Både igår och idag morse hoppade jag i cykelbrallorna klockan kvart i sex och petade i mig en banan och ett glas vatten, innan det bar i väg. Morgonträning på lätt mage är perfekt. Har missat det lite nu när jag jobbar hemma mycket.

Igår slog jag faktiskt nytt rekord runt Landsjön, putsning med 2 minuter - en timme o två minuter från Hakarps-rondellen o tillbaka. Adjunkt Henrik ringde förra veckan o sa att han gjort det på 57 minuter - sadist - så jag måste under timmen detta år. (Om du inte har riktigt så bråttom förbi så kan jag rekommendera ett besök i Hakarps kyrka för att kollla in de fantastiska takmålningarna, ska ta en bild en dag.)

Idag på morgonen körde jag över Lekeryd, Svarttorp, Ramsjöholm (vacker namn), Hakarp (igen) o så hem till Jöransberg; går på strax under timmen. Tog det väldigt lugnt i början för att väcka min lekamen lite försiktigt, pratade både med kossor och dansande älvor.  Men sedan körde jag långa intervaller - fullt ös - på rakorna och vilade mig i uppförsbackarna. Precis tvärt emot vad jag brukar göra. Blir lite  längre intervaller så. Kanske 6 tunga drag på en knapp timme. Lite längre kanske hade varit bra, men jag skulle ju hem o väcka kidsen till skolan före sju. Det hann jag.

Utan mat i magen är en timmes hårdkörning ganska lagom, sedan behöver det fyllas på. Och det är gjort nu - müssli med extra russin, riven eco-cocos och en skivad banan - med mellanmjölk så klart.

Nu kan jag ju köra ett backpass till lunch också, eller i kväll... Eller bara klappa mina ömmande cykelfiléer o säga: bra gjort Nicke!