Som du kanske märkt skriver jag oftast, lite felaktigt kanske någon tycker, Vätterrundan, utan "n" mellan r:en. Ingen stor sak kan man tycka, men är man filolog så skär en sådan sammansättning som Vätter-n-rundan.

Varför?
I svenskan har vi aldrig bestämd form av substantivet i sammansättningar: det heter alltså bil-bälte (inte bilenbälte) gräs-matta (gräsetmatta), nyckel-ring (inte nyckelnring).

Bor man i Huskvarna har man vätterutsikt (och äter vätterröding). Men stadens obildade fastighetsmäklare skriver ändå vätter-n-utsikt i sina husannonser i nio fall av tio. Ordet Vättern är förövrigt en avledning av vatten. Sjöar och vattendrag benäms annars alltid i bestämd form när man pratar/skriver om dem. Det finns bara en Lagan t ex (faktiskt samma ord som engelskans "lake", franskans "lac", skottskans "loch").

Nu skulle man kunna skriva en hel avhandling om sammansättningar i svenskan, men i det här fallet är det enkelt. Det borde heta Vätterrundan och jag kommer fortsätta skriva det eller VR.

En av de vackraste sammansättningar jag vet är när Bellman skaldar: .... och nedanför, i vattubrynet....