Jag o giftbägaren.
Det var premiär för en riktig långtur i dag, första + fyra-timmars-turen, sedan..... Gotland360 i slutet av september, dessförinnan var det nog faktiskt Vätterrundan. Kör ofta två-tre timmar, och det brukar gå bra på en flaska vatten och en banan, men ändå ha lite krut kvar i påkarna hem.
Men idag var benen straka o blicken strimmig från Tenhult o hem. Tack o lov hade jag färdtjänst hem tack vare Jern-mannen - Henrik I.
De första två timmarna rullade vi på mestadels grus och det rullade på bra, när mina medcyklister körde cykelcrossar. På mtb rullar jag nog lite trögare, men på den gungande gruscykelvägen över Dummemosse var det fördel mig.
Kul att det finns så mycket olika grupper att cykla med även mitt i hösten. I går lördag hade man hela tre olika tåg att välja på. Avgångar vid kl 8, 9 o 10.
Kl 10 idag visste vi att "Harpojkarna" skulle ut o rulla och vi gled ner till dem och hängde med på helt nya småvägar över Hovslätt, Torsvik etc. Kul! Av tolv cyklister var jag den ende som rullade på mtb. Crossåkandet har verkligen slagit igenom, och handeln får sälja en racer till - en vinterracer.
Väl i Barnarp tog jag beslutet att rulla mot Huskvarna. Tog vägen över Riddersberg o Bogla. Henrik gjorde mig sällskap och det var nog bra, för sista kilometrarna var det tomt, ihåligt, sprött i Nicke ben. Huvdet o blicken likaså. Vattenflaskan och ryggfickan lika tom. Blev fyra o en halv timmes hojande och det var länge sedan.
Ett dubbelpass spinning är en slags drogliknande utmattning med adrenalinet sprutande i takt med mjölksyran, men det här är något helt annat, som att tömma Sokrates giftbägare och sakta lindas in domnande gasbinda. I gränslandet mellan levande o död - och det känns sååå skönt.
Dags att upprepa den känslan oftare nu framöver. Snart vår.
2012-11-19
0 KOMMENTARER