Lunchrunda utan watt och vett.
När jag sitter hemma och jobbar och vädret inte är för eländigt - vår, sommar, höst alltså - brukar jag ta mig friheten att lunchcykla, sällan mer än en timme, för att sen äta. Idag torsdag blev det vårpremiär. Solen tittade fram och lurade mig att ta lättare klädsel på mig än vad tempen egentligen tillät, för solen försvann innan jag kom på hjul.
Vart jag styr kosan beror på kynne och lynne för dagen, runt Landsjön är ett inte ovanligt arrangemang. Runt Ramsjön ett extra långt äventyr som kräver godkännande av överordnad. Oftast blir det några varvkombinationer i backarna hemmavid i de småländska alperna. Bonarundan - alltså runt Hakarp mot Läxarp, men avsvängning tillbaka mot IKHP och upp på Fagerslättsvägen - är en vanlig runda som ger lite racefeeling. En blandning av korta attacker i uppförsluten, några långa drag på platten och en kort klättring där pulsen hinner komma igång. Tyvärr är vägen på landet i väldigt dåligt skick numera, med många lagningar och massor av tjäl-valkar i asfalten; knappt att rekommendera på racer längre.
Runt Landsjön, utan mig den gången.Hur långt? Inte aning, är inte slav under vare sig watt eller fart. Sista varvet gjorde jag på dryga 17 min på min cykelcross-hybrid. Kändes bara bättre och bättre på de tre varven, men sen var det hem till oket igen. Lagom en timme med till- och frånrullning också.
Efter 45 minuter spinning känner man sig mer utsketen än efter timmen här, trots att jag ligger mycket högre i intensitet ute. Är det den groteska svettningen på spinningen som gör det så plågsamt?
Lunchade med äggröra på fyra ägg och feeeet grädde, 1/4 pkt bacon, två mackor och en halv paprika. Gött.
2014-03-06
0 KOMMENTARER