Långpass inplanerat i dag lördag, som jag trodde skulle bli solig, klar o hög. Men morgonen smektes av ett lätt dugg, som gjorde mig tveksam till morgoncykling överhuvudtaget. Dessutom gjorde det gråa att det ljusnade först vid 8. Hu. Cykla 4 timmar utan skärmar i regen lockade inte och vinterhojen inte riktigt till reds ännu. Ny framfälg kom på förra helgen, och nya bromsklossar redan i våras. Drivlinan är klart sliten, men med lite tjock olja på kedjan och en snabb justering av bromarna... (har det någonsin gått fort?), så kunde det bära iväg för att möta Henrik, Peter E och Christer Liljegren. Men ska man inte ha pedaler också....?  fick slakta sonens på hans kombipedaler. Med slitnaste vinterpjucken och gamla pedaler var inte känslan total mellan människa och maskin.

Men vilken känsla att rulla iväg med de förlängda skärmarna, det stela stålet i ram o gaffel. Jag köpte den samma år vår förstfödde son ploppade ut. 1996. Hur många mil den rullat vet jag inte, men det är tredje framhjulet och tredje bakhjulet som sitter på. De tidigare har jag bromsat sönder.... Precis när den var ny i sin matta vinröda kostym hade den danska alu-skärmar i durkplåt, sånna som George Jensen har på sin cykelmodell - väldigt stiligt. Men det var för länge sedan. Kanske ska ta fram dom igen o sätta på sonens - mattsvart o alu...

Ja det blev 4 timmar plus i dag, närmare 5 innan jag skavt mig uppför berget. Tempot var väl lite över ortodoxt vintertempo och med bara en smal banan o vatten var jag slak i benen ner mot Jönköping, riktigt slak och vinglig. Henrik försökte skrämma igång mina ben med sina nötkrämsdepåer i fickan, men det hjalp föga. Han erbjöd sig faktiskt att skjutsa mig hem, men en 50 cl Coke och två wienerbröd på Statoil gjorde susen. Det gick faktiskt väldigt stadigt hem.

Tänk om man kunde få  till ett sånt pass varje lördag eller söndag hela vintern, då skulle det ju bli en sak mindre att vänja kroppen vid till våren. Som det varit de två senaste åren har ju både distans och fart saknats när vitsipporna bugar i diket. flåset har varit OK tack vare pendling och spinning.

Men vi får se hur djävligt det ska bli i år.

Denna vecka har runnit på bra med 25 stycken miniintervjuer med VW:servicetekniker + att jag spunnit 4 gånger, cyklat ute ett pass (+ idag) och morgonsprång tre gånger. Får vi vara nöjda med som grundbygge inför vintern. Dessutom har jag dragit in lite nya jobb inför sista halvlek av hösten.

På måndag gästar triatleten Jonas Colting Jönköping, vore kul att bevista den föreläsningen. Beundrar både hans penna och panna.

Vi får se om det hinns med.

Adios!