dock otroligt trög. Vi åkte sida vid sida hela vägen, så jag fick streta på. Henrik pratade och jag hostade ur mig enstaviga läten till svar På VR-vägen mot kaxholmen mötte vi ett antal glada cyklister som var på väg att göra om vårt misstag, gå ut i medvind. Kände mig fortsatt pigg, med endast en banan äten, och vi tog raka vägen till dojon, och jag hann med två minuters marginal. Där mötte vi båda tvillingarna med VR-medaljer runt halsen. Innan hade de hunnnit med att köra Minivättern som gästspelade i en av stans parker på morgonen. Det ska böjas i tid...

Kändes inte som ett långpass mentalt, men blev ju nästan 4 timmar totalt, utan pausande. Det får duga. Söndagen blev vilodag med vedfixande och biltvätt, och en timmes skatande i betongparken. Plus jobb med bokföring och en artikel som skrevs mellan 22-24 i går kväll. Pu! Jag som skulle upp tidigt idag för ett extrainsatt spinnnpass i Jönköping. Körde för fullt. Har varit bättre på att dosera träningen i år, fler vilodagar och lugna pass. Kommer köra hårt denna vecka och nästa sedan får vi ta det lite lugnare inför VR. Eller hur många veckor är det kvar?

Ja vi får se, träna på, lagom eller mycket, men aldrig mycket lite!

Är man frilansare, så måte man få ta sig friheter... fixade iväg de txter jag behövde och bokade en del möten inför nästa vecka. Men vid 11-snåret rullade jag ut med en strålande sol stående högt på himlen. Körde ut mot Lekeryd öster om Huskvarna och sedan mot norr på fina vägar.

Som vanligt fick jag efter någon mil grymt sendrag i på insidan av låren och upp i rumpan. Tror att det beror på att när jag kör själv så spänner jag mig hela tiden och det börjar krampa. När man ställer sig upp och sedan sätter sig igen går smärtan rätt ner i skorna och man får ställa sig upp o vila gång på gång för att det ska släppa. När man kör i grupp så blir det avlastning med jämna mellanrum. Då klarar jag mig.

Bilden från Hven i påskas - vackert kvällsljus!

Men sen gled jag på fint och njöt av värmen och grönskan. väl i Bunn stoppade jag i mig min flapjack och klunkade lite. sen var det hemfärd i lätt motvind som inte störde nämnvärt. Befriade mig från kaxholmsbacken utan genade över Vista kulle. Var hemma efter dryga två timmar. Kändes bra.

Grannen upplyste mig om att jag missa sotaren, var väl han som ringde mitt i turen men som inte hördes.

Åt mig igenom kylskåpets rester och sedan belv det mer jobb innan jag hämtade kidsen.

Imorgon lördag vill pojkarna köra lilla vätterrundan som besöker stan. Kul. Kör väl en tur innan dess och hänger på något gäng en liten bit. Aldrig någon som vill cykla kl 7... Vad kan det bero på?

Hoj!

Bjuder på en fin bild av en av våra tvillingar

Just vid den här tiden, brukar jag alltid ha lite småpanik för att hinna cykla tillräckligt med bara lite drygt en månad kvar Vätterrundan. Så inte i år, känner mig tryggare än tidigare. Kanske för att jag känner mig bra i form redan, åker och njuter av att vara stark med mina mått mätt (får bara inte åka för mycket med elaka Henrikarna).

Men kanske främst för att jag insett att jag inte kommer kunna åka fortare runt vättern i år, än förra. Även om man är en flitig motionär så får man inse att gränsen nog går runt 8 timmar. Förra året klarade vi "drömgränsen" med 4 minuter. Jag var och kommer vara mkt nöjd med det. Umgås med tanken att köra VR tillsammans med min fru i stället, njuta av loppet, vädret och maten. Och av min fru så klart, se henne plågas lite. Hi hi.

Förra veckan blev det lite spinninng igen - tre pass - vansinnig cykelpendling fram o tillbaks till stan Jönköping - Huskvarna 2 mil t o r. Ett backpass med nämda Cykellistan i torsdags var det stora kraftprovet. Inte för att det var extremt i sig. Men den dagen satte jag fart på hjärta och ben tre gånger, liksom. Det är lite ovanligt. Först på morgonen, sedan på eftermiddagen, och tre timmar senare var det dags för backe i 1,5 timmar och hällande regn. Träningen var bra för benen. Regnet danande för karaktären... Hu va kall jag blev, så där huttrande att jag höll på att falla av hojen.

Det var några riktiga bergsgetter med och vi plågade oss bra, jag höll inte riktigt farten alla 5-6 gångerna uppför den låååånga sega backen upp till A6 golfbana. Skulle ju hem också, uppför min egen brant, för andra gången den dagen.

Fredag blev vilodag, eftersom jag fick lova bort mitt pass till en spinnkollega. Tack Jenny, du räddade mitt möte.

Lördagen var ju vikt till Skateboard med mina skatepolare från 70- och 80-talet. Vi var nog 12-13 stycken som kom "hem" och skatade i den nya betongpoolen här i stan. Svårt att beskriva känslan när man träffar folk som hela ens världsbild snurrade kring under några intensiva år. De flesta av dem har jag inte sett på 30 år, några träffar jag o skatar med fortfarande. Jobbar till och med med Martin Willners på tidningen Sportfack. En tidning för fackfolk i sportbranschen. Jag gör en del frilansuppdrag för dem.

Själv har jag aldrig riktigt lagt brädan på hyllan, utan åkt lite varje år för att hålla igång bastricken. Men det är knepigt att hålla fötterna på plats ändå, när man inte har några spd... Prova får du se!

Frontside rock n´roll, ett ovanligt knepigt trick som jag faktiskt lärt mig på äldre dar, inte till fulländning, men snyggt på bild om jag får säga det själv.


Men jag hann en liten runda på morgonen på två timmar i bra tempo. En halvtimme med de stygga pojkarna räckte för att bli matt i benen. 8 mil på två timmar... nej så bra var det inte. Söndag planerad vilodag.

Idag var det långkallingar och vintervantar på för inpendling till Jönköping. 1,5 minusgrader, hua. Gillar inte att frysa, men gillar att cykla. Tyvärr en svår kombination, om det inte är vår o sommar. Ja till o med pannbandet var på idag.

Cykelveckan har hittills bjudit på tre egna spinnpass - är nu uppe i 53 pass för hela våren. Alltså kan jag börja få ersättning... därtill har jag pendlat in tre gånger mellan huskvarna o Jönköping. Inget långpass dock... men kanske ikväll att det blir backpass med den berömda Cykellistan. Bara det blir lite varmare. Min fru ska med också. Kul!

Nordanvinden som gipsar våra stakars själar här i Vätterbygden har äntligen upphört efter 5-6 dagar. Och det ska bli varmare till helgen. Men då ska jag inte cykla utan ha Old School-reunion med mina gamla skatepolare från -70 och 80-talet, som kommer hem för nostalgi-skatande i den nya betongpoolen i Jönköping. En del av dessa har jag inte sett på 30 år... Fem av dem bor i Stockholm, en i Lund, en Götet och några kvar på hemmaplan. Ska bli kul.

Men jag hinner kanske cykla en sväng på morgonen mellan 7-9 på lördag.

Går och drömmer om nya hjul till räcern, kommer nog slå till på ett par Dura Ace- hjul, prisvärda kolfiberhjul, som kommer halvera vikten mot dem jag har nu... kanske inte riktigt, men mentalt så.  Ska höra med Sportsönerna i Jönköping vad bästa dagspris är. Tror inte de har några hemma på lager.

CU

Kan summera en ganska hård, men harmonisk träningsvecka. Började med ett cykellopp i Danmark i måndags i 37km/h.

Tisdags:
I tisdags lite lugn spinning med mina seniorer på friskis - återhämtning. Gäst hos Hagge för lunch - granne och gammal kompis som drabbades av hjärnblödning i höstas och mirakulöst är i princip återställd nu. Själv drabbades jag av blodsockerfall på vägen uppför klevaliden, trots att jag nästan gick upp - kallsvettig!!! Lite mat gjorde susen - mycket mat förresten.

Onsdag:
Onsdagsspinning på morgonen, tempokörning in till stan kl 06.15 sedan hård spinning, kanske ett av mina göttaste pass på spinningen någonsin. Storfrukost på Stora hotellet efter, socialt! Stadig lunch - cykellagning - inte min egen, men en kollegas på reklambyrån NY. så var det dags för intervaller på vanliga cykeln på kvällen, med "Cykellistan". Stans största cykelklubb, utan att vara en klubb. Spontan cykelgemnenskap.

Torsdag:
Ingen cykling alls... Jo, jag cyklade boysen till skolan och tog kleva hem, belevat och lugnt. Hämtade dem på eftermiddagen smma backe, dom börjar bli vana... hi hi! På dagen var jag på vindkraftverksinvigning i Gränna, reportage för kund, men vi har köpt andelar i verket också.

Fredag:
Cykel i jeanstempo in till NY, forfarande lite stiff o stel i benen efter ondagens intervaller. Snabbjobb vid datorn sedan seniorspinn som vanligt och lunch med cykelkompisen Peter Elofsson. Laddade med libanesiskt i drivor, för att vara laddad till lördagen. Cyklade hem med boysen, samma backe, men fick muta dem med en schweizernöt... och mig själv.

Lördagen:
Hade själv gjort ett upprop på Cykellistan för att  få ihop gruppen vi ska försöka köra runt Vättern med på under 8 timmar. De andra grupperna samlades kl 9 inne i Jönköping och hela 10 hade hörsammat min åkallan. Totalt stod väl 40-50 cyklister redo för olika turer - mäktigt. Vi blev nio iväg i ett högt tempo genom stan, tillbaka till Huskvarna och uppför höjderna. Blev väl knappa nio mil, men kanske mer eftersom jag körde fram o tillbaka till stan. Kände mig pigg, men låg på gränsen. Så ska det vara. Med på turen var 2xHenrik som såg till att farten var bra hela tiden. Inget pausande eller fikande. En banan i farten bara. På hemvägen kunde jag inte låta bli att utman adjunt Henrik i de branta korta backarn runt landsjön. Jag vann på överraskning. Oj vad det sved... Benen var ordentligt mörade när vi väl var åter i Huskvarna. Kändes som jag hade en knytnäve spänd i vänster lår. Skavde mig upp för kleva för 5 eller 6:e gången denna vecka. Trött och lycklig.

Att cykla med folk som är starkare än en själv är det bästa - bara att bita ihop. Sen får man hoppas att de är snälla o väntar när det går för fort. Henrik nr 2 Rudelius är ju regerande svensk mästare i H30.

Söndag: vila, vedhuggning och trädgårdsarbete.

Cykla mer o cykla vackert!