Lokalt prestigelopp
Hektisk dag i lördags, Malin borta, och två begivenheter lockade: Skate-session med gubbskatarna som kom hem över helgen och/eller Hammarrundan, det lokala prestigeloppet då staden glada motionärer får spänna vaderna mot stadens lite mer tävlingsinriktade cyklister.
Från början var detta en VM-kvalbana för landslaget en gång i tiden som bevarades som ett motionslopp. Den utslagsgivande banan börjar dock locka till sig fler o fler cyklister från när o fjärran i Småland. Backen som ska tuggas uppför 6 gånger är ganska tuff, men inte mördande. Beror så klart på vilken fart det går i.
Första gången jag körde hade jag ingen räcerhoj, utan körde på en hybrid. Det var bland det roligaste jag gjort och bestämde mig för att till året därpå skulle jag rulla runt med första klungan istället för att bli avhängd. Så har det blivit de flesta åren, trots att antalet deltagare blivit fler och rundorna snabbare. Tror jag förbättrat min tid med en kvart genom åren.
I år såg startfältet klart tufft ut med en del elitåkare som dök upp. jag lyckades dock åka med uppför de fem första varven, men på sista tappade jag lite positioner och var lite för passiv i stigningen. Trots att jag grävde ganska djupt i laktatskåpet. Rullade dock inte in många sekunder efter täten på den 72 km långa banan. Tiden blev 1.47. Vet inte vad det ger för snitt. För två år sedan hade 1,52 så en klar förbättring.
Grämer mig lite över att jag inte var mer offensiv i början av backen och såg till att ligga längre fram så man har lite marginal. Tror det var på fjärde varvet som det gick hårdast i backen och intensiteten fortsatte på platten i motvinden. Då var slutet nära. <man känner en total utmattning som jag inte kommer i närheten av på träning, eller väldigt sällan i alla fall. Allt går på övertryck – kapilärer och alveoler är hel ut och in.
Dessutom börjar huvudet säja ifrån, man blir less på det.
Dessutom börjar huvudet säja ifrån, man blir less på det.
Dessutom har jag en förmåga att utgå från att jag kommer bli ifrånkörd, undervärderar mig själv, blir passiv och känner efter för mycket - särskilt i backen. Varje år känner jag en skräckblandad förtjusning när jag rullar dit. Men man kan inte låta bli.
Får mentalträna mer till nästa år + benen.
På eftermiddagen blev det dock en del skate med gubbsen - kul. Borde åka mer för jag vet att känslan kommer bara man åker lite regelbundet. Har dock inte åkt sedan i början av maj. Då blir man stel. Cyklingen gör inte benen smidagare heller. I höst blir det ändring på detta. Kanske.
2012-08-28
0 KOMMENTARER