I skuggan av TdF  hade jag utlyst egen improviserad backetapp igår, på vår "Cykellista". En fem man stark trupp + en ännu starkare kvinna - Jenny - rullade norrut i sakta mak utmed vätterstranden från Staoil mot Prinserydsbacken, strax norr om Jönköping. Denna betvingades utan några problem, så vi rullade skyndsamt bort mot Bankeryds Trä och körde upp till Flaskebo/Granshult som är en ganska elak backe och lång. Men inga problem det heller. Inte ens för Markus H, som försökte stressa oss övriga på sin mtb - starkt jobbat!!!!

Som omväxling körde vi nerför Klerebobacken och vidare till Torpsleden som ju ger lite serpentinfeeeeling. Man kan ju lossas att 70-talsvillorna i backen är alphus kringbetade av klingande kossor.... Vi hade ju sagt att det skulle gå lugnt, men alla tog i uppför och vi höll oss väl samlade. På vägen tillbaka tryckte vi på lite utmed Kortebovägen för att göra livet lite surt för Mackan med nabbarna.

Vi glassade utmed vätterstranden över till kommunens framsida - Huskvarna, där Ådalsvägens serpentiner var påtänkta, men någon - Robert??? - föreslog norra Kleva, och så blev det. Detta fick bli vår rundas HC-stiging. För min del premiär i år faktiskt. Vi gick rätt jämt där, förutom Christer Liljegren som fick ett mkt viktikgt samtal så han missade att "svara" på mitt dödsryck i sista knäppen upp.



Men sen flämtade vi oss över Läxarp ut mot Kaxholmen o Skärstad, där jag lovat en ny stigning. I stället för att svänga höger upp mot kyrkan i Skärstad, tar man vänster mot Hillinge. Då väntar en lång och vacker stigning som bryts av ett par platåer då man tror sig vara uppe, men det fortsätter i ett par knäppar till. Jenny sa att det var som i Bullerbyn och att Olle, Anna, och dom andra snart skulle komma springande. Men frågan är om det inte var vi som var dagens bullerbybarn?

Vägen fortsätter sedan med grus ut till Vätterlden (fullt åkbar med räcern), men vi vände neråt och var malliga över vår nya erövring. Tror faktisk att det var en ny bekantskap för allihopa. Rullade fint o snällt in mot Huskvarna runt Landsjön.

Kul tur, med två nya ansikten som fått namnlapp - Robert o Micke - båda pigga sub9or, med sprittande och spurtande ben hela rundan. Perfekt för sub8 nästa år!!! Cykellistan är som ett memory, där man  träffar massor av människor med hjälm och hör massor namn, sen gäller det att kunna para ihop rätt... Men för att gör pusslet ännu marigare, så träffar man plötsligt samma människor utan hjälm och färgglada trikåer - då fattar man ingenting plötsligt.

Tack för en finfin runda i perfekt väder.

Det är nu cyklingen är som bäst.