Söndagen kändes stel och öm i låren. Utsidan av låren närmare bestämt. Kändes som någon gått löss med en påk o bankat vett  o sans ut mig. Kanske var det sanslöst att gnida av 25 mil i lördags. men det var gått att ha en Vätterrunda i benen så tidigt.

Samma känsla de sista milen hem när det rullar på rätt bra, även om man inte fattar hur det går till. Det borde inte funka liksom. Benen är slitna, men det finns kraft. Huvudet är tomt, men det finns en sporre att köra en mil till, och en till. På det viset kändes det precis som VR. Kanske var det den där lilla påsen McDonalds salt jag slickade i mig efter 17-18 mil som gjorde susen. När man är så trött på allt sött - precis som VR. Inga saltgurkor här inte.

Lustiga var att jag inte var hungrig när jag kom hem. Drack tre glas vatten och åt två nävar jordnötter. Sen åt jag inte förrän kl 8.

Ingen cykling i går, bara lite vedflytt med tung skottkärra upp genom en brant tomt. Sedan stilla o fin hela dagen.
Men i morse ruskade jag liv i påkarna igen med 5 varv runt i fagerslättsbacken och ner Ådalsvägen. Första varvet lite segt, sedan varvade jag två stående med två sittande uppstigningar.