När så våren äntligen gör entré, drar jag på mig en förkylning - den första på snart ett och ett halvt år. Visst är jag hypokondriker, men jag brukar säga att det bästa med att börja konditionsidrotta, har varit att jag blivit kvitt massa småförkylningar i tid o tid. Sist jag var förkyld var veckan före jul 2008.

Jag har till och med cyklat bort min pollenallergi från ett år till ett annat. Den kom som en snorig lavett en aprildag 1995. Och den försvann 10 år senare då jag trappade upp cyklingen från pendlare till slavisk motionär.

Nu sitter jag och får den ena fina rapporten efter den andra från cykelkompisar om fina turer under helgen. Ett gäng gav sig ut på 20-milarunda i söndagens solsken. Tappert. Som sagt, har man tiden är det ju OK, men knappast en nödvändig förberedelse för att köra 30 mil i juni runt Vättern. Jag brukar nöja mig med 10-12 mil på helgen sen får man trappa upp intesiteten i stället.

Den här helgen ägnade jag åt lågintensivt trädgårsarbete i stället, med förhoppningen att tuppen i halsen skulle ge med sig till i går. Så skulle jag köra hårt igen i veckan. Men tuppen är kvar i halsen o nu flaxar hans släktingar i näsan i också. Skit. Annars var förra veckan rätt bra träningsmässigt, kändes som flåset började komma enklare.

Redan till helgen finns ett motionslopp i Ödeshög där man kan pröva om farten finns i kroppen, kanske lite tidigt, men nyttigt. När det är många som vill köra fort går det fort också. Att köra lopp är bra träning för fart och vana att köra i klunga. Det finns alltid grupper som kan och vill kör i samma fart som du.

Kolla på www.scfmotion.se/kalender för att hitta lopp nära dig. Innan Vättern finns hur mycket som helst att välja på.

Nu ska jag fixa lite föda till mig o kidsen. Småplättar med rivna morrötter.