Strax innan jul var vi ju i Stockholm på friskisutbildning, cykel-Søren o jag,  för att lära oss Friskis syn på intervallträning på spinncykel.

Nu har terminen startat och jag har redan kört 6-7 intervallpass som ledare. Försmaken så här långt är mycket god tycker jag, och motionärerna verkar uppskatta det enkla och tydliga i upplägget, med ordentliga återhämtningar mellan intervallerna.

Jag har lagt upp 55-minuterspasset i två block med medellånga och korta intervaller 4+4+3+2 – 4+4+3+2+2 återhämtningen 1 minut mellan varje. Funkar bra. Lätt att hänga med för alla, man behöver inte tjoa så mycket under låtarna, mer driva på. Rakt o tydligt. I går hade jag två debutanter som var med på spinning för första gången och jag tror att det var lättare för dem att hänga med, än på ett vanligt medelpass.

Søren sa häromdan att antingen var han sjuk eller så var hans pass ovanligt hårt. Jag har gjort samma upptäckt - inte av hans pass - men mitt eget. Det känns inte så jobbigt under och direkt efter intervallpasset. Men på kvällen är man helt slut i benen på ett helt annat sätt. Och man slipper vända ut och in på lungorna.

Min egen högst ovetenskapliga mätmetod - att känna hur varmt det stora svänghjulet är på hojen efter passet - indikerar att det stämmer. Det är lätt att gnida det riktigt varmt med intervaller.

Vi får se om det ger ngt resultat till våren. Januari har hittills varit en bra träningmånad, med god belastning, lite mer spinn än tänkt och lite mindre spring, men det kanske är bra om det är cykel man ska bli bra på. Det är bara långpassen på helgen som blir lidande.

Vi får se hur det blir till helgen.

Hej.