I brist på landsvägssällskap rullade jag igår bort till JCK:s torsdagsträning för att se hur de kör och hur hårt...
Den förste att dyka upp var Filip Rudenstam, local, fast numera proffs i England. Perfekt läge för en lugn runda alltså. Tre boys till dök upp, bland annat Gunnar Forsström som jag hojat med tidigare med Sportson-pöjkarna. Snabb o ettrig i skogen. De andra två kände jag inte igen.

Det bar av uppför Åsenvägen och så fort det planade ut rullade vi runt tajt och farten ökade. Gunnar valde (klokt) att ligga bakom hela vägen. Vi drog på bort över Axamo, Järstorp och mot Bankeryd. Innan kyrkan, svängde vi upp vänster mot Galthult eller flaskebo, vet inte riktigt vad det står på skylten där. Att det går tungt uppför vet jag sen innan, och det gick hårt nu. Den där obehagliga känsla att det börjar koka i skallen och benen kom smygande. Hade ju tagit rätt tunga förningar hela vägen dit. Skulle ju inte vara något ankare. Direkt efter backen rullade det på direkt, precis som jag anade, ingen rast o ro här inte.

Nu gjorde jag sällskap med Gunnar och tog ingen mer förning, borta vid Klerebo, tackade jag för mig och körde nerför Klerebobacken för en gång skull, med hedern fortfarande någorlunda i behåll och benen. Hade säkert kunnat rulla med en bit till, men det kändes som det räckte för den här gången. (Hann faktiskt in till stan o friskis för att provspinna halva Mats S pass inför diplomeringen i augusti.)

Slutsats: Ska man bli snabbare till nästa år är det  sån här träning som behövs flera gånger i veckan. Sen om vi kan göra det i vårt eget sub-8-gäng återstår att se. Jag tror vi kan det, men det kräver fler som cyklar tillsammans under hela våren.

Tänker försöka åka med fler gånger, kanske klarar jag mig en hel timme nästa gång. Jag satsar på det. Det kan ju vara så att det inte är några proffs med då.

CU.