Kan bara konstatera att det var ännu roligare att köra rundan i år, även om det gjorde ont ett tag efter Karlsborg. Sub8-gänget var ju ingen helgjuten skara detta år och viljorna spretade en hel del. Ja lockades helt klart av att få ge allt, satsa allt på ett kort och se hur långt det kunde bära. Vi rullade ut lite försiktigt med Hisingens välformade lag och vi lät dem dra till Hästholmen. När det var vår tur, visade sig vår samkördhet, eller rättare sagt den skymtades inte ens. Vi var väl bara en fyra fem stycken som tog förningar, och rätt som det var var vi ensamma i toppen tre av oss, med lucka bakåt.

Hisingen återtog kommandot en liten stund innan ett Sub7 gäng dundrade ifatt oss. Några av oss tvekade inte utan hängde på, men jag tror att de flesta stannade med Hisingen. Och hur den färden gick vet jag inte i datalj, men de klarade sig in under 8 timmar (7.55). Vi dundrade på söderut i hög fart, men spetsen tog det lugnt i uppförsbackarna. Inga problem att hänga med, kanske beroende på motvinden som bromsade där framme. Väl på västsidan blev farten betydligt högre och det var svårt att hänga på, när den stora klungan sprack av i olika bitar upp mot Habo. Såg att Niklas Bjarnegård kunde täppa igen, så även Henrik Johansson (trots att han tappade sin telefon i vimlet).

Själv hamnade jag i en mindre grupp på 10-12 man som rullade på i jämn hög fart upp mot Hjo, då Continentallaget kom ifatt strax innan infarten. I mitt stilla sinne hoppades jag kunna kliva med det gänget upp mot Karlsborg, och det lyckades hela vägen. Men ligger man lite längre bak i kön blir det ryckigt tempo med många små igångdrag som sliter i längden. Men jag anade ändå inte vad som var på väg, visst ryckte det lite ena vaden och vänster lår var ju lite stumt. Inte alls som förra året, dock, då allt var stelt redan i Jönköping. Att det var en tredje del kvar visste jag ju, men enfaldigt trodde jag nog att det skulle kunna bli en bra tid.

Bild till KABE:s tidning

I Karlsborg stannade klungan o kissade lite till höger och vänster, och sen rullade det på igen. Men när vi kom fram till halleluja-backen, bar inte benen längre, från den ena minuten till den andra. Jag brukar inte kliva av i backar, men här var det handbroms i, och det rejält. Försökte snabbota mig med en liten Redbull som jag smugit med i ryggfickan - ingen effekt.

Brukar alltid ha min bästa tid här på rundan, men inte denna dag, tydligen. Gudarna vill annorlunda, trots välsignelsen av prällen på toppen. Till slut var det vingel-tempo in i första bästa depå. För att dricka vatten, kaffe, och sportdryck. Hungrig var jag inte,  men saltgurka smakade inte som vanligt... utan väldigt gott!!! Någon kemisk obalans var det säkert i kroppen, för annars äter man inte något så räligt.

Detta hade ingen direkt effekt, utan jag sladdrade ut på vägen igen, blev i kapp körd av några spridda snabbisar som jag kände igen från tidigare gäng, men att hänga på var inte att tänka på. Upp mot Hammarsundet, kom Hisingen och spridda skurar av vårt sub8-gäng glidande på ett enormt långt snöre, men inte heller det funkade något vidare. Vad göra?

Vinnarna!

Upp på bron vid Stora Hammarsundet tog jag in på depå igen och åt en näve saltgurka till och ännu mer vanligt vatten. Rena snurren, men jag längtade verligen efter sältan. Efter infarten till Harge-badet kom det ett stort sub8-gäng igen som startat 10.46 tror jag. Som genom en trollgurka (var det saltgurkan?) var benen hur fina som helst, jag kunde gå med direkt, och hjälpte till i toppen och höll farten, utan probelm. Vårens vridmoment var tillbaka. Dom hade flera i sitt gäng som gled med längre bak, så de var nog tacksamma för lite hjälp.

Sista 3 milen är kul, och vi dundrade fram på ett singelled, för att inte skrämma våra medcykliser allt för mycket på de smala vägarna. Dom kunde glida in under 8 timmar med några minuters marginal. Tydligen låg det fler Bitwisare där bak också, Fredrik Holmdahl o Jim Mulshine bland andra.

Själv halkade jag över 8 timmar med 8 minuter. Men var lika glad för det. Helst hade jag så klart putsat min tid från förra året med 15 minuter eller mer, men nu spelade det inte så stor roll. Hade ju självklart också gärna rullat in på en sådan tid tillsammans med andra som jag cyklat o tränat med. Nu blev det inte så, av olika anledningar.

Jag körde det här loppet på samma sätt som jag startat i alla vårens motionslopp (alla tre...) Försöka hänga på och rulla med de snabbaste. Men när de snabbaste klungorna dras av svenska mästare, andra tävlingsåkare, exproffs - idel ädel cykeladel som VR-VD:n sa innan vi gav oss av, då är det lite optimistiskt att tro att man ska kunna orka hela vägen. I år höll jag i 21 mil, förra bara 11. Klart framsteg.

Vad som händer nästa år, får vi se. Är övertygad om att vi kan plocka ihop ett gäng som med lite smart taktik under loppet, massor av samordnad träning innan, kan köra runt 7.30. Inte helt på egen hand, men med möjlighet att åka med de snabba på vissa sträckor och dra själva när det behövs.

Jag satsade mitt livs (hittills) bästa form men det höll inte riktigt ända fram, skulle såklart gått in i depå i Karlsborg och ätit gurka o druckigt redan då, gett benen 5 minuter innan kolapsen. Sen kanske jag inte bara ska ha sin druvjos i flaskorna utan satsa på lite kemiska preparat från den multinationella drickaindustrin för en gångs skull. Ska man fylla o ladda batteriet, måste det väl vara rätt sorts vätska antar jag, precis som bilbatterier.

Jern-Henrik gick oxå i väggen, enligt egen utsago, och fick släppa sub7-orna den sista biten och rullade in på 7.20 cirkus. Tror att Niklas Bjarnegård rullade in där omkring oxå. Så även vår lokala cykel-adel hade en hård dag i sadeln.

Kropp, knopp kändes bra efteråt, och dubbel pastasallad smakade smaskens. Kvällen avslutades med en stilla grill i List-huset på Jagaregatan. Och med målande beskrivningar av allas olika versioner av detta lopp. Kul. Tankarna gick oxå till Søren som kraschade i hög fart, utanför Gränna och bröt nyckel- och revben. Det är inte en alldeles ofarlig sport det här. Hans cykel och bil var kvar i Motala, men det fixade vi så att den kom med Niklas Forslund hem till stan igen.

Bra bok, läs den!

Malin o jag hade en väntande husbil som vi knoppade in i, vägg i vägg med Mats S på Mossen. Skulle ju göra ett reportage till Kabe-tidningen oxå. Söndag morgon vaknade vi av att regent knackade på taket, och vi bestämde oss för att vänta ut det. Men fram emot 4-snåret på eftermiddagen,  en god bok senare, bröt vi lägret. Och poserade med bilen på några ställen i Motala.

Ska det gå fortare nästa år är det hög tid att börja träna nu.

Vi ses på vägen.

Och jag börjar bli lite smånervös. Hur tusan ska jag få med mig allt som ska ätas på rundan?

Det blir en privat langning i Bankerydsbacken där jag får två nya flaskor - stora. + lite snickers. Men jag räknar med att få med mig det mest jag behöver i ryggskafferiet. Skulle gärna vilja ha en extra flaska, men det blir tajt i fickan. Kanske man kan ha en på ryggen under tröjan, som hjälpryttarna har. Vi får se. Det är inte hela världen, bara halva.

Formen kan nog inte bli bättre, har cyklat lite kort varje dag i veckan o lugnt. Förutom igår när jag hade brådis in till stan för att träffa fotograf. Tryckte på hela vägen.... i jeans. Omysigt.

Har lånat en husbil av Kabe som vi ska bo i, jag o Malin. Enda problemet är att hon ska cykla kl 4 i natt så då välter hon väl bilen o väcker mig. Men jag kan ju dra mig till 9-snåret. Får nog äta dubbla frukostar, för vid start är det ju nästan dax för lunch enligt min Skalmanklocka. Bara jag inte somnar efter fagerhult...

Lycka till alla som ska hoja, hoppas alla kommer runt säkert och når sina drömtider. Jag nådde min redan förra året så vi får se.

Hoppla!

Har nog världens bästa jobb. Jobbar nu med en en tidning för regionförbundet som ska locka folk att flytta hit till Jönnet. Det bygger mycket på intervjuer av profilstarka personer, och som sportprofil hade jag föreslagit Alexandra Engen. Så idag hade jag bokat tid för att cykla med henne och intervjua samtidigt.

När jag intervjuar folk annars brukar jag inte förbereda några frågor, utan se hur det artar sig. Men idag kunde jag ju inte cykla o anteckna samtidigt. Istället hade jag noga förberett frågor som jag lättare kunde memorera svaren på.



Hon plockade upp mig i snyggaste världsmästartröjan utanför Friskis i Huskvarna. På hennes program stod distans i 4 timmar så vi drog upp ådalsvägen o bort mot Lekeryd och Öggestorp och tillbaks över Tenhult och sedan huskvarna igen. Jämn fart på platten snabbt utför för att hålla pulsen och således lugnt uppför. Lite kortare enbenstrampintervaller fanns också på programmet. Och en 10-sekunders spurt varje timme. Den var jag lite nyfiken på. Jag borde ju få uppleva en i alla fall.

Jag ställde alla mina frågor och hon svarade på allt o lite till. Otroligt trevlig tjej, spontan o glad, med en okuvlig tro på sig själv och Gud. Otroligt strukturerad, till och med så att tyskorna själva i hennes team blir förvånade, som hon sa. Tufft att ge sig iväg ensam till Tyskland för egna pengar för att tävla och försöka få ett kontrakt med något team.

Utanför Tenhult på väg norrut hemmåt påannonserade hon timmens spurt. Jag frågade om det var fullt ös som gällde och hon nickade, och sa något om 10 sekunder var max in det bildades laktat i musklerna. Sånt brukar ju inte vi på cykellistan bry oss om. Vid nästa vägskylt bar det av och inte tusan tänkta jag vika ner mig där inte.

Stående tog hon ju starten såklart, men tio sekunder är ju ändå rätt lång tid. Så jag satt kvar och vred på fullt o visst kan en gubbe på 45 köra ikapp en världsmästarinna. I alla fall en gång... Hon höjde lite på förvåningens ögonbryn och sa: "du hängde ju med".

Sånna där lugna pass borde man köra oftare. Gött för benen. Men det har man ju inte tid med annars tyvärr, idag fick jag ju betalt liksom.

Tror det blir den roligaste intervjun jag gjort på länge, hoppas bara jag kommer i håg vad hon sa.

I morgon kör jag ett lugnt spinnpass sedan lite försiktig cykling på kvällen, o samma på torsdag.

Lördag examen!

Idag var det påbjudet genrep för vår vätterrundagrupp som förhoppningsvis ska köra under 8 timmar. Nästa lördag. Inte långt kvar.

I alla fall, vi körde Jönköping - Värnamo t o r ca 14 mil. Jag kände att detta var min dag att få mycket mil o många timmar i sadeln. Så jag rullade ut lugnt o fint redan strax efter 7; snurrade runt Landsjön o upp på Dalvik mm. Träffade sen gänget kl 9 i Jönköping. Planen var att köra platt och snabbt  till Värnamo o tillbaka. Så blev det oxå.

Många blå-vita i dag.

Totalt var vi nog en 22 pojkar/farbröder + en tjej - Jenny. Rullade lugnt upp på höjden söder om Jönköping. Men sen spann vi loss på gamla E4an. 14 mil totalt och vi låg en bit över 40 km/h på den aktiva körningen. Men sträckan var ju inte ens halva VR, så det blir ju spännande att se hur fort vi kan komma runt på lördag. Å andra sidan är vi ju inte ensamma runt sjön. Förhoppningsvis hittar vi fler att åka fort med.

Väl nere i Värnamo fikade vi o ch göttade oss lite i solen innan hemfärden, som gick i samma fart, men lite ryckigare, kanske beroende på den svaga motvinden som bromsade i toppen.

För egen del skrapade jag nog i hop närmare 19-20 mil totalt. Känns bra - i huvudet, men lite slitet i benen...

Får se hur vi kör i veckan, i morgon blir det bara lite pendling.

Godnatt!

Denna vår har jag brutit mot två av mina principer som jag nästan huggit i sten. Jag ska inte hemfalla åt prylhetsen i sporten och köpa massa dyra titan-/kolfiber-grejer som inte är alldeles nödvändiga. Jag ska uppgradera benen istället har jag sagt, men efter 5 år kanske det inte går mer nu med äktenskapet i behåll... Så då fick det bli nya hjul, Shimano DuraAce, och dom rullar alldeles fantastiskt lätt, som att byta från promenadskor till balettskor.
Men snabbare uppför, tveksamt.



Den andra pricipen, ska inte raka benen. Bättre att folk undrar varför dom inte är rakade, än att de undrar varför en sån nolla rakat benen. Men nu är det gjort också, känns lite dragigt men jag vänjer mig nog....
Men snyggare uppför, tveksamt.

I dag torsdag har jag inte rullat en meter, förutom i bilen... Laddar inför helgen.

.... att skriva att jag igår pulveriserade mitt mål att cykla uppför södra Kleva, under 4 minuter. (från botten till första övergångsstället vid Jöransbergsvägen) Med rätt uppvärmning, rätt moood och rätt bråttom, putsade jag rekordet med 39 sekunder. Problemet är ju oftast att när jag kommer dit är jag redan helt slut, eller har fel cykel eller bylsiga kläder o ryggsäck med 4 kg:s övervikt.

Igår stod jag upp hela vägen, utom de sista 100 metrarna, för jag så på klockan att det skulle gå vägen. Får börja köra ända upp till Konsum i stället och sikta på 4 minuter dit. Kan gå.

Sedan jag började träningscykla har min banankonsumtion ökat mede 3000 procent.

Så här tajt inpå Vätterrundan är det egentligen inte så mycket man kan göra för att bli starkare, snabbare, uthålligare. Är det något som saknas är det väl några fler 12-13 milarundor. Men det som missades i februari går inte att ta igen  nu. Däremot kan man ju fördärva det man byggt upp bara genom att tokcykla de sista två veckorna. Jag tänker inte trappa upp nu utan tvärt om. Lång runda på söndag sen får vi se.

Förra veckan blev jag ihjälcyklad o ifrånkörd på två pass, men tyckte, det var lika kul för det. Hängde med bra i söndags när vi körde många. Det är kul o cykla ensam, i stor grupp och med mördarhenrik, det kommer bli kul att cykla VR också, och jag kommmer göra allt jag kan för att hänga med så långt som möjligt. Snabbgruppen startar halv 10 på nästa lördag. Ska vi cykla fortare än förra året måste vi bilda en grupp smed fler ryttare om kan hjälpas åt. Förra året gick det så där, men då kändes det stelt hela våren, och magen var ut och in.

Spinningen blir en tung bit den här veckan, fyra pass inklämda, två redan avklarade. Det konstiga är att jag tänkte innan att de här vårmånaderna skulle jag ta det lugnt på spinnet och köra hårt ute. Så har det inte blivit riktigt. Har haft minst 6-7 pass som varit helt underbara, där jag haft kraften hela vägen och kunnat gå tungt. Sedan har jag cyklat ute bra ändå på kvällen. Överraskande!!!

När man inte vet hur väder o annat ser ut till kvällen,  kan man inte ligga o smygköra o hålla igen, bara för att man kanske... Missade kvällen igår för att vädret mullrade, och att min svåger Fredrik från Skåne dök upp på väg till Tranås. Vi utmanade EHEC och gjorde kall Gaspatcho-soppa, med bara massor råa grönsaker. Vi lever fortfarande och kidsena gillar det.

I dag har jag hårdkört in till Jönköping för ett spinnpass kl 7, sedan frukost på Stora Hotellet och jobb på NY reklambyrå. Kl 4 tempo till engelska skolan för att hämta kidsen, hade glömt att de inte hade cyklar så jag fick spätta på hem o hämta bilen.

Gjorde sedan en stor risotto som vi mumsade i oss, fast jag bara en halv portion, för jag klämde in en timmes cykel till här hemma på berget med Henrik J som var i krokarna och körde lite i norra kleva. Dit har jag inte ens vågat mig i år... Är ju inte direkt vättercykling, men allt samlas ihop inför summeringen. så idag måste jag cyklat 2,5 timmar, hårt och det känns gött så här på kvällakvisten.

Nu är det bara att hålla igång benen en vecka till och se till att inte bli sjuk. Känns lite som en utmaning eftersom tvillingarn är krassliga. Tänker man inte på det går det nog bra.

Ta det lugnt på vägen!

Fyra bikers dök upp klockan 8 och Henrik hade förslagit en blandad tur upp i Västergötland, delvis på grusvägar... Så bev det också men Søren hoppade av med halsont, men Patrik Thunberg hängde med på den första passagen på grus, någon mil ungefär. Sedan vek han av hem mot Habo. Hans ska med runt vättern, sen. Lång stark o pålitlig in till sista metern. Tror det blir 4:e året vi åker samman, eller 3:e.

Henrik o jag fortsatte bland vackra sjöar, lyftande tranor och passerade Bottnaryds röda träkyrka, Bjurbäcks gråa , Ryfors (fika på golfbanan), Margreteholm, genom Mullsjö och mot Habo kyrka som blev det sista partiet på grus, ca 4 km. Tror nog att vi körde 4-5 mil grusväg, som mestadels var slät som cement, men vissa delar med rullgrus... Man får passa sig när man flyttar hojen i sedled, men jag tror inte vi fick ett enda möte, utan kunde hålla var sitt spår. Ingen punka trots att det smäller en del om de hårdpumpade däcken.

Hade fyra och en halvtimmes cykling i gott väder och gott sällskap innan jag var hemma. Fantastisk tur. Grus, hur kul som helst. Prova själv!

På latin heter trana Grus-grus, upplyste Henrik om, och vi träffade tre stycken idag. Passande?
Kul att cykla med allmänbildat folk.

Lät benen spinna lugnt till och från jobbet, gårdagen satt kvar i låren. Hämtade pojkarna på skolan och cyklade hem upp för backen. Dom är tappra på sina 15-kiloshojar. I proportion till hur mycket dom väger själva, så är det ju som om jag hojade på en 35 kiloscykel.

Satt hemma och jobbade på en artikel till tidningen Sportfack, som går till alla som jobbar i sportbranschen. Skriver faktiskt om min tidigare sponsor när det gällde skate- och snowboard - SkateOut i Örebro. Dom har gått från att ha varit ett lite källarföretag, till att omsätta 55 mille. Bland annat har de agenturen för DC-skorna.

Körde mitt spinningpass kl 10 sedan hem igen och jobbade med artikeln och ett DR till Jönköping Energi. Galet varmt på eftermiddagen, skönt att sitta på bottenvåningen, där stengolvet kyler. Hämtade boysen från skolan med bilen, så de slapp backen hem i värmen. Malin cyklade till jobb idag och jag tänkte cykla intervaller med vår Cykellista senare på kvällen. Hade föreslagit mina sub8-kompisar ett litet varvlopp upp på Axamo. Men först falafel i pitabröd o god sås o massor av lök.

Tog det lugnt in till stan för att möta upp gänget - 10-12 personer. Cyklade lugnt upp till varvet, och började köra runt och det gick snabbt direkt. Tre varv som var 8-9 km, tillslut var det Bernt Malmberg, vår tempohjälte, som kördeifrån alla. Jag hängde kvar till sista backen men då var det stopp. Bernt är nog 55 år tror jag, och har kört och placerat sig i vetaran VM, NM, SM i tempo. Han har ett drag på slätan och utför som är hissnande. I kväll gick det fort ävan uppför...
Grymt Bernt! Tack. Nästa vecka ska jag inte ge mig.....

Kul träning, kul gäng!!! Man fick bita ihop - håååårt -  för att orka komma in på rullen.

Ännu en dag då jag skrämt igång benen tre gånger. Först ett kort backpass på morgonen innan frukost, runt huset här huskvarnabranterna.

Två timmar senare tempo in till jobb på NY i jönköping men först dusch på Friskis. Inte lukta skunk. Hade trycket hela vägen in till stan, trots motvinden, eller tack vare.

Lite lunchhoj till Berner på Sportson som skulle inspektera mitt nya bakhjul som jag tycker inte är bakat som det ska, för det hugger när jag bromsar. Blir ett nytt. Visst, jag köpte nya hjul, Shimanos Dura Ace-hjul. Lätta o fina och bra pris... om man jämför med mycket annat.

Hem hade jag tänkt att ta det lugnt, men det första jag får syn på när jag rullar ner på Norra strandgatan österut är den goe amerikanen Herb, som pendlar till Gränna. Vi kör galet partempo hela vägen till Kaxholmen, fast i backen upp i Gisebo kör han ihjäl mig.... klarar mig nästan fram till uppfarten till Läxarp. Han kör vidare, men jag får stanna o hämta andan 1, 2, 3, 4, 5, 6 minuter. Sällan man kör sig så torr på 35 minuter. Det var som han ville hämnas Pearl Harbour och 11 september på en gång. Och på mig. Skulle varit kul o veta hur fort det gick genom Vättersnäs, där bägge smalpassagerna klaffade.

Är det bara tre veckor kvar till VR så får man ligga i. Det går att öka lite till, men formen känns bra redan.