22 000 personer har de knökat in till nästa år och startplatserna tog  slut på rekordtid. Rätt många i Sverige som står för sitt livs utmaning, i alla fall sitt livs fysiska utmaning. Statistiken tror jag säger att i princip hälften av alla startande gör det för första gången. Lite konstigt faktiskt, att så många blir avskräkta...

Själv blev jag grymt peppad efter min första rundan. Jag var väl en sån där typisk 40-årskrisare som lovat åka med en kompis, som visserligen var mer än väl meriterad för uppgiften och vänlig nog att dela med sig av all sin erfarenhet. Vi drog runt på under 10-timmar. Tanken väktes direkt efter: kanske skulle det gå att köra under 9 timmar om man bara tränade lite mer.

Redan veckan efter VR 2007 började jag köra hårdare både till och från jobbet. Cykelpendling har i 4 år varit stomen i min träning, tyvärr är det inte riktigt så längre. Men jag cyklar nästan varje dag ändå o håller två spinningpass i veckan med mina seniorer på F&S.

Även på en kortare tur på cykel ser jag till att alltid ligga på en liten stund så hjärtat får jobba på högvarv 5-7 minuter. Så att det glömmer bort vad det kan.

Inför nästa år blir inte utmaningen att köra fortare än detta år, för det kommer jag nog inte klara. En stor utmaning är att hitta motivationen att gå upp tidiga mornar och klämma av 3-4 timmar i mörker o kyla redan tidigt i februari.

Sista månaden har jag i stället återbekantat mig med den aktivitet jag ägnade hela min uppväxt år 7 dagar i veckan - skateboard. Jönköping har begåvats med en betongbana som är både vacker att titta på och kul att åka i. I lördags var det invigning och massa gamla rippers från förr var hemma laddade carving.

Så här såg det ut härom kvällen när Martin Willners fångade mig i en Tail Slide i poolen.

Ha de!