Jag kunde i alla fall lyfta skåpet.

Benen höll nästan hela Protour igår, men bara nästan. Men leendet höll hela vägen runt. Otroligt kul att köra igen. Otroligt tråkigt att det inte blivit fler än denna gång, förutom prologen i våras. 
 
  Segern smakar alltid sött Pierre.
 
Var väldigt sugen på att känna på benen lite, samtidig full av ödmjukhet att den ringa träningen under sommaren satt sina spår. Och det hade den, flåset var väl inte på plats direkt, men muskulaturen svarade bra. Redan i första spurten var det dags. Och jag kunde inte hålla mig, det var bara att hänga på och det gick bra. Och kvällens tre första poäng var säkrade, lite lättare än jag förväntat mig. Endorfin-euforin kanske gjorde att benen kändes ganska oberörda.
 
  Strengberg & Marvig
 
Första backspurten ändrade resolut på detta. Hamnade lite för långt bak och kunde inte hålla farten och ville inte brutalväxla så jag bände mig förbi ett tiotal cyklister och rullade väl in som 6-7:a. Nu var benen riktigt stumma. Räddningen blev ett ett kort punkastopp.  Uppför långbacken i Fiskebäck tog jag min egen fart som vanligt och det brukar räcka till en mittposition i fältet. Lungt i början, för att sedan köra om ett par tre. Har aldrig prövat att gå ut offensivt här.
 
Hjulen att hålla koll på, ryggar att läa i.
 
Spurten därpå går svagt uppför och är min specialare, fick ett bra uppdrag av Mikael Strängberg som gick på hårt hela vägen upp över bron och en bit till - tack för det. Trodde hela klungan skulle komma, men det var bara Erik och Mårten som kom som raketer. Svårt att växla tempo där, men jag minskade i alla fall gapet fram till linjen, men Erik kunde tryggt ta 5 poäng.
 
Fler tjejer på en enda runda än hela förra året.
 
Sen sparade jag mig i två backar och laddade för sista platten, och där fick jag med mig 4 poäng. Kanske inte så konstigt när alla laddade för sista långrökaren. Då var mina ben helt slut, men själen uppfylld av helig andning.
 
Nästa år ska jag va med igen om ben, knopp och kropp är med mig. Ska ta tillbaka den gröna tröjan från den Rosa harskocken. Det var inte direkt fråga om att visa var skåpet skulle stå, men jag kunde i alla fall lyfta det lite grann...

2013-08-29






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: