I går var det dags att försvara den något säckiga och förstora rosa ledartröjan i den lokala Protouren. 16 gubbs dök upp för att syrasätta blod o muskler och testa laktattoleransen på en ganska kuperad tempobana om 10 kilometer.

Tävlingsledare Erik Abrahamsson ansåg att om vi kom in runt 15 minuter vore vi snabba, annars inte. De två snabbaste, Gustav o Klas, hade båda laddat upp med stjärngossemössa och tempohoj. Och båda kommer in på strax under och strax över 15 minuter. Gustav Gurrasson ser du sträcka händerna i skyn nedan.

Jag i rosa, Bernt i vitt, och Joel en av Sportsönerna.

Jag lyckades skava mig in på en 6:e plats med tiden 16.31. En sekund efter Bernt Malmberg. Vår lokala veterantempomästare. Brukar säga att kan jag nästan åka jämt med Bernt så är jag i bra form, får alltså vara nöjd. Bra att veta att han kan dra mig runt vättern, hi hi. Han är väl nästan tregånger så gammal som Klas som kom tvåa. Men bara dryga minuten långsammare. Coolt!

Tror inte jag fick med mig några poäng alls med min 6:e plats. Gurrasson, som ligger tvåa totalt är nu snart ikapp mig. Kommer han närmare får det väl bli en pump i framhjulet... Han är lite snabbare än jag i backarna, men i spurterna har jag chans om jag är taktisk. Det finns ju en grön spurttröja också. De riktiga tröjorna är på gång tydligen, såg på Borås sida att de körde i sina i går kväll. Över 60 pers var de som körde där. Imponerande uppslutning.

Idag torsdag besteg jag Öxnehagabacken - cykelvägen rätt upp genom hela området - efter att ha cyklat pågarna till skolan - ej ombytt. Ryckvisa intervaller hela vägen upp, sedan Ådalsvägen, konstant fart hem i garaget. Sedan var jag bara tvungen att lunchcykla runt Landsjön. Långa drag och korta ryck i god blandning, lite vad terrängen inbjuder till. Inte så vetenskapligt, men skapligt kul. Och varmt. Första gången i år jag kommer hem saltstänkt, om det inte varit på spiningpassen så klart.

Får se vad vi hittar på till helgen.