Den här veckan har gått i varanandagstempo. Tre vilodagar som har helat själ o ben. Måndag vila, tisdag groteska mängder spinning. Onsdag vila. Torsdag ett kort hårt backpass, inte mördarhårt. Fredag mer groteska mängder spinning. Lördag vila.

 

Vila har dock inneburit skateboardåkning i stället. Att pumpa runt i betongpoolen är rätt skönt för cykelbenen. Det blir lite mer avancerad koordination, som gör att man inte blir så vansinnigt stel, som efter att ha cyklat hårt. En vilodag vilar benen, men gör dem inte speciellt flexibla o koordinerade för balanslekar. Nästa helg blir det reunion med de gamla skaterävarna som skatade i Jönköping på 70- o 80-talet. Tredje året, och för en gångs skull är inte mina ben bara inställda på monoaktivitet – alltså cykling.

 

Obalansen denna vecka har varit att jag redan i fredags lyckades riva ner hela ljudanläggningen på Friskis i Jönköping. Slutsteg, apparater och inte minst min egen dator flög i golvet när jag skulle justera möbeln allt står i och ett av benen vek sig. men det var bara att lyfta in hela klabbet igen och koppla upp datorn igen som inte fick minsta skråma.

 

I dag söndag hände det igen, distans med Henriik och mister Patrik Axelsson. Då brukar det gärna bli grusvägar med räcern. Färden gick upp över Skinnersdal, men redan framför Strömsbergs herrgård missade jag att ta vänster, när Henrik la sig ner för att ta svängen. Jag taklade ner honom i gruset, och han klarade sig inte utan minsta skråma direkt.... Med såriga knän, höft o handled som följd och lite luggslitna dojor och reglage hoppade han upp på cykeln igen. Det behövs mer för han ska vika ner sig.... 

 

Trots relativt låg fart, så lurar läskiga smällar runt hörnet om man inte ser upp, har lite marginal, och är noga med tecknen hit o dit, även när man är på kända vägar. Just i den här korsningen brukade jag cykla rätt fram till Ekobyn där vi bodde för länge sedan. Så för mig var det lika naturligt att cykla rätt fram.... 

Nu blev det totalt lite mer än 4 timmar cykel och kanske hälften på grusväg i alla fall. Bland annat cyklade vi en skön grusis från Spexeryd tillbaka till Tenhult. Så mina ben var nöjda, men inte helt slut. Hämtade sonen på basketträning på Engelska skolan och vi cyklade hem tillsammans uppför södra Kleva.

 

Själv är jag dock inte nöjd med att ha fält "riddaren av de långa skuggorna".  Lite mystiskt att vi var samma laguppställning för två år sedan då H kraschade i ett trä på mtb-stigarna ovanför A6 golfbana, men så illa som då gick det inte idag. Alltid något, då var det punkterad lunga, knäckta ribbs mm.

 

Hörs!