Morgonstunden var knappast guld, men det regnade inte, trots alla väderorakel denna vecka. Sprattlade av mig täcket redan kl 6, åt och läste tidningen. Fortfarande inget regn. Kl 7 rullade jag iväg runt Landsjön. Det är den lilla sjön du har på höger hand efter Skärstad och innan du rullar in i Kaxholmsbacken på VR. Barsk motvind trotsades och på tillbakavägen kunde jag ligga på fint och ta de korta branta backarna med kraft stående - så där som det ska gå när formen börjar nalkas.

En snabb titt på klockan, tio i åtta, kanske skulle jag  hinna till Triathleternas samling kl 8 inne vid Kinnarps arena, med alla denna vind i seglet. Bet ihop igen och rullade in med fådd anda. De sista metrarna med hagel och regn knackande i nacken. Bara en tapper hade slutit upp, Nikolai. Inte likt dessa  gossar som kör ute året runt - lååååångt o lääääänge.

Men vi enades om att det kanske inte var mycket att stå efter när regnet ökade ytterligare. Vi körde in till stan och småpratade och tog en tur upp på höjderna väster om Jönköping och vände ner igen direkt. Nu var det rikitigt kallt och jag ökade farten på hemvägen för att hålla värmen.  Samtidigt ökar ju fartvinden som kyler när man är blöt ända in på ylleunderstället. Vätterns vågor gick surfhöga.

För fjärde gången denna vecka knaprade jag mig uppför Hakarpsbacken - idag hårt smekande...  Huttrade in och tände braskaminen för att tina, mer frys än på vintern eftersom kläderna var lite fel från början.

Men..... den bästa träning är den som blir gjord.

I eftermiddag startar Giro d´Italia  -  i Amsterdam....?  Cykel är bättre i verkligheten, även när regnar lite. Man glömmer fort. Tror att cyklingen påverkat mitt närminne...

Hej o hoj!