Körde årets första lopp idag, den lokala Haborundan, som slingrar sig upp på Hökensås väster om Vättern. Dryga 7mil. Lite kort för att vara ett dagsverke inför Vätterrundan, men det kan gå väldigt fort. Förra året fick jag verkligen vända ut och in på mig för att ta mig över den långa sega backen på mitten av banan. I år gick det lite beskedligare. Tyckte jag, men det var nog ca 20-25 pers med över krönet, mot 5-6 förra året.

Den stora favoriten Chris de Burger alias Chrieter Liljegren hade hemmabana och allt, men ådrog sig punka på sina fina lätta hjul. Tungt att inte få se honom rycka och dra sönder fältet. Ingen i vårt gäng har hållit i träningen så hårt hela vintern och våren som han. Jern-Henrik såklart, men han är ju i ett annat paradigm.

Efter backen gick det sedan väldigt avvaktande och i princip hela gänget var med upp hem på väg 40 tillbaka till Habo.  Där blev det spurtuppgörelse på rakan, och med vårens protour-träning höll jag mig bra framme och rullade in som nr 4. Det är en vacker tur som går genom både öppet och skogsstängt talllandskap.

För att öka på min dosis av mil, tog vi cyklarna ut till Habo och jag hade lagt på två extra mil redan på morgonen så jag skrapade ihop ca 14-15 mil och 5 timmar i sadeln. Även om själva rundan knappt tog 2 timmar.

På hemvägen tog all energi slut på hundra meter. Synfältet snörptes åt och jag blev helt snurrig. Otäckt att det kan komma så fort. Jens och Jern-Henrik fick mata mig med det sista de hade i fickorna - ett fikon, en enervittablett och en halv banan. För hård cykling i går kväll (onsdagsprotour), med påföljande dålig sömn och långt dagsverke idag, är nog den enkla förklaringen. Brukar ha problem kring lunch även på Vätterrundan, då vill jag ha mat. Tufft mellan 12-14.Får se hur det går i år.

Ska spinna i morgon fredag, två pass, sedan får det bli vila på lördag. Sen kör vi med sub8-gänget halv 9 på söndag.

Vilodagen är kanske veckans viktagaste träningsdag. Tänk på det, ni som kör mycket. Om inte för benen, så för huvudet.

Adios.