Igår hade jag cykelkläder på mig i 6 timmar. Men jag cyklade inte så vidare mycket. Tidigt vid 7 så regnade det spövis. Sedan var jag påväg både före  o efter lunchen som bestod av en snabbt hoppsnurrad tomatsoppa med risbollar. Men icke. Sedan blev det en tur med dammsugaren istället...

Sen skulle Malin o barnen gå ner till ICA i Huskvarna och handla, men en av våra tvillingar, Tom, vände efter ett tag och ville inte gå genom skogen. Tvärarg kom han tillbaka och jag kunde  inte ge mig ut då heller. Så det blev en timmes soffcykling framför Girot. Kändes så där....

Finns det någon annan folkrörelse som så väl lyckats motarbeta sitt eget uppdrag som idrottsrörelsen? Ska man titta på cykel så bör man ha cyklat själv.

Kul dock att att se dem klafsa fram i leran på grusvägarna i Toscana. Framifrån såg de ut som klädda i beige nylonstrumpor i helkroppsformat.

En timme efter målgång ringde Adjunkt Henrik, min vapendragare inför söndagen, han frågade vad jag hade för däck på hojen. Han var sugen på svensk grusväg. Mina Michelin är väl inte optimala för ändamålet, men jag brukar inte backa. Själv hade han lagt på några fetare ringar med lite mer gummi o slita på.



Frukost halv sju, sedan uppstigning strax efter samma timma. Att cykla ensam med Jern-Henrik (dansk stavning) är lite speciellt. Jag brukar kalla honom motionärsmördaren. Av erfarenhet vet jag att ett pass med honom alltid är socialt mycket trevligt. Han kvittrar o snackar i uppförsbackarna, medan jag stumt bygger upp en syreskuld i benen som sitter i en vecka.... nästan i alla fall. Vi hinner prata om rätt mycket annat än bara cykel, vacker natur, snygga hus och ett o annan språkligt spörsmål, så svensklärare han är. (inte svenskalärare...)

Strax efter Habo kyrka i Västergötland barkade vi in på första gruspartiet som var mycket fint packat med endast mindre håligheter o lösgrus. Lite segare rullmotstånd så klart efter gårdagens regn, men mina vita tossor på fötterna förblev vita. Sammanlagt blev det nog 3-4 mil grus i olika snurrar runt sjön Stråken o upp mot Mullsjö och Bottnaryd. Den sista biten grus var dock ruggig, jag döpte avsnittet snabbt till Strade McAdam, istället för Toscanas vita dito. Men vi rullade igenom utan punktering eller andra incidenter. Problemet är att man inte kan ligga på rulle här, utan att får göra allt jobb själv och Henrik matade på ordentligt (med mina  mått mätt). Hua!

Med dryga tre timmar i benen var jag ganska mör vid det här laget. Henrik är snäll, han väntar alltid, men visar man det minsta pigghet är han direkt attackhågad. I vår har han tränat med Jönköpings cykelklubb och fått adekvat sparring - det märktes. Innan jag var hemma hade jag ytterligre en dryg timme i benen.

Nu sitter jag här ganska mätt o nöjd, med  adrenalinet forfarande i full fart i ådrorna, lindrande kramp-värken i vänster lår. Malin skulle också cykla med sina Speeed Sisters i dag, men jag hann länsa kylskåpet på veckans rester i lugn och ro.

Dagens tur blev en bra kompensation för gårdagens snöpliga cykelslut. Det är konstigt, men benen känns alltid mycket stummare efter en uppläxning av adjunkten, än när  jag kört själv. Det känns inte som det går så hårt, men intensiteten är högre och tiden för återhämtning minimal.
Tack Henrik, trots att du är den skyldige till min syreskuld.

DENNA VECKA:
Bra cykling måndag, tisdag, torsdag och söndag får väl vara godkänt, totalt ca 10 timmars cykling. Lite olika karaktär på passen - blandat e bäst! En Vätternrunda i veckan kan väl vara lagom. Skönt dock att vi slipper grus i Juni.