Ostrukturerat konstruktiv
Mäta, räkna väga. Nej. Jag är ingen superstrukturerad motionär, som har koll på exakt hur jag ska träna, har tränat eller bör träna. Jag vet inte exakt hur långt jag kör varje pass eller hur fort. Jag vet inte min maxpuls eller var olika tröskelvärden ligger. Men jag känner min kropp genom att just - känna efter.
Vilopulsen har jag lite koll på för att se hur dagsformen är. När jag var förkyld för två veckor sedan låg den aldrig under 55. Men i söndags morse när jag vaknade låg den så lågt som 42. Lite högre puls kan ju ge en indikation på att sjukdom är i antågande eller att kroppen o knoppen är lite slitna.
Som för de flesta motionärer är ju tiden den begränsande faktorn. Jag behöver ingen vetenskaplig mätutrustning för att ta reda på hur jag ska bli bättre. Enklare än så: Det gäller att cykla så mycket som möjligt på den lilla tid som finns. Ju kortare tid jag har på mig desto hårdare får det bli, det är inget att välja på. Entimmes passet idag runt Landsjön, kunde inte bytas mot ett på 4 timmar, hur gärna man än ville.
Att intervaller av olika slag är en effektiv väg till ett gott hjärta har jag förstått och jag tränar mycket så, beroende på vilken runda jag kör. I år har jag försökt att köra lite längre intervaller, med långa block på ung 4-5 minuter och lugnt lika länge. Främst på platten där jag är lite klen. I backarna har det alltidt gått bra eftersom jag bor där jag bor. Och har en 70-kiloskropp som är relativt lätt att ta med uppför. Och så har mina gamla skateboard-muskler fått ett andra liv.
Men det kanske bästa sättet att utvecklas är att köra med dem som är starkare än du själv. Det har jag gjort sedan jag började köra i grupp. Tävlingsinstikten är mkt stark och inspirerande. Kan du bara ta några korta förningar första gången, går det lite lättare nästa gång. Att köra småtävlingar och motionslopp är också otroligt nyttigt för att se hur fort man faktiskt kan köra i grupp.
Det här året är väl det första där jag inser att jag kanske inte kommer kunna uppgradera ben o hjärta ytterligare bara genom att köra hårdare. Det som skulle behövas är mer tid och det är det ont om. Fler långa pass året runt. Visst kanske jag skulle kunna vinna på lite mer vetenskaplighet, men man cyklar ju för att det är kul avkoppling och vackert i naturen. Jag kör alltid vackra turer o undviker de tråkiga vägarna i trakterna där vi bor.
Idag cyklade jag runt Landsjön som sagt, 1,04, en av mina bättre tider - lite mäter även jag.
Men sanningen att man inte behöver cykla långt för att komma i kapp sig själv, har jag inte mätt mig till.
Ha det!
Vilopulsen har jag lite koll på för att se hur dagsformen är. När jag var förkyld för två veckor sedan låg den aldrig under 55. Men i söndags morse när jag vaknade låg den så lågt som 42. Lite högre puls kan ju ge en indikation på att sjukdom är i antågande eller att kroppen o knoppen är lite slitna.
Som för de flesta motionärer är ju tiden den begränsande faktorn. Jag behöver ingen vetenskaplig mätutrustning för att ta reda på hur jag ska bli bättre. Enklare än så: Det gäller att cykla så mycket som möjligt på den lilla tid som finns. Ju kortare tid jag har på mig desto hårdare får det bli, det är inget att välja på. Entimmes passet idag runt Landsjön, kunde inte bytas mot ett på 4 timmar, hur gärna man än ville.
Att intervaller av olika slag är en effektiv väg till ett gott hjärta har jag förstått och jag tränar mycket så, beroende på vilken runda jag kör. I år har jag försökt att köra lite längre intervaller, med långa block på ung 4-5 minuter och lugnt lika länge. Främst på platten där jag är lite klen. I backarna har det alltidt gått bra eftersom jag bor där jag bor. Och har en 70-kiloskropp som är relativt lätt att ta med uppför. Och så har mina gamla skateboard-muskler fått ett andra liv.
Men det kanske bästa sättet att utvecklas är att köra med dem som är starkare än du själv. Det har jag gjort sedan jag började köra i grupp. Tävlingsinstikten är mkt stark och inspirerande. Kan du bara ta några korta förningar första gången, går det lite lättare nästa gång. Att köra småtävlingar och motionslopp är också otroligt nyttigt för att se hur fort man faktiskt kan köra i grupp.
Det här året är väl det första där jag inser att jag kanske inte kommer kunna uppgradera ben o hjärta ytterligare bara genom att köra hårdare. Det som skulle behövas är mer tid och det är det ont om. Fler långa pass året runt. Visst kanske jag skulle kunna vinna på lite mer vetenskaplighet, men man cyklar ju för att det är kul avkoppling och vackert i naturen. Jag kör alltid vackra turer o undviker de tråkiga vägarna i trakterna där vi bor.
Idag cyklade jag runt Landsjön som sagt, 1,04, en av mina bättre tider - lite mäter även jag.
Men sanningen att man inte behöver cykla långt för att komma i kapp sig själv, har jag inte mätt mig till.
Ha det!
2010-05-10
0 KOMMENTARER