Kan summera en ganska hård, men harmonisk träningsvecka. Började med ett cykellopp i Danmark i måndags i 37km/h.

Tisdags:
I tisdags lite lugn spinning med mina seniorer på friskis - återhämtning. Gäst hos Hagge för lunch - granne och gammal kompis som drabbades av hjärnblödning i höstas och mirakulöst är i princip återställd nu. Själv drabbades jag av blodsockerfall på vägen uppför klevaliden, trots att jag nästan gick upp - kallsvettig!!! Lite mat gjorde susen - mycket mat förresten.

Onsdag:
Onsdagsspinning på morgonen, tempokörning in till stan kl 06.15 sedan hård spinning, kanske ett av mina göttaste pass på spinningen någonsin. Storfrukost på Stora hotellet efter, socialt! Stadig lunch - cykellagning - inte min egen, men en kollegas på reklambyrån NY. så var det dags för intervaller på vanliga cykeln på kvällen, med "Cykellistan". Stans största cykelklubb, utan att vara en klubb. Spontan cykelgemnenskap.

Torsdag:
Ingen cykling alls... Jo, jag cyklade boysen till skolan och tog kleva hem, belevat och lugnt. Hämtade dem på eftermiddagen smma backe, dom börjar bli vana... hi hi! På dagen var jag på vindkraftverksinvigning i Gränna, reportage för kund, men vi har köpt andelar i verket också.

Fredag:
Cykel i jeanstempo in till NY, forfarande lite stiff o stel i benen efter ondagens intervaller. Snabbjobb vid datorn sedan seniorspinn som vanligt och lunch med cykelkompisen Peter Elofsson. Laddade med libanesiskt i drivor, för att vara laddad till lördagen. Cyklade hem med boysen, samma backe, men fick muta dem med en schweizernöt... och mig själv.

Lördagen:
Hade själv gjort ett upprop på Cykellistan för att  få ihop gruppen vi ska försöka köra runt Vättern med på under 8 timmar. De andra grupperna samlades kl 9 inne i Jönköping och hela 10 hade hörsammat min åkallan. Totalt stod väl 40-50 cyklister redo för olika turer - mäktigt. Vi blev nio iväg i ett högt tempo genom stan, tillbaka till Huskvarna och uppför höjderna. Blev väl knappa nio mil, men kanske mer eftersom jag körde fram o tillbaka till stan. Kände mig pigg, men låg på gränsen. Så ska det vara. Med på turen var 2xHenrik som såg till att farten var bra hela tiden. Inget pausande eller fikande. En banan i farten bara. På hemvägen kunde jag inte låta bli att utman adjunt Henrik i de branta korta backarn runt landsjön. Jag vann på överraskning. Oj vad det sved... Benen var ordentligt mörade när vi väl var åter i Huskvarna. Kändes som jag hade en knytnäve spänd i vänster lår. Skavde mig upp för kleva för 5 eller 6:e gången denna vecka. Trött och lycklig.

Att cykla med folk som är starkare än en själv är det bästa - bara att bita ihop. Sen får man hoppas att de är snälla o väntar när det går för fort. Henrik nr 2 Rudelius är ju regerande svensk mästare i H30.

Söndag: vila, vedhuggning och trädgårdsarbete.

Cykla mer o cykla vackert!