När halva stan stuckigt på träningsläger i dagarna tre till höger o vänster. Och resten jagade livet ur sig på den lokala Haborundan, drog vi – jag och Henrik-Sherpa – till Tomtabacken. Inte bara Smålands, utan hela Götalands högsta punkt – 377 meter över havet. Ja, vi cyklade hela vägen faktiskt, även om det bara var en grusad stig sista hundra metrarna.

 

Meningen var väl att jag skulle köra Haborundan för 5 gången, men tävlingsinstinkten uteblev i morse. O Henrik är aldrig angelägen om att jaga livet ur sig på tävlingar. Så vi cyklade lite på måfå i österled, då jag bara sa att vi kunde åka till Tomtabacken. Jag har kollat in kartan tidigare och visste att det inte borde vara så marigt att ta sig dit. Lite osäker på sista biten dock, om det var grus eller bara vandringsled till toppen. Uppmarchen gick över Lekeryd, Forserum, Finntorp och Virsjön till baslägret i Malmbäck

 

Efter lite frågande i Malmbäck visade det sig vara skyltat till "berget". Istället för att ta höger mot Hook fortsätter man rakt fram, men man ser bara skylten om man kommer från Hook-hållet. 8 km lät ju lugnt, men det var svagt uppför hela vägen och motvind, så vi fick bita i lite. Hur högt Malmbäck ligger över havet vet jag inte, men det rullade på väldigt lätt åt andra hållet.

 

Tanken först var att ta vägen över Svenarum hem, sen Hook, men vi ville undvika stora vägar, så istället tog vi en "ny" genväg mot Ödestugu efter Malmbäck som dock visade sig var grusad ett par km. Vi lät oss inte bekommas av detta, så inte heller våra däck...  Och faktiskt kom vi ut i södra änden av Tenhultssjön och hade plötsligt väldigt nära hem.

 

Små vägar, och nya vägar, bara några mil hemifrån, kryddade med en försmak av ljummen sommar. Vackrare kan inte helgdag firas. En tvär kontrast till Haborundan, men den ligger kvar.

 

Tack Henrik för ännu en udda topptur.