I en rätt absurd miljö gick nu i helgen Värnamo Cykelklubbs årliga cykelläger av stapeln. Arrangemanget hade sitt nattläger i den för årstiden öde västern-staden High Chaparall utanför Hillerstorp i Småland. Nu ska jag inte vara ironisk, det här är ett fantastiskt läger som lockade över 300 cyklister från när och fjärran. Ett läger som inte hade varit möjligt att genomföra utan uppbådande av massor frivilliga krafter, med Keith Johansson vid styrstammen.

Lägret började redan på fredagen och det cyklades en 5-6 mil redan då i en mängd olika fartgrupper. På lördagen var det nog över 20 startgrupper med  olika hastighetsmål för dagen och två olika längder på rundorna. Jag och danska Christoffer var där för två år sedan och cyklade i snöslask, kontrasten till i år var total. Klarblå himmel och lite ryckig vind.

Jag o min fru Malin rullade ner i bilen lagom till fredagskvällens föreläsning med Erik Fåglum. Spännande historia, men en smula monoton disposition av innhållet. Otrolig bedrift av 4 bröder att dominera så som de gjorde i tempo. Hade gärna hört mer om hur de tränade och käkade på den tiden. Uppenbarligen cyklade de rätt fort redan då.

Inför lördagen brottades de flesta med frågan vilken fartgrupp man skulle våga hoppa på. Så här tidigt på säsognen har man ju ingen känsla för hur fort de små benen skulle orka trampa. Christoffer var enig... klart vi skulle åka med snabbaste gruppen som siktade på en en snittfart på 36 km/h. Lät lite hysteriskt, särskilt som det bara mönstrade in 9 personer på morgonen, inklusive Jern-Henrik som gästspelade lite. Med vinden kraftigt  i ryggen drog vi söderut på vackra smålandsvägar, nästan ända ner till Ljungby. Hade inga större problem att hänga med och ta hyfsade förningar, men i någon backe fick jagbita ihop ordentligt för att ta mig över. Bävade dock för hemresans motvind. Hade laddat med juice i bägge flaskorn, två bananer o två stora snickers. Här skulle det inte gå torrt inte.

Hemresan gick utmärkt, men vi blev så småningom ikapp körda av det 20 man starka gänget som egentligen skulle köra ngt långsammare än vi. Det blev lite oroligt i leden de sista  milen och det sprack sönder när många börjat bli slitna, och det kördes lite hårdare i motvinden. Vi höll vår grupp intakt ända in i mål, så när som på någon ramlade ner i grupp 2. Jag kunde glatt konstatera att benen pallade 36-tempo så här i upptakten av säsongen. Sensation!  Springning o spinning verkar ha gjort lite nytta. Frågan var hur benen skulle kännas i morgon?

Kvällen spenderades med en galen föreläsare som rott över atlanten på si så där 90 dagar. Han var som en korsning av Gardell och Kropp - kul o knäpp! Därefter var det dags för den klassiska grillbuffén, lite sent att äta drivor med kött, men det är svårt att låta bli. Till detta drack vi medhavt cykelvin från Argentina ekologiskt. Finns numera på Systemet.



Sov inget vidare på köttberget, men cykeln skulle ju inte sadlas förrän kl 10 så jag han dra mig ordentligt. Hade dessutom blockerat väg i väg-toan som var av modell SJ-vakuum, för att få lite lugn.

Söndagen var tänkt att bli en lite kortare tur och med samma valfrihet av hastighet etc. Vi bildade en stor grupp med dem vi avslutade lördagen och det blev ca 30 man. Idag skulle det bli mer kuperat och med spurtpriser i 5 backar, bland annat upp på Isaberg. Det rullade på rätt bra i två led, ibland med låsta led,  ibland med rullande byte om det var någon som bara ville upp o känna kort på vinden.  Det gick ganska hårt i backarna, men det skulle ju cyklas 9 mil totalt så jag tog det rätt lugnt uppför för att orka med hela vägen.

Uppför Isaberg drog alla på som tusan, så jag blev sist kvar. Kanske berodde det på att jag var en av få som visste ungefär hur långt o brant det är upp till parkeringen. Mycket riktigt var det många som fick tvärstopp efter bara ett par hundra meter. Det är skillnad på ett backpass med listan en solig torsdag och att bränna fram i 34-35 knyck mellan stigningarna som denna dag.

Hem kom vi med lite härlig spurt uppför rakan till High Chaparall. Lunch med ännu en god o riklig buffé satt som godis i benen. I bilen hem till Huskvarna sov jag som barn. Ett lyckligt barn.

En kul helg med massor av hoj, som ett konfirmationsläger ungefär. Jag fick konfirmerat att benen ligger bra till inför våren - fullt möjligt att ta ett kliv till på starkstegen. Men det är inte bara benen som ska vara med, huvudet oxå. Vi får se - en träningsdag i taget. Men häng med till high Chaparall nästa år.



Fortsättning kommer i morgon...