En månad sen...
På julafton sprang jag en timme innan frukost - i Skåne. Sedan dess har det varken blivit sprunget ellet cyklat. Lite försiktigt spinning med mina seniorer. Allt annat inställt.
Gick till vårdcentralen en vecka in på nya året för att jag hade ont, inte i halsen, utan på utsidan. Öm under struphuvudet, seg o långsam i största allmänhet. Jo, mycket riktigt hade jag förhöjda sköldkörtelväden och trolig inflamation i densamma. Ordinerades ipren, vilket jag tuggat i veckorna två och värken o stelheten i halsen har gett med sig. Men har känt mig seg trots allt med lite lätt höjd puls.
I söndags kom killandet i hosthalsen tillbaka och jag har toppat formen med en rejäl förkylning ovanpå allt. Det var så allt började innan jul. En förkylning som kom smygande och försvann smygande. Problemet var kanske att den aldrig riktigt försvann innan jag började springa o spinna veckan före jul.
Brukar skryta med att jag inte varit sjuk på nästan två år. Men nu har jag fått allt på en gång, med ränta o straffavgift. Börjar känna mig rätt missmodig, dels för träningens skull, men också för att vintern bara rinner iväg utan att vi hinner åka skidor/snowboard, nu när det äntlgen finns snö i backarna.
Om inte kroppen kommer på rätsidan innan februari är slut, får det bli schack och kanske skateboard jag satsar på denna säsong.
Sista veckan har jag inte heller kunnat gå lunchpromenad, vilket funkat tidigare veckor.
Blä, skit, fan – va trött jag blir på det här!
2013-01-25
0 KOMMENTARER