För tre veckor sedan brakade min mage ihop i ett kort skov av så kallad ulcerös kolit. Kom väl inte som en blixt från klar himmel direkt. Men jag har väl inte riktigt tagit signalerna på allvar. Det som är lite lömskt är att försämringen kommer smygande under lång tid. Under tre veckor har jag alltså börjat knapra mina mediciner som jag hållt upp med i ett och ett halvt år. På bara två veckor blev magen väldigt stabil igen.

Vad har då detta med mitt cyklande att göra kan man fråga sig? Jo redan förra veckan märkte jag att den där stumheten som jag kännt i benen hela säsongen, även efter ganska måttfull träning inte infann sig som vanligt. Tjocktarmsinflamationen påverkar hela kroppen, bland annat leder o ligament. Men säkert även musklerna tror jag nu.

Tom i bokskogen söder om Århus i somras.

Mer övertygad blev jag efter fredagens och lördagens cykling. Först 2,5 timmars spinning på Friskis och sedan 3 timmar mtb med adjunkt Johansson alias Jern Henrik på lördag morgon. En ganska blöt o kall tillställning kan jag lova. Men det härliga var att jag efter inte kände någonting i låren och Henrik grillade mig ändå rätt hårt i soggiga backarna och jag hade inte en chans att att hänga med. Har ju inte cyklat ordentligt på två månader. Även på söndagen var benen klart böjbara.

Jag hoppas att känslan håller i sig, för jag börjar bli rätt sugen på att börja bygga upp cyklandet inför våren. Längtrar efter långa pass på vintercykeln.

På onsdag blir det  spinning igen med dubbla pass på morgonen. Kanske ska köra lunchen också...

Natt!