Det är dags att ta sig i kragen.
Direkt efter jul var jag väldgit taggad att stapla upp träning på en högre nivå inför våren, men det kom av sig lite. Var på en rutinkoll hos läkaren för en dryg månad sedan, som kunde upplysa mig om att jag hade högt blodtryck 160/90. Och som en fullfjädrad hypokondriker så infann sig direkt en känsla av att "nu-e-de-färdigcyklat-förgott". För snart får jag stroke och hjärtinfarkt.
Har en möjlig risk att få problem med njurarna, det är därför jag går till läkaren vartannat år och kollar mina värden. Det har alltid varit full kapacitet, och det verkade det vara nu också. Men blodtryck och njurar hör tätt ihop så därför var det viktigt att följa upp trycket.
Att tokcykla på spinninghojen två gånger två gånger i veckan på Friskis känndes inte helt ok, men jag fick inga förhållningsorder från läkaren, tvärt om. Veckan efter var trycket något ner till 150, och ytterligare en vecka nere på mer sansade 128. Så nu har jag fortsatt att ladda på.
Vad detta konstiga tryck kan ha berott på är svårt att veta, men noga som eskulaperna är har jag fått med mig en apparat hem som jag kan mäta trycket med själv. Rätt spännande faktiskt.
Man ska inte mäta för tätt inpå träning, spritförtäring och rökning, men jag testade igår en timme efter kvällspasset med Friskis Vättergrupp (ingen sprit, bara spinning). Pulsen tokhög, fortfarande på 72 (46-48) men trycket väldigt lågt 108 genom 85. Lägsta jag uppmätt hittills... på två dagar. Kanske helt normalt att det sjunker, samtidigt som endorfinruset stegras.
Liten extra börda byggdes på uppför Fagerslättsbacken.
Jo, så det börjar kännas att våren är på gång, både inne i skallen och vädermässigt. Körde första intervallpasset i Huskvarnabergen förra söndagen, i stället för distanspass. Lite småslirigt och tungt på vinterhojen, men det finns hopp... Hoppas jag!
Återkommer med rapport om Friskis Vättergrupp.
2014-02-18
0 KOMMENTARER