Om jag kort ska sammanfatta Gotland runt den gångna helgen, så får det bli med orden: socialt, kul, omtänksamt, charmigt.

Om jag ska bli lite mer mångordig kan jag börja med namnet – att det inte heter Gotland runt, utan Gotland 360. Trehundrasextio graders motsolscykling runt "Öa-grande". Upphovsmannen till detta lopp är Jönköpingssonen och skateboard-gurun Philip Willners som för fyra år sedan kom på idén att cykla Gotland när det är som vackrast - i september. Själv har han bott där borta i snart 20 år.

Motsols - motvals - är precis vad som gör detta tvådagarslopp så annorlunda jämfört med allt annat. Det enda som känns vanligt så här i efterhand är väl sträckan 360 km. Respektingivande för de flesta, i synnerhet om det var tre månader sedan VR....

På cykeldagarna förra året valdes Gotland 360 till årets motionslopp i Sverige. Varför förstår jag nu. Vi, jag o min fru, anmälde oss stubinsnabbt i våras för att få plats på fjärde rundan. Deltagarantalet var satt till 200 stycken (kommer aldrig bli mer än 360!).

Jag känner Philip sedan jag var liten och han lite större. Han var en klurig rackare redan då. När det gäller cykelloppet, har han klurigt förenat "man tager vad man haver" och "endast det bästa är gott nog". Ett utmanande lopp, kryddat med vacker natur, perfekta vägar utan skador, medeltida kyrkor, vackra gårdar, domarringar, raukar och fantastisk mat. Var 4:e mil möttes vi av hembakade bullar och muffins, varm o kall dryck. Och inte minst goe, glade gutar. Som en Keno-dröm. Sen var det lunch också – varmrökt lax på lördagen, pastasallad på söndagen. Nej, det här var inte 36 mils cykling, utan två dygns njutning.
Ingen sladdrig varmkorv, ingen vattnig sportdryck så långt ögat kunde nå.

Från Visby körde vi i fyra olika fartgrupper söderut på lördagsmorgonen i en rå, byig vind. Havet till höger var helt skummande vitt. Runt Hoburgen stod vi i princip still, alla åkte och skevade mot kastvindarna för att parera. Meeeeeeen där vände vi av mot nordost och då gick det undan. Efter lunch seglade upp vi mot Katthammarsvik. Nu kom det lite äckligt regn som plåster på laxen. Inga sura miner för det, men trötta ben fanns det nog gott om efter knappa 20 mil i sadeln. Men sista depån bjöd på guta-specialiteten saffranspannkaka, inte utan sylt och vispgrädde såklart. Mums.

21 vackra mil skrapade vi ihop innan vi var framme för nattkvarter i en kringbyggd gammal gutegård. Vad passade då bättre än helstekt lamm med potatisgratäng? Sex stackars lamm fick sätta livet till för detta cykel-blot (men det fanns många utmed vägen såg vi). Därtill rött vin eller hemgjord äppelmust. Gotlandsdricka fanns oxå i mängder. De gula pannkakorna fanns åter till bords + chokladkaka. Fantasktisk stämning rådde i matsalen. Att det vankades 15 nya upptäckarmil dagen därpå var det nog ingen som tänkte på just då.... Men det var nog ingen som drack några större mängder, det behövdes inte för att det skulle kännas i benen.

Dag två började med regn, och många hade graderat ner sig till 27 km-gruppen, kanske lite möra sedan motvinden, eller lammköttet, vad vet jag. Vädret växlade friskt mellan värmande sol och hell-rain, men vad gör väl det när man bjuds på varm kajpsoppa i depån. Så heter den gräddiga purjolökssoppan som görs på Gotland. Behöver jag tillägga att det inte rörde sig om något halvfabrikat från Bob:s industrier i Örebro.

Lunch i Bungeviken och sedan bar det av väster ut. Och ser man på, nu hade vinden vridit sig oxå och vi hade fortsatt bra vindar ner mot Visby. Sista depån hoppade vi faktiskt över och vi gled vackert in i Hansastaden på strandpromenaden, genom ringmuren, förbi Kruttornet. Några hade lite eget krut sparat i benen och gjorde upp om spurten (inte jag inte). Dusch i gästhamnen, sedan middag på restaurang. Philip hade sagt att om vi visade upp våra medaljer - självklart hemgjorda i lammskinn - skulle vi få en burgare på ett av hamnens hak innan färjan hem. Skulle detta bli den enda missen på matsedeln? Såklart inte. Rotfruktsgratäng med lammfärsbiffar. Utsökt.

Deltagarna var av alla kategorier, precis som runt Vättern, men det var många bockstyren såklart. Mest minnnesvärd var nog ändå damen från Australien som körde för andra året med sin man. Utan cykelkläder såg hon ut som en sån där engelsk tant som i filmerna sitter och virkar i soffan med fluffigt grått hår. På cykeln var hon ett monster, fast bara 150 lång. Cool.

Att många åkte detta lopp för andra, tredje o fjärde gången, var tydligt. Men jag garanterar att det var ingen som återvänt för att putsa sin tid från förra året. Mest för att njuta, äta och snacka mer. Och cykla vackrare, såklart. Här finns alla möjligheter att åka i alla hastigheter och i olika grupper. Fort på förmiddagen, lungt på eftermiddagen. Fredrikshof var där med ett gäng, liksom Spårvägscyklisterna. Inte bara grabbar, utan en hel del kvinnfolk också.

Gotland 360 är ett amatör-arrangemang i ordets rätta betydelse. Amatör betyder ju egentligen någon som älskar (amor). Det här ordnades av ett frivilligt gäng som verkligen älskar sin ö, sin mat och sina traditioner, älskar cykling såklart och sina medmänniskor.

Nästa år får vi dra ihop ett gäng och åka över, det är värt varenda krona.