Att väja för en daggmask
Inte för att jag är överdrivet barmhärtig när det gäller småkryp (inte alltid mot mina medcyklister heller hi hi), men när det vankas fransk buffé på regnplaskiga vägar brukar jag försöka styra undan för grodor, sniglar och daggmaskar av fetare dimension. Mest av egoskäl, jag vill ju inte ha cykel o rygg nedsmetad med blötdjurspudding.
I morse var det dags för första gången, ett vårtecken så säkert som något, långa dagge stäckte ut sig på vägen framför mig och instinktivt svängde jag undan. Helt i onödan för egen del, eftersom jag kvart över 6 satt på gamla vintercykeln (vet inte hur många gånger jag ställt undan henne). Maskskärmarna satt ju på med förlängningar o allt. Men jag räddade ju liv.
Nog om maskar, hade ett fint pass på torra vägar i lödrags morse, ute kvart över 7 ensam och hojade runt landsjön i lagom mak, för att möta upp lite fler folk runt halv 9 tiden i Huskvarna. Hann in på Preem och låna lite 5-56 (varför heter det så?) Sedan bar det av mot Gränna i bra fart. Lite för bra tyckte nog någon. Jag kände mig ovanligt stark o rask och skulle ju inte med hela vägen. En av tvillingarna skulle diplomeras i Ju-jutsu (stavning?) vid kl 11, därför var det dags för vändning i Ölmstad. Med tanke på motvinden blev det en kamp mot klockan.
Mer fina Hvenbilder på boysen.
Jern Henrik svängde också av och vi tog lite småvägar hemåt för att kyssa vinden lite från sidan. Vägen upp till Skärstads kyrka var dock otroligt trög. Vi åkte sida vid sida hela vägen, så jag fick streta på. Henrik pratade och jag hostade ur mig enstaviga läten till svar På VR-vägen mot kaxholmen mötte vi ett antal glada cyklister som var på väg att göra om vårt misstag, gå ut i medvind. Kände mig fortsatt pigg, med endast en banan äten, och vi tog raka vägen till dojon, och jag hann med två minuters marginal. Där mötte vi båda tvillingarna med VR-medaljer runt halsen. Innan hade de hunnnit med att köra Minivättern som gästspelade i en av stans parker på morgonen. Det ska böjas i tid...
Kändes inte som ett långpass mentalt, men blev ju nästan 4 timmar totalt, utan pausande. Det får duga. Söndagen blev vilodag med vedfixande och biltvätt, och en timmes skatande i betongparken. Plus jobb med bokföring och en artikel som skrevs mellan 22-24 i går kväll. Pu! Jag som skulle upp tidigt idag för ett extrainsatt spinnnpass i Jönköping. Körde för fullt. Har varit bättre på att dosera träningen i år, fler vilodagar och lugna pass. Kommer köra hårt denna vecka och nästa sedan får vi ta det lite lugnare inför VR. Eller hur många veckor är det kvar?
Ja vi får se, träna på, lagom eller mycket, men aldrig mycket lite!
I morse var det dags för första gången, ett vårtecken så säkert som något, långa dagge stäckte ut sig på vägen framför mig och instinktivt svängde jag undan. Helt i onödan för egen del, eftersom jag kvart över 6 satt på gamla vintercykeln (vet inte hur många gånger jag ställt undan henne). Maskskärmarna satt ju på med förlängningar o allt. Men jag räddade ju liv.
Nog om maskar, hade ett fint pass på torra vägar i lödrags morse, ute kvart över 7 ensam och hojade runt landsjön i lagom mak, för att möta upp lite fler folk runt halv 9 tiden i Huskvarna. Hann in på Preem och låna lite 5-56 (varför heter det så?) Sedan bar det av mot Gränna i bra fart. Lite för bra tyckte nog någon. Jag kände mig ovanligt stark o rask och skulle ju inte med hela vägen. En av tvillingarna skulle diplomeras i Ju-jutsu (stavning?) vid kl 11, därför var det dags för vändning i Ölmstad. Med tanke på motvinden blev det en kamp mot klockan.
Mer fina Hvenbilder på boysen.Jern Henrik svängde också av och vi tog lite småvägar hemåt för att kyssa vinden lite från sidan. Vägen upp till Skärstads kyrka var dock otroligt trög. Vi åkte sida vid sida hela vägen, så jag fick streta på. Henrik pratade och jag hostade ur mig enstaviga läten till svar På VR-vägen mot kaxholmen mötte vi ett antal glada cyklister som var på väg att göra om vårt misstag, gå ut i medvind. Kände mig fortsatt pigg, med endast en banan äten, och vi tog raka vägen till dojon, och jag hann med två minuters marginal. Där mötte vi båda tvillingarna med VR-medaljer runt halsen. Innan hade de hunnnit med att köra Minivättern som gästspelade i en av stans parker på morgonen. Det ska böjas i tid...
Kändes inte som ett långpass mentalt, men blev ju nästan 4 timmar totalt, utan pausande. Det får duga. Söndagen blev vilodag med vedfixande och biltvätt, och en timmes skatande i betongparken. Plus jobb med bokföring och en artikel som skrevs mellan 22-24 i går kväll. Pu! Jag som skulle upp tidigt idag för ett extrainsatt spinnnpass i Jönköping. Körde för fullt. Har varit bättre på att dosera träningen i år, fler vilodagar och lugna pass. Kommer köra hårt denna vecka och nästa sedan får vi ta det lite lugnare inför VR. Eller hur många veckor är det kvar?
Ja vi får se, träna på, lagom eller mycket, men aldrig mycket lite!
2011-05-16
1 KOMMENTARER